Charlotte

Nu börjar det kännas på riktigt att jag inte varit ledig på evigheter. All motivation att ta tag i saker och ting när jag kommer hem från arbetet är som bortblåst. Orkar inte, vill inte.
Känner mig som en sliten fembarnsmamma med alkoholiserad make.
Ser antagligen ut som en också..

Trots detta gråter jag inte när lönekuvertet kommer och jag ser ju faktiskt ett slut på eländet (som egentligen inte är ett elände eftersom jag har relativt kul på jobben)
Än så länge är det den 3 september som gäller och jag längtar! Efter en till två veckor efter det datumet kommer jag vara så rastlös så jag klättrar på väggarna, men det får jag ta då.
Ge mig jobb på Scorett!! Då hade jag för en stund glömt bort att världen inte är lika underbar som jag vill att den ska vara.