Charlotte

Jag diggar Inga-Lisa. Hon berättar saker öppet som jag inte sprider vidare trots att hon aldrig sagt något om att det är hemligt. Men jag menar, man har väl hyfs.
Tanter i singular funkar.
Men så fort antalet tanter stiger, stiger också den dåliga stämningen. Det var inte dålig stämning igår när jag var på Teatern med mamma och tittade på "blomstershow" men man märker tydligt hur tanter blir när det nalkas konkurrens. När det då sen dessutom nalkas vinster då blir det liv i luckan.
Alla satt lugnt och stilla och klappade lite försiktigt tills det var uppenbart att ett visst antal blomstercheckar skulle delas ut under kvällen.
Helt plötsligt pladdrades det på ordentligt när Lars, som han hette, frågade grejer som "vem härinne är inte skåning?" eller "hur mycket väger jag?".

Efter pausen hade de placerat ut små presentpåsar på alla stolar och eftersom vi inte mer än halvfyllde salen undrar jag vart alla påsar tog vägen? När kvällen var över var där nämligen inte många påsar kvar på stolarna vilket innebär att tanterna genast smusslat åt sig två stycken.

Evenemanget slutade med att man fick gå upp på scenen och titta på allt de gjort under kvällens gång och trots de smala trapporna upp skulle alla tanter upp samtidigt och jag såg onda blickar från alla håll som skrek "träng dig inte unga dam".
Jag hörde en tant bakom mig säga till sin väninna "måste vi verkligen gå upp och trängas" och hennes väninna svarade raskt "man vill ju se på nära håll".
Nej nej, tant lilla, du ville bara åt blomstercheckarna som delades ut däruppe!

Jag är nöjd med EN presentpåse och en trevlig kväll.