Charlotte

Vissa drömmar är så verkliga att man knappt vet hur sanningen ligger till när man vaknar. I detta fallet hade jag gärna stannat kvar i drömmen ett tag till..
Jaaaaa, sorry, jag tog mig en eftermiddagstupplur trots att jag lovat mig själv att inte göra det. Men vadå, jag har svikit mig själv många gånger förr. Jag är rätt van vid att inte vara min egen bästa vän. Man kan inte lita på mig och såna människor vill jag inte beblanda mig med!

Vissa dagar känns det som att det typ är försent för mig att ordna ett vettigt liv. Alltså visst, jag hade ju kunnat börja plugga och därigenom bli något att skryta med, men palla? Det är FORTFARANDE min inställning till allting, "palla?!!" Och hur bra är det? Det är skrämmande och mamma blir knäpp när jag ständigt säger "palla" när hon ber mig om något.
Jag ska skärpa mig, någon dag. Men helt ärligt så är det faktiskt skönt att inte ta livet på så stort allvar.

Men ska hela sanningen fram så tog jag faktiskt tag i mitt liv litegrann igår. Gjorde diverse grejer som legat och väntat på mig länge och det kändes så himla bra så jag fortsatte och tog tag i ännu fler grejer idag. Tror jag kommit in i ett flow alltså och det får gärna fortsätta fram till jag har bil, egen lägenhet, roligt jobb (notera, ROLIGT, jag kräver inte fet lön eller något, jag vill ha kul!) och nya skor.
Har nästan vant mig vid att vara "lata Charlotte!" nu och jag trivdes nästan med det men eftersom alla andra klagade så tänkte jag att det nog inte var så bra ändå.
Nya skor alltså, så himla längesen nu så jag nästan kan kräka på att ta "samma" på mig varje dag. Mina fötter skriker "Neeeeej, inte dom idag igen!!! Dom har du haft i över en vecka nu Charlotte, skärp dig!!"

Så fort jag får lön drar jag och mina fötter ut och skoshoppar! Det har jag lovat dom och mina fötter sviker jag aldrig!