Charlotte

Dagen började med ett leende på läpparna då jag insåg att det jag drömt faktiskt inte var verklighet. Otroligt att man kan känna äkta oro i sömnen och det gjorde jag verkligen då Simen gick runt och nosade på det jag trodde var en bomb som låg i trädgården. Kan tyckas löjligt men han är min lille son och jag visste att han kunde sprängas i luften vilken sekund som helst så självklart log jag stort då jag vaknade och ännu större då han låg raklång nere i hallen då jag kom ner redo för en arbetsdag.
Dagen fortsatte med en minst sagt gungande båttur till Hven. Det där lär jag känna när jag lägger mig i sängen ikväll!
Lönen kom dessutom idag så nu är jag inte så himla fattig, ännu en gång! Underbart! Fast shoppandet
får minsann vänta nu ett tag.. (så säger jag varje gång, men denna gång måste jag hålla i pengarna)

Har hittat ascoola t-shirtar som jag måste ha! Räknade ihop allt jag skulle vilja ha där och då steg notan till 2- 3000 kronor och det kan jag glömma lika snabbt som miniräknaren räknade ut summan.

Helt otroligt att det snart bara är två veckor tills Matilda lämnar mig för Tyskland ännu en gång. Förra gången kändes det svårare, men nu vet jag att det är det enda hon vill och då är det bara till att vara glad för hennes skull. Jag har vant mig vid tanken på att hon inte kommer bli någon trogen Svensson. Hon kommer antagligen inte ens att bosätta sig i Sverige för gott men det är okej. Inte för att jag slutat bry mig, usch nej, det kommer aldrig hända. Mer för att jag vet att hon aldrig hade trivts i radhus med Volvo och två barn utan hon är som gjord för skidbackarna och ett liv fyllt av äventyr.
Bosätt dig på andra sidan jordklotet Matilda, det är ändå du som står mig närmst.