Är det så det ska va?
Det där med att duscha på kvällen och sätta upp håret i små flätor som kändisarna gör för att få det där lagom krusiga, vågiga hollywoodhåret är ingenting för mig det heller. Hela jag ser ut som en naturkatastrof och flätorna är borta för flera timmar sedan när jag vaknar till på morgonen.
Jag får testa alla olika metoder nu för att slippa blöta håret varje dag. I natt funderar jag på mössa med typ band runt hakan så att jag omöjligt får av skiten. Då borde jag inte kunna vakna med en helt sjuk sovnacke som inte försvinner av annat än forsande vatten.
Fler tips sökes!!
Sliten? Nää då
Jag har hört att man inte ska tvätta sitt hår varje dag, det har jag vetat länge men aldrig riktigt gått med på det. Jag står på huvudet och snurrar runt varje natt, så ser håret i alla fall ut när jag vaknar och det går liksom inte att fixa till med några andra medel än forsande vatten.
Nu med hårförlängningen får jag bara inte tvätta det varje dag, då kommer det se sunkigt ut om bara någon månad så i morse hoppade jag in i duschen med en knorr på huvudet.
Alltså, jag har känt mig så grymt sliten hela dagen och tänkte på tåget hem att jag aldrig någonsin låter bli att tvätta det igen. Eller så får jag köpa en mössa!
Frukost på eniro
Jag sov dåligt inatt, igen. Vaknar av mardrömmar som får mig att kallsvettas och skaka värre än någonsin och jag kan inte förstå varför.
Inte konstigt att man nästan kryper in på jobb trots att klockan är över tio och nu har jag en vanlig jobbdag framför mig.
Go away
Jag sprang in på Kvantum och tog en av Icas egna färdigrätter (helt klart underskattade) och ställde mig sedan i kön som man gör om man är normal.
Jag la märke till en gubbe som hade lika många varor som jag (en alltså) som gick och suckade ovanligt högt fram och tillbaka i de olika köerna och det var så genomskinligt att han ville att någon skulle säga "du har ju bara en grej, gå före mig så slipper du stå och vänta"
Han fick som han ville efter ett tag och spelade jätteförvånad och glad över erbjudandet och tanten som stod framför mig, som släppte fram honom sa glatt "man vet ju själv hur det är när man bara har en vara" sedan tittade hon bakåt, på mig, på min enda färdigrätt och sket i mig.
Visst, jag har inte bråttom men man känner sig rätt utstött på pensionärernas Kvantum med sin alltför unga ålder, sin allför korta kjol och sitt alltför svarta hår.
Aldrig mer Kvantum en förmiddag, det är tydligen pensionärernas tur då och då jävlar går det INTE undan. Då ska mynten läggas ner ordentligt i facket på plånboken och varorna packas i olika kassar.
Dessutom behöver tydligen inte pensionärerna ta nummerlapp som vi vanliga dödliga. Tänk så bra man får det sen när man blir pensionär.
That's hot
Idag har varit en riktig sån där "nu har jag precis fått lön"-dag.
Håret på en människa gör otroligt mycket. Jag är helt emot snaggade huvuden på killar, inte många som ror det i land. Det ska vara hår på huvudet!
Idag blev jag långhårig bara sådär, poff (eller efter tre timmar hos frisören) och det känns som en bra början på hösten.
Efter det blev det ett par nya stövlar och en annan grej jag letat efter grymt länge. En skinnhandske utan fingrar, sån där golfhandske ni vet. Lätt coolaste accessoaren!
Ikväll blir det cheddar i hela ansiktet efter popcornen med lite coca cola, mys och the Voice i öronen. LYX!
På tal om 08.or, igen
Man kan inte ringa hit och prata som om man druckit en hel flaska whiskey och ta för givet att vi ska förstå vartenda ord.
Att skrika mig i örat så att min hjärna håller på att krossas som glas hjälper inte heller.
Och att sedan ens våga säga åt mig att jag inte får säga du, att jag ska kalla kärringen för Ni eller Fru då har man passerat min gräns.
