Charlotte

Jag klagar inte över mitt liv just nu alltså. Gick in på min åttonde dag som hårt arbetande kvinna idag och det gick kanonbra! En vettig grej jag lärt mig genom mina tjugo levnadsår är att aldrig tacka nej till ett jobb. Ett jobb knyter nya kontakter som kan ta dig hur långt som helst så därför sliter jag hellre rejält än att tacka nej.
Det ger en dessutom gott om livserfarenhet att jobba på så hårt man bara kan. Aldrig någonsin trodde jag att jag kunde bli en vettig servitris men jag hade fel. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle kunna vara nära spindlar ännu mindre döda och ta bort deras spindelnät men även den rädsla har jag mer eller mindre övervunnit.
Sist men inte minst, för bara något år sedan var jag socialt missanpassad då jag knappt vågade titta på människan jag pratade med, blev nervös bara jag skulle åka buss tillsammans med massa folk och att kunna slappna av på ett dansgolv där folk tittar fanns inte på kartan. Tack vare jobb på teatern där jag tvingades upp på scen, tvingades prata och vara trevlig mot folk och tack vare alla andra platser jag jobbat på där jag tvingats vara på samma sätt ser jag nu en person i mig själv som jag är nöjd med.

Följande text kan upplevas lite äcklig (och totalt onödig):

Då andra fick vanlig kikhosta fick jag det tio gånger värre
Då andra fick två vattenkoppor fick jag hundra
Då andra blir snuviga blir jag dunderförkyld
Då andra får magknip för jag magkatarr
Varför göra något halvdant när man heter Charlotte Andersson?

För ett antal år sedan drabbades jag av magkatarr och har man fått det en gång kan man räkna med att det återkommer. Magkatarr kan bero på många olika faktorer som tunga lyft, sena kvällsmål, stress, kaffe, starkt kryddad mat osv och det är väl ungefär så mitt liv ser ut för tillfället så jag blev inte förvånad då smärtan flög på mig. Rädslan för den smärtan är hundra gånger värre än min spindelrädsla någonsin varit eftersom jag tror att jag ska dö varenda gång.
Även denna gång blev smärtan värre med varje andetag jag tog tills jag var tvungen att stoppa fingrarna i halsen för att få luft. Man drabbas lätt av panik och kallsvettningarna är hemska. Dessutom är man totalt matt i hela kroppen efteråt och fruktansvärt rädd för att äta eller röra sig överhuvudtaget.

Anledningen till att jag skriver hur det går till är ifall någon stackare någonsin skulle drabbas av det. Ge då inte upp, stick inte en kniv i hjärtat för att slippa smärtan, tro inte att du kommer dö, drick Ramlösa och ta ett hårt tag om toastolen så ska du se att allt blir bra.
Jag överlevde även denna gång!

Dessutom är det svårt för folk som aldrig drabbats att förstå hur illa det faktiskt är. Ni kanske fick en liten inblick efter mitt inlägg och om jag säger att det sägs göra mer ont än att föda barn, då förstår kanske i alla fall en del kvinnor vilken nivå av smärta vi snackar om.