Charlotte

Jag ångrar att jag sa ja till hela den här grejen med att jobba natt. Just då var jag inte festsugen och just då kändes nyårsafton så överskattat men nu hade jag hellre fixat mig inför årets fest istället för att sitta i mina skönaste kläder i väntan på att klockan ska bli 21 då jag kan bege mig.
Jag vill be Emilie om ursäkt för att jag gjorde såhär, jag hade mycket hellre varit någonstans med henne inatt och festat som bara vi kan. Nästa år Emilie, då firar vi!
Istället sitter jag och ger hela Sverige numret till taxi, all night long. För det lär väl bli det folk vill ha numret till inatt.

Jag ska i alla fall klä upp mig. Göra mig lite, lite finare än vanligt. Komma i lite, lite stämning. Så håller jag tummarna för att alla andra har ett helt underbart slut och en fantastisk början.

Gott nytt år

Om jag för ett ögonblick ser tillbaka på året som gått har såväl små som stora saker hänt. Jag väljer att bortse från det tråkiga, lägger allt sånt bakom mig och blickar framåt. Nu får man chansen, ett helt nytt år att göra till det bästa någonsin och jag ska göra vad jag kan.
År 2008 kan inte börja bättre. Jag har mina vänner, några av dem inte ens i närheten av landet men de finns ändå där, jag har ett jobb som kanske inte är det roligaste någonsin men det gör i alla fall så att jag får lön varje månad, jag har min familj som jag aldrig någonsin hade klarat mig utan och jag inleder det nya året hand i hand med en som verkar stanna ett tag, trots mina brister, krav och konstigheter.
Det är det viktigaste, det jag skulle vilja ha utöver allt annat får jag satsa på när min nya chans kommer.
2008 är kanske mitt år.

Den 1 januari 2008 börjar nyårslöftena gälla. Jag brukar kunna fixa någon vecka i alla fall..

Det ringde precis en idiot hit och skrek allt vad han orkade i mina stackars öron innan han la på luren.
Jättekul verkligen, då blir det pip i öronen ikväll också när jag ska sova. Tackar!
Folk behandlar oss verkligen som skit ibland.. och här sitter några av de finaste människor jag vet. Vi förtjänar mer än såhär.

Att mima till musik i tågvagnen där andra folk kan se förstår jag inte alls. Jag förstår om Sandra,12 gör det eftersom hon är övertygad om att bli sångerska och kändis en dag men att en helt vanlig tjej i 25-30 års åldern gör det samtidigt som hon putar sådär sexigt med läpparna (som bara är sexigt på Hollywoodkändisarna, ibland) förstår jag inte alls. Visst, hon får göra det om hon vill och det lät ju i alla fall inte.. jag bara undrar varför man mimar? Vad ger det en ett mima till musik? Antingen sjunger man väl ut eller så gör man ingenting alls..?

Tiden går så himla fort när han pussar på mig. Jag behöver varken sömn eller mat, jag behöver ingenting annat då.

Julafton detta året kunde inte ha blivit bättre. Jag blev oerhört nöjd med alla julklappar och all mat och att bara tillbringa kvällen med familjen är faktiskt himla mysigt.
Att jag sen möttes av tre röda rosor och en Adam på stationen gjorde inte direkt kvällen sämre.

Så här sitter jag nu, inte direkt sådär jätteutvilad men himla nöjd med livet och med världens leende på läpparna..

Back to work! Ett tag..

Kunderna är roliga ibland.. bara ibland..

Kund: "Kan du se om där är upptaget för att dem pratar i telefon eller för att dem glömt att lägga på?"
Jag: "Eeehm.. nej.."

När folk börjar ringa för att veta Systembolagets öppettider vet man att det är fredag. Jag är inte mycket bättre själv, jag har precis återhämtat mig efter lussevakan och ikväll är det dags igen.
Ryktet sprider sig snabbt på jobbet. Idag fick jag höra "Charlotte, du ska väl inte ut i helgen? Du har ju ditt på det torra nu!" Tsss, som om det skulle hindra mig.