Mitt svar blev ungefär "seriöst, ska JAG kalla DIG för Fru eller Ni?"
Kärringen: Det ska fröken absolut göra!
Jag: "Förlåt men det tänker jag inte göra. Möjligtvis den dagen jag pratar med kronprinsessan säger jag Ni till henne men inte till dig, så vad var det DU sökte?"
Kärringen lackade såklart men blev i alla fall kopplad så småningom, ingen kan säga någonting om att jag var otrevlig, jag sa det hur trevligt som helst.
Vad tror folk att dem är??? Gaaaaaaaaaaaaah!
Gone shoppin'
Jag hade aldrig kunnat bli sån som står och säljer för Telenor på olika varuhus och andra ställen. Dels för att jag inte är sån som tvingar mig på folk men den huvudsakliga anledningen är faktiskt att jag inte är snygg tillräckligt.
Det är så fult gjort att anställa snygga människor men det går ju hem, vem kan säga nej till en mörk kille med blå ögon som dessutom spelar världens trevligaste svärmorsdröm?
Idag lämnade min blick inte golvet då jag gick förbi dem på Ica och visst, det såg säkert supertöntigt ut men hade jag bara mött deras blickar hade jag typ skrikit ut "jaaa, jag köper vad det än är ni säljer, jag köper det, vart ska jag skriva på?" (ingår era nummer?)
Efter att jag hämtat kläderna jag betällt som räddar utgångarna i höst lämnade jag bakvägen för att slippa snyggingarna.
Kan inte leva utan
Jag är riktigt anti-svettfläckar. Jag liksom letar efter dem så fort jag ser en person med tajt tröja i någon färg där svett syns extra tydligt.
Typ: "ooh, där är en som har en grå tajt t-shirt, undrar om han har svettfläckar under armarna".
Nästan så jag kastar någonting högt upp i luften till dem och ber dem fånga, bara för att checka läget.
Egentligen spelar det absolut ingen roll och jag bryter inte direkt kontakten om nån jag känner skulle ha det någon gång, jag tycker inte ens att det är särskilt äckligt, det är bara något jag fått för mig och nu kan jag inte sluta.
Är det denna veckan jag är kär i dig?
Det har varit grymt mycket snack om Facebook på sistone, i tidningar och på stan, positivt och negativt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, visst har jag själv skaffat skiten men bara tanken på att alla kan hitta en och att alla kan lägga in vilka bilder som helst där skrämmer mig lite. Vissa bilder vill man kanske inte att andra ska se samtidigt som man bara borde bjuda på att man ser förjävlig ut ibland (eller alltid...)
Det läskiga är att ens förflutna hinner ikapp en. Jag har sprungit länge och genom bara några tryck på tangentbordet har både den ena och andra jag helst vill slippa lagt till mig som vän på den där sidan.
Superskoj att killen jag knappt minns tagit kontakt igen samtidigt som jag inte riktigt förstår meningen med det. Så han kan titta på massa skabbiga bilder och återfå minnet från den där natten vi sågs i mörkret och både han och jag såg heta ut i dimman?!
Jag har inte riktigt bestämt mig än vad jag tycker om Facebook alltså, det får vi se..
Me löv you
Lyssnar på The Voice (som vanligt nuförtiden) och låter klockan ticka på. Vill inte gå och lägga mig med tanke på hur kasst jag sov i natt. Den där myggans fel! Nu efter att ha bott på rummet i flera dagar börjar den väl bli hungrig eftersom den var närgången i natt.
Jag hade min chans att döda den igår när den satt i sådär lämplig höjd på väggen men jag fixade inte det. Där låg jag i natt och förbannade mig själv för att jag inte dödade den när jag kunde.
Dum som jag är klev jag upp och öppnade fönstret för att ge den en chans ut till friheten vilket resulterade i att två till flög in.
Precis när jag somnade in ringde klockan och det var dags att kliva upp.
