Charlotte

Igår tillbringade jag 3h med att ta bort spindelväv i trappor trots min spindelfobi. Svartklädd som jag var tog det inte lång tid förrän jag var totalt täckt av spindelväv och damm. Brydde mig inte om att ta bort skiten eftersom jag inte träffade en människa ändå men såklart kommer brevbäraren springande och fick väl en chock då han såg mig. Jag hade inte brytt mig om det var Gunnar 56 men nu var det typ Johan 22 såklart. Suck!

Idag är det lite nervigt igen. Jag har verkligen problem med det där, att oroa mig alldeles för mycket över småsaker men jag kan inte hjälpa det! När alla andra var nervösa inför redovisningar i skolan var jag mer nervös över att ta bussen dit. Tänk om den bara kör förbi, eller om där är fullpackat med folk, eller om där är en plats kvar, eller om att dem har höjt priset så att jag inte har råd att åka med.
Bilresan till jobbet är värst, då hinner jag tänka igenom alla scenarion som kan uppstå under dagen. Utskällningar, tappade brickor, kallt kaffe, felgjord cafe latte osv osv osv. Jag är fortfarande nybörjare men nu känns det inte längre som att jag har rätt att inte kunna. Nu känns det som att det är meningen att jag ska klara av allt och tyvärr kan jag långt ifrån allt.
"Gör ditt bästa, mer än så kan du inte göra!" klingar i mina öron men någon vidare tröst är det inte.

Kvällen längtar vi till! Då är det ännu en utgång som gäller. En utgång som ska bli bättre än förra helgen.