Charlotte

För en gångs skull satt jag inte och svor och slet mig i håret till Melodifestivalen. Kan bero på att jag satt på släktkalas.. men jag tror att det mestadels berodde på att jag faktiskt tyckte att precis rätt låtar gick vidare.
BWO (som dom numera vill kallas) ägde helt klart och det skadar absolut inte att sångaren dessutom är bästa ögongodiset.
Sen är det lite skoj att få inslag av hårdrock också. Visst, det kallas schlagerfestival och så men seriöst, vi får samtidigt hänga med i tiden litegrann!!

Man kan absolut ångra en tatuering och det finns massa människor som gör det. Vem vill vara tatuerad i balklänning till exempel? Det förstör verkligen hela outfiten.
Men ja, jag har inte planerat att gå på nobelmiddag och baler och så resten av livet. Jag drar hellre till ett vinylgolv och shejkar hela natten lång och vet ni vad, där funkar det med tatueringar alltså!

Sen det här med att jag just nu känner att jag aldrig vill ha barn. Jag har faktiskt blivit mycket mer barnkär på senare dagar.. är det en roll man växer in i? Inte det att jag har något emot barn, jag är bara kass på att handskas med dom. Jag blir en usel mamma om det ska fortsätta såhär. Om jag inte vaknar någon morgon och vet vad som är fram om bak på en blöja eller hur man kokar potatis. Hur höga är oddsen att jag över en natt blir en lika bra mamma som jag själv har?
Jag inser att det kommer komma en dag då alla andra kanske skaffat någon liten plutt och jag själv blivit hjärntvättat till att vilja ha barn.. men växer man inte in i den där mammarollen, blir jag inte mer intresserad av matlagning eller typ.. lär mig att torka näsor och kunna se en unge äta utan att hålla på att kräkas, då blir jag utan tvekan en av de sämsta mammorna någonsin!