Charlotte

Folk verkar ha koll på vad dem vill med sina liv. "Jag tänker bli sjuksköterska!", "Jag håller på att läsa till fastighetsmäklare". Vissa håller kvar vid sina barndomsdrömmar och andra har skaffat sig drömmar och mål längs vägen.
Jag däremot, jag har absolut ingen som helst aning om vad jag vill med mitt liv. Jag är totalt nollställd och som barn var jag helt övertygad om att jag skulle ha det mesta fixat vid detta laget.
Trodde väl kanske att jag skulle ha sisådär 10 pojkvänner bakom mig och unge på väg.. men icke. Jag ser inga ungar på väg, inte ens en hund för sören.
Säger inte att det känns illa, men ingenting blev som jag trodde.. ingenting.
Tur är väl det, som barn ville jag bli veterinär tills jag insåg att jag inte kan rädda alla.. som barn ville jag vid detta laget vara gift och ha två barn men nu blir jag bara deprimerad när jag ser par i min ålder som förlovat sig.
Vad är grejen med att förlova sig? Alla gör det, snart är man inte ens tillsammans om man inte har guldringarna på fingarna som bevisar det. Det är ingenting speciellt att förlova sig längre, det är bara en sak som folk gör.. sen bryts den och så förlovar man sig med någon annan efter tre veckor.

Jag kanske låter som en gammal tant men jag tar risken, jag förstår inte var vettet tog vägen?
När fick folk för sig att saker och ting håller för evigt? När fick folk för sig att man vet detta innan 20års åldern? När fick folk för sig att det ska gå bra för just dem? "Alla andra som förlovar sig är inte lika förälskade som vi är!". Haha- skrattretande!

Slå mig hårt i huvudet om jag inom snar framtid sitter och skriver om hur mitt och min pojkväns förhållande kommer hålla för evigt, att ingen någonsin känt som vi gör, hur gärna jag vill flytta ihop med och skaffa bil tillsammans med denna man och annat sånt trams som jag just nu bara mår illa av att höra.

Folk glömde bort att leva livet!