Charlotte

Smågrejer kan verkligen förändra allt! Idag vaknade jag med inställningen "Blä!!" ungefär, men efter en promenad, ett möte och en minishoppingrunda hade den förändrats till "Shit, livet är rätt underbart ibland!"

Mötet kunde inte gått bättre. Galan är uppskjuten till mars (minst), TACK!!
De tunga stegen in i huset förvandlades till glada skutt ut därifrån. På bara 30 minuter, på grund av ETT besked, förändras hela min syn på mitt liv de närmsta veckorna. Underbart!

Efter ett sånt besked kan man ju inte annat än unna sig ett par nya örhängen, som för att fira ungefär..
De där tankarna som alla tjejer har (tror jag) som låter typ "men jag ska ju ändå inte ut i helgen, då kan jag ju spendera dom pengarna på något annat!" ploppade upp i mitt huvud lika självklart som reklampauserna under hockey VM.
Jag ångrar inte mitt köp, inte än! Inte förrän jag blir frågad om en fika och tvingas säga nej för att jag sitter med jättefina örhängen, alldeles ensam, här hemma och inte ens har råd med ett glas vatten.
Men hallå, jag har i alla fall ett par fina örhängen till. Ännu ett par, som egentligen kanske liknar tre andra par.. Skitsamma!
Jag hade egentligen kunnat gå in i affären och bett om en kasse för det var bara den känslan jag ville åt. Att knuffa på dörren med ena handen och hålla en kasse i andra och gå ut på affärsgatan med det där smilet "Jag har precis handlat något roligt och ni vet inte vad!"

Till och med kortet höll på att snirkla sig upp ur plånboken, upp i min hand, vidare till butiksbiträdets hand för att slutligen dras genom kortläsaren. Men jag hann hindra det, eller ja, inte jag egentligen.. mer mina ben som är smartare än vad jag är och vandrade illa kvickt därifrån när mina ögon fick syn på ett fint armband där lite längre bort och mina fingrar precis skulle börja peka och min mun precis skulle börja säga "vi tar det där också!"
Mina ben kan jag minsann lita på! Eller var det kanske fötterna som i ren protest hjälpte benen att slita mig därifrån. Mina fötter borde vara less på fula vinterstövlar nu i alla fall. Jag menar, jag kan i alla fall låta bli att titta ner men mina fötter tvingas ha dom på sig, samma jävla stövlar, varje dag!

Nu kallar sängen, sängen som hade lockat såååå mycket mer om jag varit nyduschad och den hade varit totalt nybäddad. Men istället ligger lakanet antagligen bara över halva madrassen, några kuddar har säkert letat sig in mellan sängen och väggen och täcket ligger väl upp och ner.
Men jag älskar min säng ändå!