Charlotte

Det känns alltid härligt när man ser medelåldersmänniskor som aldrig glömt bort hur det är att vara ungdom. Så var det verkligen hos Millan igår. En släkt som inte liknar någon annan och som inte bangar för att rocka loss till Botten Anna. Underbart!

Utgång sen, såklart. Jag som var rädd att behöva dra vidare ensam blev positivt överraskad när alla hängde med (typ åtta galna brudar som var laddade till tusen). Synd att musiken var fullkomligt värdelös och stämningen helt skum. Vakterna var svårflörtade (MEN vi fick in Emilie ändå) och killarna verkade bara vara där för att slåss.

Det blev en tidig buss hem (03.55, vilket egentligen är lagom) så det känns ju knappt i kroppen att man var ute igår.