Charlotte

Då var ännu en älskad lördag kommen. Håret är upplagt, kläderna framhängda, drycken är kyld, skorna står redo och kroppen är laddad.
Jag kan inte förstå hur man väljer att sitta hemma framför det här?! (Om man inte varit ute dagen innan såklart!)
Hur kan man inte vilja träffa massa folk, känna stämningen, känna musiken och bränna kalorier till morgonkvisten på ett svettigt dansgolv fyllt av tafsare och shake-that-ass-bitch-musik?!
Det är ju sånt här som gör livet värt att leva.

Vill även sända ett stort Grattis till pappsen som fyller år idag.

Dagens låt: Snook - Inga Problem

Mitt stora problem är att
mina problem är så pass små
att dem knappt räknas som problem
men dem gör lika ont för det

Vi har det riktigt bra här i Sverige. Om man jämför. Det handlar alltid om att jämföra. Då kan man alltid hitta någon som har det värre.
Men vad är meningen med det? Om jag mår dåligt mår jag inte bättre av att veta att någon annan mår sämre.
Kvittar hur litet mitt problem är så gör mitt lilla skitproblem lika ont fastän att jag vet att barnen i Afrika svälter. Tyvärr..

Jag mår inte dåligt, inte överhuvudtaget. Jag har kommit in i en sån period där jag fokuserar på allt som är bra (och det är så himla mycket).
Jag hade kunnat må piss över att jag inte har något jobb, att tanten från Scorett inte ringt, att jag inte ser hur min framtid kommer bli, att inte veta vad jag vill.

Men vad hjälper det? Problemen finns kvar oavsett om jag väljer att må bra eller dåligt över dem.

Det är inte så himla lätt att må bra när man helt enkelt inte gör det. Vad gör man då?

Jag har inget svar. Jag vet bara att jag väljer att må bra och är glad så länge jag kan göra det valet.

Dagens låt: Jason Mraz- After an afternoon

Kan ändå inte hjälpa att jag går och väntar nu trots att jag gör allt för att inte tänka på det. Hela magen vänder sig ut och in när telefonen ringer trots att jag är fullt medveten om att det inte är hon.
Efter nästa vecka ger jag mig ut på arbetsmarknaden till fullo igen för då har jag inte en chans att få mitt drömjobb.

Pratade med Matilda i telefon igår och insåg hur skönt det ska bli att få hem henne. Hon har varit borta alldeles för länge och trots det kändes det som vi setts igår när jag hörde hennes röst. Det är bara så vi är, så långt ifrån varandra men ändå alltid med varandra på något skumt sätt. Tacka vet jag den vänskapen.

I helgen är jag laddad för utgång och jag hoppas att jag lyckas få några av tjejerna med mig. Emma är given, likaså Therese och Rebecca hoppas jag?!
Det var alldeles för längesen nu och när jag sneglar bakåt ser jag att partyskorna försöker sparka upp locket på skolådan. Dem måste rastas!

Alla som känner mig och alla som läser min blogg dagligen vet hur galen i skor jag är. Det är en typisk tjejgrej att tycka om just skor men mitt intresse är större än så. Jag är besatt av fötter, strumpor och framför allt skor. Jag tittar på en människas skor innan jag tittar i ansiktet, jag kan läsa in en hel personlighet i vad som bärs på fötterna.
Jag kan inte mycket, men skor kan jag.
Därför blev jag otroligt glad när min kusin ringde för att berätta att Scorett söker folk. Det är på Scorett jag vill jobba eftersom det är min absoluta favoritaffär och jobbet var dessutom på precis det köpcentrat som jag vill jobba på.
Jag tvekade inte att ringa och jag hade en himla tur som fick en anställningsintervju. Den har jag varit på idag och det gick utmärkt men väntan är olidlig.
Jag har mycket som talar emot mig, varken körkort eller någon erfarenhet och hon skulle såklart intervjua fler innan hon kan ge något besked.
Jag vill ha detta jobbet lika gärna som dem som ställer sig inför Idoljuryn inför hela svenska folket i hopp om att bli Sveriges nästa popstjärna.
Ett uteblivet samtal innebär att jag inte får jobbet (såklart) men jag kommer ändå vänta och vänta och vänta.. detta kommer ge mig magsår!

