Charlotte

Som sagt, jag fick mer eller mindre psykiska problem när jag tvingades promenera runt på köpcentrat igår utan pengar. Det blev så illa att kortet letade sig ur plånboken trots att pengarna på kortet inte var mina. Då är det illa!
Bara jag får shoppa så bryr jag mig inte om vems pengar det är. Inte för stunden! Inte förrän när jag kommit hem och klippt av prislappen å slängt in skiten i garderoben.
När jag säger till folk hur gärna jag vill ha saker säger dom ofta "Det har du glömt imorron!" men faktum är att jag aldrig glömmer!
Jag har inte glömt skorna jag stod och kollade på, 3 par för att vara mer exakt varav 2 par liknade såna jag redan har.
Jag har inte glömt tröjan som egentligen inte var så himla speciell men ändå grät när jag gick därifrån "Snälla, Charlotte. Adoptera mig!"
Jag har verkligen inte glömt den heta svarta tröjan som tyvärr kostade mer än 20 kronor som jag hade kvar i mynt!
Jag kommer inte glömma, inte förrän jag kan öppna garderoben och se allting hänga där så himla prydligt (eller snarare ihopknycklat med allt annat skit jag bara köpt å slängt in)
Jag måste ha!

Jo, det kan nog tänkas att jag behöver proffesionell hjälp, men det kommer inte en människa märka förrän jag gått ner 40 kilo pga no cash for food, miste lägenheten pga 6 månaders försenad hyra och katten dog av svält.
Men hey, när jag ligger där på gatan så har jag i alla fall det snyggaste och senaste på mig! Det är ju det viktigaste!