Charlotte

Trots våren i luften och strålande sol verkar alltför många vara allmänt deprimerade. Jag som trodde att det var nu alla skulle låta det svarta ligga kvar i garderoben och låta tårarna lagras till det blir mörkt och trist igen.
Folk surar och deppar och gråter och skriker.. men varför?
Har ni missat alla ljusa fäger i klädbutikerna och alla vårskor i skobutikerna som man inte kan annat än le åt? Vad gör man då shopping inte hjälper längre..
Vi går stadigt mot ljusare tider. Sommar och sol och solbränna och allt det där andra som hör till. Jag tycker att det är alldeles underbart trots att jag inte lever något liv att skryta med.

Jag har alltid haft inställningen att om man inte har något att leva för så får man skaffa det. Under tiden man letar efter något att leva för får man leva för andra. Det kan handla om sin mamma, sin kompis eller vafan som helst.. sin hund om det nu ska behövas. Faktum är att det ALLTID finns någon därute som behöver en.
Kassörskan på ICA behöver ditt leende under sin usla förmiddag.
Den hemlösa gubben behöver flaskan du kastar i papperskorgen.
Din kompis behöver ditt råd om vilka skor som ska köpas.
Telefonförsäljaren behöver ditt vänliga "Nej tack!"
Framtiden behöver dig!

Man har rätt att komma in i deppiga perioder. Vi har alla varit där och har många att se fram emot. Grejen är att inte låta det förstöra ens liv totalt. Ta tag i dig själv och tillåt inte att svackan blir långvarig. Det drabbar både dig själv och vänner runt omkring.

Vill tacka Matilda för en underbar dag i Helsingborg trots inkräktning på två ställen, flykten från vakthönsen (som Matilda kallade dem) och andra missöden.
Vår otur är som en liten droppande vattendroppe på näsan. Första gångerna är det inte så hemskt men efter flera års ständig otur gällande smågrejer blir den där vattendroppen oerhört irriterande och knäcker dig psykiskt sakta men säkert. Men ser ni någon av oss gråta, skrika eller deppa? Inte en chans!