En gång kommenterade en från Tyskland ett inlägg. Hon hade bara hittat in här och förstod inte ett ord svenska. Det var när jag sett en dokumentär om dödsstraff på tv och skrev en massa om det.
Tydligen är den här kvinnan väldigt involverad i en av de dömdas liv i fängelset och har mycket kontakt med honom.
Några månader senare kommenterade någon annan det inlägget med något dumt som jag tvingades ta bort eftersom han fick problem i fängelset. Av MIN blogg. Av MINA tankar. I USA!
Det är helt otroligt att mina tankar hamnar ända där borta.
Jag har fortfarande kontakt med den där kvinnan som kommenterade. Hon håller mig uppdaterad om hur han har det, hur allting går. Det går inte bra alls. Han befinner sig i USA, vi snackar landet där en andra chans inte verkar existera.

Här sitter jag och tror att det bara är min mamma och lite släkt då och då som kollar igenom det senaste lite snabbt.

Jag shoppade hela måndagen med Almedina. Riktigt lyckad shoppingrunda!
Efter fem minuter (kanske till och med tre) bar jag på ett par skor från Scorett. Jag kunde varit smart och lagt undan dem till senare men när jag vill ha något vill jag ha det direkt och det innebar att bära runt på den där kassen de följande timmarna. Det var värt det för OJ vad snygga vinterskor jag har ståendes här bakom mig.
Har inte ordnat den optimala platsen för dem än och dessutom har jag inte fotat! Jag har foton fastsatta på alla skolådor så man slipper lyfta på locket för att se vad som ligger i. Det är lättare att hålla koll och ser dessutom ganska tufft ut. Det är väl egentligen bara min skogarderob som jag har stenkoll på alltid.

Hela tisdagen jobbade jag. Jag klagar inte alls över det städjobbet eftersom jag bestämmer tiderna själv. Men det är ändå otroligt hur många timmar jag får jobba för att tjäna ihop lika mycket pengar som skorna kostade. Det tog fem minuter att prova och bestämma mig för att jag skulle ha dem, inte ens trettio sekunder för mig att dra fram kortet ur plånboken men med en hel arbetsdag bakom mig har jag ännu inte tjänat in dem pengarna igen!
Att arbeta ihop sina pengar själv får en verkligen att uppskatta och värdesätta dem på ett helt annat sätt.
Tyvärr tror jag inte att det kommer hjälpa mig särskilt mycket i mitt kämpande mot att bli ekonomisk. Det finns hopplösa fall och jag tror att jag är ett av dem.

Att tjejer kan vara otroligt löjliga, det är ingenting nytt. Men att killar nästan är värre, det är ju fruktansvärt.
Tjejer försöker aldrig visa sig vara något annat än hungriga efter kärlek. Bröllopen är planerade vid 5års åldern och barnens namn vid 8.
När en tjej blir dumpad gråter hon, skriker, ältar sönder sina väninnor tills dem mår precis lika dåligt.
Jag blir förvånad när jag märker att killar kan vara precis lika patetiska. Någonstans därinne verkar det som att även dem planerat ett liv tillsammans med den här tjejen. I all hemlighet har dem gått och hoppats och när det inte blir som han tänkt sig så suger allt. Utan tjejen är han ingenting och det tycker han själv också.
Är det inte dags att ta sig i kragen? Inse att det tydligen inte skulle vara ni två, fokusera på någonting annat tills du är redo att stå på dina egna ben och ge dig ut i världen, i verkligheten igen.
Jag tycker det är skrämmande att man ger så mycket av sig själv till någon annan att man inte ens kan se ljuset i tunneln när sagan får ett olyckligt slut.
Vart tog den där personen vägen som du var förut? Den starka, den som inte behövde någonting annat än sina vänner och sig själv.
EN tjej, EN kille.. av så många miljarder och du gråter?! Tror att det aldrig kan finnas någon bättre?!
Trodde du att du hade hittat den rätta? Det hade du kanske men jag kan lova att det finns fler.
Om det bara fanns en själsfrände till varje människa skulle vi aldrig hitta kärleken. Det måste finnas fler än en och att det tog slut är bara en chans för dig att få någon ännu bättre.