Jag är lika rädd för att träffa folk på tåget varje morgon. Man vill ju gärna vara på bra humör och i alla fall lite trevlig när man träffar folk sådär som man kanske inte träffar vanligtvis men på morgonen orkar jag inte ens försöka. Därför tittar jag nog mest ner i marken och "missar" alla jag borde köra "vad gör du nuförtiden?" med.
Dagens vardagslyx sket sig..
Just for me
Jag träffade drömkillen och lyckades tappa honom på vägen. Det är inte så himla lätt och absolut ingenting roligt att behöva släppa taget och gå vidare när man va ganska nöjd med hur det var, förut. Det är dessutom extra svårt när han inte var något svin, när han faktiskt var himla rar och fin. När han fortfarande är det fast inte på samma sätt. När man fick smaka på det ljuva livet och snabbt bli ryckt därifrån.
Jag är inte den som kryper ihop i sängen och gråter. Jag är inte den som låter mig själv må dåligt över någon som aldrig skulle må dåligt över mig. Jag är inte den som är den jag är den andra..
Jag är snarare den som ser det som en erfarenhet rikare och kan man hitta en bra så borde det finnas fler därute. Jag är den som inte går tillbaka till det som var, som inte förlåter och tar tillbaka.
Jag är den som går vidare utan att se bakåt och det känns hur bra som helst.
I höst fokuserar vi på massa dans, sena nätter och på att glömma det förflutna. Nya människor är välkomna!
Min brorsa och jag
Det kokar i kroppen på mig när gubben med blå foppatofflor jublar av glädje då motståndarlaget gör mål. Jag förstår huliganerna som blir så frustrerade att dem slår, jag känner att jag är på god väg dit ibland.
Man sitter på helspänn 45 x2 minuter och håller tummar och ber och hoppas något helt otroligt att Landora ska få ta hem segern.
Jag är ingen fotbollsbrud egentligen, det är mest för brorsans skull jag vill att det ska gå bra. Han förtjänar det, han förtjänar en serieseger och en grymt lyckad kväll, han förtjänar allt egentligen.
Så fort någon knuffar på honom blir jag förbannad, sådär gör man inte. Så fort någon ramlar letar mina ögon automatisk upp min brorsa så att jag vet att han är okej och skulle han ramla vänds alla inälvor upp och ner och in och ut på samma gång tills jag ser att allt är bra.
Helt enkelt för att han världens bästa bror.
Då blir det nästan tårar i ögonen då domaren blåser av och segern är deras. Då brorsan slutkörd ger high five och hela laget stampar och sjunger i omklädningsrummet.
Man skulle vilja vara där, inte så mycket för det faktum att fotbollskillarna snart drar av sig kläderna för att gå in i duschen (jag hade kunnat lämna innan dess..) utan för att dela glädjen och stämningen med killar som verkligen kämpat sig igenom serien.
Grattis! Ha den bästa kvällen någonsin (men ta det lugnt och allt det där...)
Do something good
Det är svårt att varje dag försöka vara den man vill vara. Man orkar liksom inte vara mer än sig själv och då är det svårt att få någonting vettigt gjort. För jag är sån som skjuter upp allting, jag tar för givet att det kommer en morgondag då jag kan fixa allting och jag tar för givet att jag har lång tid kvar att få allt fixat.
Jag blir så imponerad av alla som uppnår så mycket. Folk som skriver böcker, målar tavlor, skriver musik och skapar en massa när jag bara vandrar runt i min lilla bubbla och längtar efter nästa utgång eller nästa shoppingrunda.
Jag hoppas att jag någon gång tar mig i kragen och inser att jag också vill någonting. Att jag också brinner för någonting så otroligt mycket att jag inte ser någonting annat.
Jag är grymt glad att jag bara är tjugo år och med (förhoppningsvis) många år kvar att hitta det jag brinner för, det jag andas för. Nästan så man får lite ångest att man fyller 21 om si sådär 3-4 veckor. Uj uj uj..
Oron finns där för att stanna
Önskelista:
- Ny frisyr (bokat, 27/9)
- Tatuering (bokat, 3/10)
- Körkort..
