Ibland förvandlas jag till världens konstigaste människa med otrolig ångest i hela kroppen inför framtiden. All styrka liksom försvinner och det finns inga ord som kan beskriva någonting, jag kan inte säga vad det är, det bara är.
Ibland kan jag inte ens njuta av det jag har just nu för att jag oroar mig så för när det ska försvinna. Jag försöker stänga av allting men då blir det bara så mycket värre. Jag har saker jag bryr mig om som jag skulle kunna döda för att få behålla men jag är maktlös. Försvinner det så försvinner det och då står jag där, precis på den plats jag aldrig vill hamna.
Jag brukar förstöra saker och ting själv, då har jag i alla fall någonting att skylla på. Då vet jag i alla fall orsaken till varför det gått fel.
Jag ville inte fastna som jag gjort, jag ville inte bli så blind som jag blivit. Jag ville bara börja tycka om lite lagom så att det inte är så himla farligt om det skulle gå dåligt men nu sitter jag här, redan livrädd för den dagen det inte längre är vi.
Jag vill inte förstöra denna gången..
3