Jag förstår att det suger stenhårt. Jag förstår att man kan älska varje liten millimeter av en människa men jag tror ändå att vi blir totalt hjärntvättade i ett förhållande. Vi lär oss, övertygar oss att älska alla såna irriterande småsaker som egentligen inte alls håller i längden.
Man får vara sin egen psykolog! Våga slå sig själv på kinden och ta tag i sig själv, i sitt liv.
Tillåt dig själv att vara ledsen, men tillåt aldrig dig själv att vara svag.

Att döpa om sig på msn var femte minut lär inte få henne att komma krypande tillbaka. Hon föll antagligen för machokillen som du var då du var dig själv. Inte för mesen du blev då du insåg att hon hade försvunnit.

Be a man!!!

Folk behöver bekräftelse. Trånar efter det, kräver det.
Jag hör tjejer på bussen berätta om hur längesen det var som han sa att han älskar henne.
Jag hör vänner som vill höra komplimanger hela tiden, alltid.
Jag vet inte riktigt hur jag är men jag bryr mig liksom inte. Komplimanger kan jag ändå inte hantera så jag kan lika bra vara utan. Och att höra att jag är omtyckt skulle ge mig för bra självförtroende om jag fick höra det varje dag. Det sista jag vill är att börja ta saker och ting för givet.
Dessutom föredrar jag handling framför ord.
För mig är det tillräckligt att folk ringer för att be om råd, snacka av sig. Det måste betyda att jag är vettig! Det måste betyda någonting att det är just mig dem ringer. Och det är tillräckligt.

Jag förstår inte varför folk fruktar ensamhet. Speciellt i vår ålder där livet kan leda så gott som överallt. Folk stannar kvar i förhållanden av ren vana, för att dem inte vet något bättre, men allting känns ändå inte klockrent. Funderingarna på att göra slut och börja om på nytt någon annanstans snurrar runt i huvudet men man tar aldrig sig i kragen och gör något åt det.
"Vi har ju det helt okej!", "Jag mister hela min umgängeskrets om jag gör slut", "Han/hon skulle aldrig klara sig utan mig" och "jag skulle bli ensam".
Ensamheten ses som någonting fult och hemskt.
Visst är det underbart att ha någon där men vill man inte ha hela paketet? Ska man nöja sig med något halvdant eller kan man lika bra vara utan om man inte får allt?
Varför inte ha det helt underbart medans man kan? Är det inte perfekt så går man vidare till nästa tills man inser att det nog är dags att stadga sig. Där och då får man liksom ta vad man får och göra det bästa av det. Men nu, nu kan man utforska, ge sig ut på marknaden och kolla in utbuden.

Tänk att under hela sin ungdom varit med en person. Ni hade det kanon i början och fortsätter leva på det. Ingenting binder er till varandra längre mer än tryggheten. Ni har det egentligen inte så roligt och bra som förr men det duger. Inga barn, ingenting gemensamt som är värt att kämpa för. Vad är det då som gör att man stannar kvar?
Det är skönt att ha trygghet. Det kan vara hemskt att vara utan den. Samtidigt är det otroligt skönt att hitta tryggheten i sig själv. Ringa bästa vännen och älta istället för pojkvännen/flickvännen. Dansa hur man vill utan att få dåligt samvete. Göra precis vad man vill och inte ha några som helst gemensamma planer med någon annan. Frihet!
Som min smarta polare Emma säger: "Vi alla vill äga men ingen vill bli ägd!"
Så sant som det är sagt, men det går liksom inte runt. Vi kan inte äga om ingenting låter sig ägas.