- Lyckad shoppingtur (vilket innebär minst 3 kassar och minst 500 kronor fattigare)
- Fika med Emilie (en sån tretimmars)
- Fest fest fest, all night long, varje helg..
- Mjuka fötter.. så som dem var en gång..
- Mer energi, typ, på morgonen..
- En klocka vill jag ha, en riktigt fin..
Lätt !
In my mind
Jag går mot en miniförvandling. Man kan väl nästan säga att den börjar idag när jag ska fixa till ögonbrynen. Den värsta smärta jag vet men resultatet blir jag nöjd med.
Jag förstår inte hur jag ska kunna stå ut att vänta över en vecka till tills jag ska till frisören. Jag önskar att jag hade vågat lägga in en bild på hur eländet ser ut nu men det vågar jag inte. Jag vet trots allt inte vilka alla är som läser här.
När väl håret är fixat börjar ännu en väntan mot tatueringen. Så jag har absolut att se fram emot de närmsta veckorna och det är tur det.
Resultat kommer visas här så småningom för er som aldrig träffar mig i verkligheten.
Förändrar man utsidan först (det är trots allt inte särskilt svårt) så kanske man förändras lite personlighetsmässigt också och det hade inte skadat.
Ömma pussar
Plockar fram mobilen (som jag alltid har liggandes under madressen på nätterna, varför egentligen?) och tittar med ett öga på klockan. Sov nonstop till 10.45 idag och jag var inte ens uppe särskilt länge igår. Jag fixar aldrig mina så kallade "uppesittarkvällar".
Kollade på "När lammen tystnar" igår också, försökte skapa så läskig stämning som möjligt med släckt lampa och benen så långt upp i soffan som möjligt. Det lyckades väl, litegrann, det finns faktiskt ingenting läskigare än psykopater.. men jag hade inga problem med att somna sen i alla fall.
Hela denna dagen levs i vardagslyx. Det blir äggmacka på ej mögligt bröd till frukost, det blir kanske en fika i stan eller en promenad senare. Det finns väl ingenting lyxigare än att göra precis vad man känner för? Det existerar inga måsten idag!
Krama mig självsäkert
"Ensam mamma söker" är riktigt underhållande, speciellt för mig som tycker det är grymt kul att se vilka miffon det finns och sedan skriva om dem.
Det är inte mer än normalt egentligen att man beter sig som ett stort fån när man är lite smått förälskad eller nervös men det känns som att såna smågrejer kommer vara avgörande när det gäller mig och han som ens vågar försöka.
Det finns verkligen dåliga sätt att kramas på och jag var usel på det förr. Som kille ska man inte kramas med en arm och behandla tjejen som det ömtåligaste i hela världen. Man ska använda båda armarna och klämma till ordentligt och inte blunda som om man tycker att det är jätteskönt, det ser bara fånigt ut.
Självsäkerhet är hett men det är synd om de killar som inte har det naturligt. Det går inte att fejka självsäkerhet, det går aldrig att påstå att du är charmigast i världen om du bara försöker intala dig själv det.
Det är svårt att vara bra nog, jag börjar misstänka att jag har missat en del guldkorn för att jag är alldeles för kräsen men varför skulle jag nöja mig med något mindre än det jag egentligen vill ha?
Så det så..
Tack för en bra start
Tänkte göra dagens vardagslyx till en ordentlig frukost med ägg och mackor och juice men efter att ha ätit en hel macka där sista tuggan smakade lite konstigt och tittat på den andra mackan som var full med mögel blev det bara en massa juice för att skölja ner skiten och försöka hindra den från att komma upp igen.
Det är mysigt att äta frukost till lite Oprah och lite Jay Leno och lite tv-shop ibland. Speciellt såna här dagar då jag börjar jobba 18.00. Rätt soft en fredag när det ändå bara är en massa fyllesamtal man får in.
