Charlotte

Jag har inte samma drömmar som alla andra av mina vänner. Dem drömmer om att lämna stan, lämna landet och många av dem förverkligar sina drömmar precis här och nu när jag sitter och knappar på samma ställe som jag spenderat de senaste 20 åren.
Matilda och Millan är i Österrike i fem månader. Lina är också iväg och jag tror inte att det är varken deras första eller sista resa härifrån.
Emma drömmer om att backpacka, Emilie är i Frankrike och jobbar som au-pair.

Jag är kvar. Jag är alltid kvar och det börjar bli tröttsamt. Jag vill också förverkliga mina drömmar och man får väl inget bättre tillfälle än ett helt nytt år att börja på.
2007, det är mitt år.

Stans knarkare gick och spelade lufttrummor i parken idag. The rockstar!
Såg faktiskt riktigt roligt ut.. nästan så man ville vara med. Jag hade kunnat bidra med lite luftgitarr, det är jag grym på.
Bara släppa loss sådär.. bara för att livet äger.

Man ser alldeles för få leenden när man är ute. Jag tror inte att jag såg ett idag. Hur svårt är det? Det är inte många muskler man måste spänna för att få till ett litet leende. Man behöver ju inte visa tänder, men man kan i alla fall få till det där lilla så att det gnistrar till i ögonen litegrann.
Men folk har kanske ingenting att le för.
Eller så är man helt enkelt alldeles för rädd för att folk ska tänka "Vad är det för fel på den där?"