Framtiden. Framtiden innebär för oss ungdomar stabila liv som vi alla vill ha och förhoppningsvis kommer hitta. Familj och allt som hör därtill.
Varför vill man bli vuxen så fort? Varför vill man ha allt det där gemensamma redan?

Man ska bli kär. Man ska vara kär.
Man ska också sluta vara kär. Inse att det är över. Inse att det finns bättre.
Bemöta sin värsta rädsla och ge sig ut på sina egna två ben utan honom/henne som stöttepelare.
Man klarar det! Vill man så klarar man det.

Eller så kan man välja att göra det enklast för alla andra. Man vill inte såra någon så man håller sig kvar. Nöjer sig, är lycklig.
Men någonstans finns väl ändå tanken kvar att om du bara handlade annorlunda kanske ditt liv vore precis som du tänkt dig och drömt om ?!

Men men, vad vet jag?

Jag är en typisk lyssnare. En sån som aldrig pratar om mina egna proplem men gärna lyssnar och hjälper andra. Jag ältar ingenting! Jag förtränger. Det man inte pratar om existerar inte.
Vissa ser det som bästa terapin att älta sönder varför han inte ringer eller vad hans punkter i slutet av sms.et betyder och jag lyssnar, jag analyserar med dem men jag drar inte fram min egen telefon och visar hans punkter eller hans puss som brukade vara pusspuss. Jag sticker ner handen i väskan och raderar alla meddelanden istället. Det är min terapi. Glöm och gå vidare!
Jag går nog vidare för snabbt ibland. Struntar i att ge människor den där andra chansen som dem egentligen förtjänar och drar iväg för att aldrig se tillbaka. Men det är så jag gör..

Jag tycker det är kul med mobiltelefoner. Det är skoj att sitta och knappa ner sms och lyssna på ringsignaler (dock inte på bussen eller andra allmänna platser så att jag gör mina medmänniskor galna!!)
Idag köpte jag en ny! Sony Ericsson k610i. Namnet har jag fått rabbla många gånger för att komma ihåg men den går i alla fall på reklam på tv nu hela tiden och sägs vara bra.
Killen i butiken hade egentligen kunnat lura på mig vilken som helst. Han var en sån där som man inte säger nej till oavsett vad han ber en att göra.
Jag tror dem väljer personal med omsorg. Synar nerifrån och upp. Wow, han är riktigt snygg, han kan sälja mobiltelefoner.
Jag gick i alla fall på tricket. Jag kom hem med en telefon i en helt annan färg än jag tänkt mig men jag är helnöjd.

Såg en ball reklam idag! Jag är egentligen allergisk och skruvar ner mer än det är möjligt så fort reklamen startar men idag hann jag inte riktigt och såg den nya för Ibumetin. Att namnet är svårt att komma ihåg har jag fått erfara då jag hört mina föräldrar säga både Ibutemin och andra oförklarliga uttal.
Därför står två utlänningar och säger "Jag heter Ibu och jag heter Metin. Ibu- Metin. Ibumetin!" Så himla skön!

Sommaren kom tillbaka och det känns som det inte ens hade behövts. Jag hade lyckligt önskat hösten välkommen och dragit fram alla tjocka tröjor och låg med filtar i soffan. Fick dra mig upp lika snabbt, rota fram alla kortärmade som jag slängt undan och bege mig ut i solen.
Folk verkar ändå inte riktigt acceptera att det faktiskt är över tjugo grader och det syns verkligen vilka som redan varit ute och köpt det senaste ur höstkollektionerna. Där går de och svettas i nya fodrade stövlar och stickade polotröjor but hey, they look good!