Och en hel del "På vilken adress ligger Mekonomen i Falun? hahaha"
Jag har fortfarande inte tröttnat på den och bjuder gärna på skratt. Vägrar bli en av dem "meh, är det kul eller? va, tycker du det? är det verkligen så kul?"
Jag förstör inte nöjet för någon.
Dagens vardagslyx blir istället en lååång varm dusch och en promenad (eller nåt..) ner till stan för att hämta ut mitt ID. Fina grejer.
He's freaky and I like it
Jag är livrädd för att yttra mig i en tågvagn där främlingar lyssnar. Livrädd för att låta så dum som andra gör när dem pratar. Som brudarna på tåget idag som snackade om hur mycket bättre Ängelholm är jämfört med Helsingborg.
En av dem tyckte såhär: "Alla ser likadana ut i Helsingborg, dem är så jävla ytliga där. Dem ser typ ut som.. ja, typ som jag, lite småbrun och så.. och typ samma kläder" (ehm, klagar du på dig själv eller?)
En annan av dem sa "och palla köer överallt på uteställen, när vi går ut i Ängelholm är det liksom ingen kö å typ tio personer därinne, så jävla skönt" (låter ju skittrist, man går väl ut för att träffa folk?)
Och helsingborgare är så stressade alltid samtidigt som dem kom överens om att Stockholm är en så mysig stad.. eeh..
Dessutom höll alla med om att man känner sig trygg i Ängelholm, det gör man absolut inte i Helsingborg på nätterna.
Det kan jag hålla med om, man känner sig inte trygg i Helsingborg på nätterna men det ska man verkligen inte göra som ensam tjej i Ängelholm heller, skit händer överallt.
Jag vet inte om man borde snacka om att helsingborgare är ytliga och ser likadana ut när man själv har blonderat hår, likadana kläder som alla andra och ungefär lika mycket smink.
Är alla som lever i samma stad likadana vill jag inte ens veta vad folk tänker om mig som är från Landskrona. Då borde jag ju ha vapen under huvudkudden, tio snodda cyklar i källaren och femtio mobiler i handväskan.
Typiskt mig
Jag längtar mig framåt i tiden alltid. Är aldrig nöjd med nuet utan måste ständigt ha någonting att se fram emot, någonting att kliva upp på morgonen för.
Jag undrar om jag någonsin kommer vara nöjd eller om jag alltid kommer fungera såhär. Det är kanske någonting att jobba på..
Jag hade inte bangat att skruva fram klockan två veckor, då man fått lön och sitter hos frisören och vet att man snart ska tatuera sig och ut och festa en massa. Ångesten smyger sig på när jag tänker på allt jag missat genom att vara hemma alldeles för många helger.
Allt det ska tas igen i höst så när Emilie kommer hem blir det farligt för alla. Skorna är putsade och klara och jag kommer nog aldrig bli så här taggad någonsin igen. Det blir galet!
Det är det enda som rör sig i mitt huvud just nu. Det som ska hända.. sen. Det som händer just nu finns inte. Jag kliver bara upp som i trans på morgonen och räknar dagarna. Försöker göra någonting vettigt som alltid slutar med att jag lägger mig på sängen och drömmer mig iväg.
Så dagens vardagslyx blir att lägga mig på sängen med den bästa låten just nu och drömma mig iväg till dansgolv och glödande boots.
Look at my red lips
Jag vet inte om det här med långa naglar är min grej. Alla tjejer verkar sträva efter att få det och många lägger pengar på att fixa med förlängningar och grejer.
Jag har testat nu, sitter och försöker knappa på rätt tangenter med mina påbyggda, vita, heta naglar men jag är tveksam om det är någonting för mig.
Att ta på sig strumpbyxor med dessa grejerna till exempel är en ren konst. Det tog hur lång tid som helst och efteråt var jag så svettig så jag nästan fick slita dem av mig igen.
Det var inte ens lönt att fundera på att gå på toaletten under dagen igår, då hade folk börjat tro att jag är rejält dålig i magen med tanke på hur lång tid det hade tagit för mig att bli klar.
