Charlotte

Det där med att vara glad för någon annans skull verkar inte existera längre.
"Jo, tack. Jag mår jättebra just nu!" säger jag. "Nej, men vad kul!" säger deras läppar men ögonen säger något helt annat.
Ska man endast kunna glädjas med någon annan när man har det som bäst själv?

Nog bättre att hålla den där glädjen för sig själv. Beklaga sig om problem som inte existerar med alla andra, bara för att göra dom glada liksom.

Vem vill sitta och läsa en blogg om någon som mår kanonbra när det finns en massa andra roliga av folk som mår skit?
För visst mår ni bättre av att veta att det finns dom som mår sämre?

Säger jag att jag mår fint undrar folk varför. Hallå, jag är ju både arbetslös och säkerligen misslyckad på andra sätt så hur kan jag må bra?

Jag behöver inte mycket mer än hälsan för att må underbart! Så himla svårroad kan man inte vara och det där med jobb och allt annat trams löser sig med tiden. Just nu lever jag och det är det viktigaste.
Jag önskar att fler kunde lära sig att leva och lära sig att glädjas med andra.

Det kommer alltid finnas folk som är bättre och lyckligare än vad du är. Det viktigaste är att du finner något som du är lycklig med utan att behöva jämföra dig med någon annan.

Ta inte livet på så himla stort allvar!