Det tar ändå några veckors tid innan man vänjer sig vid arbetslivet. Vid att gå upp tidigt och allt det där.
Det tar däremot bara några dagar att vänja sig vid arbetslösheten (arbetssökandet!!). Vid att vakna när man vill, somna igen om jag skulle vilja, äta när jag vill, göra vad jag vill precis hela tiden.
Det slutar vara skönt också. Jag säger inte att det har slutat vara skönt redan men jag känner rastlösheten krypa sig på mig.
När folk frågar vad som händer i veckan och jag inte kan säga en enda vettig grej som jag ska göra. Herrejisses, jag vet inte ens vad jag ska göra här och nu, morgondagen vet jag ännu mindre om.
Man börjar ruta in sina dagar, göra små scheman i huvudet. Där och då äter jag, den tiden går jag en promenad, lite senare har jag tid över att gå på toaletten innan jag tittar på tv under en viss tid. Helt plötsligt känns det som att man har fullt upp. Hur ska jag kunna klämma in ett jobb i det här?

Idag vaknade jag klockan tio och tyckte att det var alldeles för tidigt. Somnade om till elva vilket helt plötsligt blev alldeles för sent.

Men som sagt, jag har inte sagt att jag tröttnat redan. Det är otroligt skönt att bara vara och göra vad jag känner för. I alla fall i någon vecka till..

Jag älskar lördagar! Speciellt när det är utgång som gäller. Igår var det dags ännu en gång och jag klagar inte alls idag alltså. Therese har verkligen skaffat en toppenlägenhet. Man blir så otroligt sugen på att flytta hemifrån när man märker att folk i ens omgivning börjar göra det.
Inte för att jag har det hemskt här hemma, jag har det helt underbart med två rum och allt jag behöver, men det är liksom ändå inte bara mitt. Jag kan inte styra över duschdraperiet på toaletten eller fruktskålen i köket på samma sätt som jag hade kunnat i en egen lägenhet.
Men det där kan jag få drömma om ett bra tag till om det inte är så att jag vinner pengar på lotter som jag aldrig köper.

Träffade min absoluta drömkille på utestället igår. Han vinkade mig till sig och bad mig köpa något från Kung Kodum (ett band jag aldrig hört talas om förr... sorry!) Jag köpte en tröja för att han var så het med sitt skägg och sina långa dreadlocks och sedan bad jag om en kyss på kinden. Hans svar var att jag inte hade behövt köpa en tröja för att få den och efter kyssen gick jag. Lika snabbt som han kom var han ute ur mitt liv och jag lär aldrig ens se människan igen. Men nu vet jag i alla fall att han finns därute.

Musiken sög inte, människorna sög inte, så jag kan inte vara mer nöjd med mina få timmar på dansgolvet.
Däremot gillar jag inte när folk från mitt förflutna är på samma ställe som jag. Visst, jag kan inte styra över vart dem väljer att spendera sina lördagar men dem kan väl undvika att dansa framför, bakom och brevid mig?! Brudar från gymnasiet som aldrig gillat mig (helt utan anledning) som står och stampar lite på samma ställe och håller hårt i sina drinkar (för då vet dem ju i alla fall vart dem ska ha ena handen) och tittar snett på alla andra. Håll er till schlagergolvet!

Jag gillar Idol. När jag tittar på det drömmer jag mig bort till en audition där jag står framför juryn och sjunger. Daniels åsikt bryr jag mig allra mest om. Jag tycker att han har rätt i nästan precis allting han säger. Undrar om vi har samma åsikt om min sångröst också?!
Man skulle kanske testat, för skojs skull, men tänk att få höra att man sjunger som en telefonsignal eller som en hörselskadad.
Kanske jag vågar nästa år, kanske inte, men det är en sån grej jag hade velat se tillbaka på som åttioåring. Känner jag mig själv rätt kommer jag aldrig stå framför juryn, kommer aldrig ens stå i kön. Möjligt att jag står en bit bort och spanar men kommer aldrig ens ha en tanke på att själv ställa mig där.