Det skulle ta några dagar innan man vänjer sig vid dem men är det värt det? Jag är nog inte den där långa naglar tjejen alltså..
Dagens vardagslyx låter inte alls särskilt lyxigt överhuvudtaget men det är faktiskt att tvätta. Absolut ingenting roligt men det är såå värt det när allt ligger snyggt i garderoben och doftar nytvättat.
Varmt eller kallt?
Nu är det megasvårt att bestämma sig för vad man ska ha på sig. Ena stunden regnar det och blåser så att man skulle vilja ha vinterjacka men just nu när jag strax ska ut ser det ut att räcka med någon tjock tröja.
Jag ska ner och ta mig ett snack med frisören minsann. Tröttnar rejält på att mitt hår ser fint ut första veckan för att resten av månaden se hemskt ut, alltid. Det krävs en drastisk förändring!
Dagens vardagslyx blir en fika med Emma innan jag ska iväg och jobba ikväll. Efter att ha jobbat 100% hela sommaren njuter jag av att ha lite kortare dagar nu i några veckor. När lönen sedan förs in på kontot kommer jag inse att jag vill jobba 100% igen.
Det positiva med timanställning är att jag kan hålla utkik efter det där drömjobbet i skoaffär jag alltid velat ha.
I like to rock rock
Tänkte ägna mig åt lite sånt där vardagslyx i höst så att man inte lider alltför mycket av det gråa och trista vädret. Det blir inga stora grejer och kanske tipsar jag en och annan om vad man kan göra för att göra vardagen lite bättre. Dagens vardagslyx var i alla fall att fixa naglarna och tro mig, det är väääldigt ovant med en Charlotte med långa naglar. Det har egentligen aldrig intresserat mig men så bara kom jag på att jag vill testa så nu sitter jag här och försöker knappa på som vanligt med min nygjorda franska manikyr, oh la la.
Någonting litet varje dag hela hösten kommer jag satsa på och ni kommer få hänga med på resan. Detta tipset passade kanske inte män så bra (även om några av er kanske drömmer om en lång lillfingernagel) men hösten är lång och det erbjuds säkerligen något för alla.
För det är du värd!
Vem dissar lite shopping?
Har vandrat runt rastlös nu i flera dagar. Nästan klättrat på väggarna och försökt komma på något att göra men inte känt för att göra någonting.
Gått och tittat på alla kläder som legat i en hög på golvet sedan klädställningen gick sönder. Livrädd för att börja rota runt sedan den där äckliga spindeln kröp ut därifrån häromdagen.
Nu känner jag mig alldeles lugn och härligt trött och sitter i min soffa och tittar på en riktigt rejäl klädställning full med kläder, mycket jag hade glömt bort att jag hade.
I lööööv Bauhaus.
Dessutom fick jag ordning bland alla skor så att jag även där har riktig koll på vad jag äger. Jag räknade dem också men antalet tänker jag inte ens nämna. Det är en sjukdom, inget att vara stolt över..
Detta kallar jag en klockren söndag.
Suget dödar mig
Idag hade jag kunnat mörda för lite choklad. Tänker inte ens skriva att jag inte ska för det kommer ske. Jag kommer pressa i mig i alla fall två-tre bitar innan jag förstår hur dum jag är. Men det är ju trots allt lördag..
Det var kanske det grabbarna i Helsingborg gjorde. Mördade för lite choklad.. (eller nåt annat extremt dumt). Det sjukaste var ändå att dem gick lugnt därifrån, som att dem inte gjort något fel alls. Man vet inte vad deras anledning var men att skjuta någon på öppen gata känns inte helt okej. Kan man inte typ tänka på att folk vill slippa se sånt?
Jag såg en liten tant med rullator i tidningen, bakom poliserna i folksamlingen och tyckte synd om henne. Stackars tant ska inte behöva se sånt, inte heller alla taxichaufförer som alltid håller till där. Ingen ska behöva se sånt.
Det finns väl smidigare sätt att sköta sånt på om det nu måste ske..