För en gångs skull har jag tid att göra vid mig ikväll, tid att äta i lugn och ro och för en gångs skull behöver jag inte ens lämna sängen imorgon om jag inte skulle känna för det. Ååh, ibland är livet helt för bra!

Kund: "Jag vill ha numret till Klonanet"
Jag: "Okej, vi får inte upp någonting som heter så i Sverige, vad är det för någonting?"
Kund: "Ja men det är ju min telefon.."
Jag: "Du menar inte Glocalnet då?"
Kund: "Jo visst ja, så heter det.."

Sötnos!

Det är konstigt det där med att man kan gå från att vara den mest självständiga till att känna att man faktiskt behöver någon annan. Jag har aldrig känt mig beroende förut men det blir liksom som en drog. Jag kan till och med avstå från mat, känner inte för att äta, lever på någonting annat nu. Jag svävar tre centimeter över marken hela tiden.
När han gör sådär får jag fjärilar stora som fladdermöss i magen. Jag tänker inte låta honom veta vad det är, då kommer han göra det hela tiden tills jag blir helt totalt knäpp i huvudet. Det är ingenting speciellt alls men jag märker det, varje gång.
Jag var brudig förr! Tills jag blev kyligast i hela världen. Det har varit en härlig resa där ingenting berört mig men nu får jag inse att resan måste ta slut. Nu måste jag börja leva som jag egentligen vill leva. Nu måste jag tillåta mig själv att göra mitt liv till den bästa film någon någonsin skådat.

Nu..

Ångest! Jag gjorde en lista över nyårslöften i början av år 2007 och jag var så motiverad då. Jag var fast besluten, vartenda löfte skulle hållas. Behöver jag skriva att det inte blev så?
Jag ser ändå fram emot att få göra en ny lista i år, föra över de gamla löftena till ett nytt papper, Jag har en hel del som jag skulle vilja ta tag i. Det är sånt jag sitter och funderar över de få sekunder jag inte har kunder i örat en kväll som denna. Vad som ska stå på min lista år 2008. Vi får väl se om delar av listan publiceras här.

Först är det julafton och detta året ska jag minsann köpa julklappar till folk. Jag har varit dålig med det tidigare år eftersom jag inte haft någon inkomst men nu finns det inga undanflykter.
Så vad önskar ni er gott folk? Om ni har tur är jag kanske riktigt generös detta året!

Jag har blivit känslig. Jag känner fortfarande av den där natten när dem två ville mer än jag. När dem två fick för sig att det var okej att göra vad dem ville med mig ändå. Det var inte okej, denna Charlotte gör man inte illa, denna Charlotte skallar, slår och klöser sig loss, oavsett vad.
Dem skadade ändå mig litegrann, jag blir nojjig så fort någon tittar tre sekunder för länge på mig. Jag tror att dem vill mig illa då. Därför reagerar jag mer negativt än andra gör när folk följer efter mig. När folk börjar prata med mig helt utan anledning. När folk på väg hem från tåget tar tag i min arm och säger att dem älskar mig.

Är det så konstigt att jag avskyr att åka tåg när han sitter på det? När han sitter och glor för att sedan vänta in mig när jag kliver av. När han sakta vandrar efter mig och säger "hej, kan du prata med mig?" Nej, jag tänker inte prata med dig, jag var schysst första gången, tills du tog i mig, tills du inte gav dig trots mitt Nej, tills du fick för dig att säga dem finaste orden någonsin till någon du inte alls känner.
Nu är du luft!

Jag höll på att skrika rakt ut på tåget i morse. Förstår inte vart mitt lugna humör och tålamod tagit vägen men jag fick nästan hjärnblödning av irritation när två män satt och testade olika ringsignaler hela resan. Det var inte ens några bra ringsignaler, det var dem ordinarie som ligger på telefonen från början. Jag står inte ut med sånt i vanliga fall men absolut inte klockan åtta en lördagsmorgon. Hur dum får man va?

