Charlotte

 Ena sekunden kan man tänka att allt faktiskt är ganska bra. Livet leker mer än vanligt och vänner har man gott om. Små problem har väl alla!
Nästa sekund ser man endast problemen och allt det som är bra har suddats ut, tynat bort på något konstigt vis utan att man kan förklara hur eller varför. Allt det bra blev plötsligt så himla litet och allt det som är mindre bra verkar regera hela min värld.
Lika snabbt inser man hur lycklig man är och sådär håller det på i världens längsta och oförutsägbara berg- och dalbana. Och det kittlar inte ens i magen!

Vilken känsla ska man lita på? Eller ska jag bara acceptera att jag ena sekunden är nöjd och lycklig och andra sekunden duktigt missnöjd och olycklig? Så kan det väl inte fortsätta?
Nej, jag väljer att tro att jag är lycklig och att de där sekunderna i olycka bara är tillfälliga störningar.
Så länge jag inte fäller några tårar är det ju faktiskt inte så farligt.. och jag minns inte senast jag grät... inte alls... möjligtvis till typ OC på tv, men det kan man ju inte räkna!

Jag är fortfarande sms-nörd! Oavsett vart jag befinner mig eller vad jag gör rusar jag till telefonen varje gång jag hör pipet. Fattar inte vad det är.. Jag kanske hoppas på det där messet som förändrar hela ens tillvaro, men oftast rör det sig om "Katten är ute!" från mamma eller "Va gör du?" av Matilda som har lite rast och är uttråkad. Jag får aldrig roliga mess, men å andra sidan vet jag nog inte vad jag skulle vilja ha. Ett mess liksom, vad betyder det? Hur obetydligt som helst och man kan skriva massa man inte menar. Men ringer det blir jag bara nervös och vågar knappt svara.. TöntChulls, jag vet! But I just can't help it!
Det är bara så spännande att se ett litet brev på displayen efter duschen eller när man glömt den på ljudlös och bara tittar till den efter några timmar. Kan ni inte hålla med mig?

Dagens tips till partybabesen som ska ut och ragga i helgen. När killen ber om ditt nummer ska du ta bollen ifrån honom och lägga den i dina egna händer genom att säga "Ge du mig ditt, så hör jag av mig!" På det sättet slipper du gå och vänta hela söndagen och dessutom bestämma om han var så himla het egentligen. Det kanske bara var kvällens dimma som gjorde att han såg behaglig ut?