Vad chockad jag blev när jag hörde att dem kom från Landskrona.. (eller ja, inte alls faktiskt, Landskrona hade varit min första gissning)
Mer om min arbetsdag finner ni på http://www.nogg.se/chulls där ni kan läsa om dumma 08.or.. Dem använder Eniro118118 alldeles för ofta..
I need a boyfriend
Jag fick äntligen i alla skor i sina lådor och in i garderoben, alla kläder var upphängda i garderoberna och på klädställningen jag har ståendes framme.
När jag tar steget ut från rummet hör jag ett brak och vänder mig snabbt om, som om jag skulle kunna förhindra någonting. Alla kläder låg på golvet tillsammans med en avbruten stolpe de tidigare hängde på.
Nu får det ligga där i en hög för jag orkar inte. Vart ska allt det där få plats?
Jag fokuserar på mina i-landsproblem så att jag slipper det andra..
What Sarah said och A lack of Color - Death Cab for Cutie
De lyssnar jag på allra mest just nu.
Jag underhåller
Igår sattes http://www.nogg.se/chulls i bruk så vi får väl se hur länge jag orkar underhålla två. Vet inte riktigt vad den kommer fyllas med men jag vet i alla fall att en blogg inte räcker längre. Dessutom gillar jag designen på den nya. Räknar dock inte med att få så många läsare där, den kommer bara fungera som min egen lilla klagomur.
Idag kändes det som att jag hade kunnat sova för evigt när jag vaknade första gången. Jag hade ställt klockan till 07.00 endast för att jävlas med mig själv. Tänkte tvinga mig att gå upp på toaletten också men det höll inte. Med ett öga öppet stängde jag av alarmet och somnade om på två röda.
Idag njuter jag av ledigheten!
Igår åt jag blå chips (vi snackar knallblå) Har bestämt mig för att få slarva en dag i veckan och vara grym resten. Nu är hela helgen förstörd för att jag valde att slarva igår men så får det vara. Har tappat några hekto på typ hur många veckor som helst, det gör det ju verkligen motiverande att fortsätta..
Welcome to the dark side
Jag har hamnat i en ond cirkel! Jag tyckte att jag behövde hängare eftersom jag köpt väldigt många koftor på sista tiden som man vill ha hängandes någonstans. Så idag köpte jag 24 stycken klädhängare som fylldes ganska snabbt. Problemet är nu att jag inte ens har plats att hänga dem någonstans så nu skulle jag behövt större garderober. Eller i alla fall fler garderober men dem hade inte heller fått plats någonstans.
När man bara har såna problem ska man vara lycklig..
Jag är en svart människa, min garderob består inte av mycket annat. Svart och grått, året om. Idag köpte jag trots detta två gröna klänningar som jag diggar starkt.
Känns lika underbart varje gång att shoppa för sina egna pengar som man tjänat ihop helt på egen hand.
På tal om dumma stockholmare, "någonstans i söder" gör att jag söker i södra Sverige. Sverige slutar inte efter södra Stockholm, landet består av så himla mycket mer än Stockholm, så himla mycket mer vettigt än Stockholm.
I made a mistake
Gick ut med Simen i lugn och ro, visste att jag hade gott om tid på mig och frukosten var redan uppäten. Våfflade till och med håret litegrann och sjöng upp lite smått inför mitt första möte med sångpedagogen.
Skulle möta Amalia halv ett så jag tänkte att då tar jag tåget tjugo i tolv annars blir jag tio minuter sen och jag avskyr att vara sen. Jag är aldrig sen! Jag minns faktiskt inte senast jag var sen till någonting. Mest för att jag själv avskyr när människor är sena. Väntan är något av det tråkigaste jag vet.
Kliver av tåget i Helsingborg lite smått nervös och förväntansfull och slår en blick på en av de stora klockorna där. Den var fel! Klockan var tio i ett på den, har ingen märkt det? Går vidare och tittar på nästa, tio i ett den med. Börjar bli lite fundersam och tar upp min mobil, den klockan litar jag på. 12.50. Shit, jag är tjugo minuter sen och Amalia är säkerligen redan på väg dit, ensam och förbannad för att jag aldrig dök upp.