Vem vann Idol första året? Det minns man knappt eftersom man inte såg så mycket av Daniel efter det. Likadant blev det året därpå där Agnes vinnarlåt tjatades ut totalt precis innan hon försvann. Den där Markus som vann senast, hur mycket minns vi av honom idag? Vart tog vinnarna vägen?
Det har snarare gått bättre för dem som kommit tvåa, trea och ibland femma i Idol. Inget tvivel om saken. Den där Daniel Karlsson lär vi ju definitivt höra mer av till exempel. Det är jag säker på!
Därför borde kanske Marie ta hem vinsten ikväll. Amanda vill man ju komma ihåg. Amanda vill man ju höra mer av.
Aldrig någonsin förut har en tjej på scen fått mig att fälla tårar. Det har aldrig någonsin berört mig förut förrän jag såg Amanda Jensen. Därför sitter man lite, lite orolig inför kvällens avgörande. Visst vill hon vinna och visst förtjänar hon det. Men då vill jag se mer av henne, inte vinnarlåten någon annan suttit och knåpat ihop, jag vill höra mer Amanda Jensen.

Marie är en helt fantastisk sångerska, Amanda är en helt grymt bra artist.. Var det inte en artist vi ville finna i Idol?

Nu får jag gå hem men kroppen skakar konstigt. Hunger? No idea.. Huvudet känns fortfarande tungt och mina ögon vill blunda. Mina knän vill inte bära mig och jag börjar undra vad som hände. Jag mådde bra igår kväll.. Är jag matbakis efter all den sjukt goda julmaten?
Jag åt sill.. senapssill och "svinabåda"sill (vad nu det är..) och drack Skåne till (Stort BLÄ), jag åt Janssons, pastrami, skinka, köttbullar, fläsk, lax, lax, lax, ägg och så himla mycket mer.
Kanske inte konstigt man mår skit idag..

Att detta dessutom utspelade sig på en båt gör inte det hela så himla mycket bättre. Gungeligung..

Jag förstår mig inte på folk. Läser i tidningen idag om en kvinna som misstänks ha mördat åtta av sina barn. Har verkligen ingen reagerat över att någonting inte står rätt till innan det måste ske något så hemskt?
Ännu konstigare är hur fan hon hittar män som vill ha oskyddat sex med henne för hon kan väl omöjligt se normal ut? Hon kan väl omöjligt vara normal i huvudet och en go och härlig kvinna som män faller för?
Jag menar, om JAG, som inte ens vill döda några barn har svårt att hitta någon.. hur kan då hon ha så lätt för det?
Vart träffar alla miffon sina miffon?
Det borde införas något slags "körkort"/tillstånd för vilka som får skaffa barn och vilka som inte får det. Och så borde det bli livstids fängelse för dem som ändå skaffar.

Nu när julen närmar sig kan jag inte låta bli att lida varje dag, varje minut med barnen som inte alls ser fram emot julklappar och god mat. Jag lider med dem som istället bara oroar sig för hur mycket pappa ska dricka eller hur mycket föräldrarna kommer bråka.

Det är en av anledningarna till varför jag inte alls uppskattar julen så mycket som alla andra bortskämda gör, fastän jag alltid haft det helt underbart.

Vi lever i en hemsk värld men är för lata för att göra saker och ting bättre.

Igår skulle jag äntligen få se älskade Lasse Flinckman i After Dark i Helsingborg. Jag och mamma hamnade i stolraden längst bak där jag såg lössen på människan framför och absolut ingenting annat. Innan det satte igång började jag få lite halvt panik att missa hela showen men precis då det började smög vi oss upp på läktaren istället där vi fick klockrena platser.
Jag trodde att det skulle vara sådär. Att jag är för ung för att uppskatta det. Jag ville mest se Lasse in action men blev totalt imponerad av showen. Så otroligt duktiga dansare och så sjukt många klädombyten och så himla bra musik att man satt med halvöppen mun totalt paralyserad och avundsjuk på killarnas snygga kroppar (dem har ju snyggare ben än snyggaste tjejen)
Jag hade fel, det var inte sådär, det var helt underbart bra!