Jag kan fortfarande inte komma på vart det gick snett, hur jag kunde vara så otroligt säker på att klockan bara var tio i tolv när den var tio i ett.
Pinsamt, pinsamt Charlotte.
Smartass Charlotte
Försökte mig på en uppesittarkväll igår eftersom jag varit ledig idag. Kollade på Nyberg och Törnblom i hopp om att kanske få ett eller annat bra tips för bättre självkänsla. Man ska tydligen säga till sin egen spegelbild att man är härlig varje dag tills man börjar tro på det. Jag fixade inte det idag i alla fall..
Törnblom är i alla fall asskön så det programmet ska jag försöka följa i höst.
Efter det började ett grymt underhållande program. "Ensam mamma söker". Så grymt skoj att se hur män beter sig första gången de träffar en kvinna och dessutom inför kameror. Valet om man ska kramas eller inte till exempel. Eller vart man ska ha händerna. Mer än hälften av männen stoppade snabbt ner händerna i fickorna och lät dem vara kvar där i ett desperat försök att se lugna och balla ut och det gav bara ett ännu töntigare intryck.
Där var i alla fall en som självsäkert kramade tjejen direkt och såg sådär allmänt cool ut. Det är sådär han ska vara, självsäker och manlig och ta en med storm.
Tyvärr sjönk även han kraftigt i mina ögon när han kom med vita strumpor i sandaler.
Sen är det ju aldrig bra att dricka för mycket första kvällen som vissa lyckades göra. Shejka loss till dansband och dra den "fyy faaan vad snygg du äär". Big NO NO.
Jag hade aldrig kunnat träffa någon sådär. Jag tror faktiskt att jag är en sån som vill vara kompis med honom länge först innan det sker någonting. Det där med första dejten då man inte riktigt känner varandra funkar inte. Jag märker bara alla fel, allt han gör av nervositet och det är riktigt avtändande med nervösa killar. Även om man kanske borde ta det som en komplimang..
Back to normal
Jag börjar hämta mig nu. Börjar i alla fall märka människor på stan. Fick en mördarblick av en tjej idag som sa "Vafan glor du på" men jag tycker att man får skylla sig själv när man ser ut som hon. Visst, ingenting negativt alls att vara annorlunda och jag menade dessutom ingenting illa när jag tydligen tittade lite för länge på henne men väljer man att ha svart och rosa randiga strumpbyxor tillsammans med en grön kjol och röd kofta och typ femhundra slangar i håret och ungefär lika många piercingar i ansiktet tycker jag att man får tåla att folk tittar några extra sekunder på en. Jag kan omöjligt ha varit den första..
Har nått en gräns då jag är så otroligt trött på att alla sliskiga män tittar trånande efter en så jag har börjat klä mig allt mer oattraktivt med vilje. Vi snackar kofta på kofta så att så lite som möjligt syns. Idag köpte jag en svart långärmad klänning så täckande att jag lika gärna kan bli muslim med en gång.
Jag har gett upp tanken på att där kan komma en normal någon dag. Jag ser dem överallt men dem ser inte mig..
No more pain, please..
Jag vill fortsätta skriva men vet inte om vad. Ingenting känns värt att skriva om dessa dagar. Jag märker inga irriterande fjortisar på tågen, möter inga människor på stan. Jag vandrar bara runt som ett tomt skal och önskar att dagarna ska gå fortare så att lidandet försvinner. Så att man vänjer sig vid tanken.
Kvällarna är värst. Då man släcker lampan men inte vill somna. Drömmarna är jag livrädd för.
Jag vill inte prata om det, det hjälper inte. Jag vill inte skriva om det, det finns inga ord.
Jag fokuserar på allt som är bra. Jag har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar vilket vågen lär uppskatta. Jag är överlycklig att jag har ett jobb att gå till och snart är det höst på riktigt. Hösten ser jag fram emot. Den kommer bli grym..