Dagen kunde inte börja bättre än då jag fick mitt fickur och senaste Veckorevyn med posten. I den läste jag att det är koftor som gäller i höst. Vilken tur att jag redan börjat samla men jag var ändå värd en till idag. Grått är hett på såväl tjejer som killar!
Dessutom är det grunge som gäller nu och det passar alldeles utmärkt. Svart,vitt,grått är det enda min garderob består av, Converse-dojjorna har jag. Det enda som fattas egentligen är den balla skinnjackan, men den får nog vänta.

Vill ni se mina senaste skoköp så spanar ni på www.chulls.blogg.se!

För bara något år sedan gillade jag inte att fika. Gillade det inte alls! Tyckte bara det kändes krystat att sitta och äta något onyttigt och behöva prata hela tiden. Jag vet inte om jag fikade med fel människor då eller om det berodde på all cigarettrök men nu älskar jag det.
Kan sitta i timmar och bara småsnacka och smutta på något gott.
Jag hoppas hösten bjuder på många såna stunder.

Nu när jag är ledig känner jag äntligen den där längtan till lördagen. Till helgen! Trots att jag är fri att göra vad jag vill varenda dag.
Det enda jag kunde tänka på idag när jag var och shoppade var vad som passar in på dansgolvet. Såklart är det Nilson, Scorett och Håkanssons som drar till sig min uppmärksamhet allra mest. Din Sko har inte längre en chans eftersom jag faktiskt har råd med dyrare grejer nu ett tag. Men jag kommer bli stammis där igen, så fort lönerna är slut hänger jag på Din Sko igen.
Idag blev det ett par riktigt snygga svarta stövlar som kommer slitas med hälsan i höst.

Ingenting jag någonsin köper känns så härligt i magen som när jag tar emot skolådan och hon frågar om jag vill prova den andra också. Det gör jag aldrig, jag vet om det funkar eller ej så fort jag får på mig högran. Det klickar inom mig och innan jag tar tag i handtaget på påsen är jag överbeskyddande och låter inte någon gå nära. My precious!

Direkt när jag kommer hem drar jag upp dem, ser efter så att jag fortfarande tycker om dem lika mycket, leendet sprider sig på mina läppar när jag inser att jag älskar dem, sedan halvspringer jag upp på mitt rum för att dona i skogarderoben.
Då känner jag att livet är underbart!

Är inte längre varken servitris eller trädgårdsarbetare. Min tuffa sommar är över och trots detta har jag varit otroligt rastlös hela dagen.
För några veckor sedan lovade jag mig själv att jag skulle krypa ner under en filt med massa gott och massa filmer hela dagen den 4 september. Men äsch, det känner jag inte alls för idag.
Istället försvann dagen spårlöst utan att jag fick någonting gjort. Inte ens sängen är bäddad!

Jag har i alla fall betalt mitt fickur så vi får väl se när det anländer.

Jag fick dessutom gjort en lista på vad som ska göras nu i veckan och fixar jag inte det är jag riktigt megadålig.

- Måste ringa tandläkaren.
- Måste boka körlektion
- Måste boka tid hos frisören
 
.. och lite annat smått och gott.

Nu är min efterlängtade höst här. Finally!
Jag ser fram emot många fikastunder, lyckade shoppingturer och sena nätter.

Helgens tabbe:
Hittar inte Emma på dansgolvet så jag beger mig till baren och beställer in en Sambuca som bartendern sätter fyr på. Har aldrig varit med om något liknande så jag vet inte om den ska slockna eller ej innan jag dricker. Så jag tänkte vara smart och släcka den.. men spriten skvalpar såklart över och sätter fyr på alla spritrester på bardisken. SHOFF
Lyckat Chulls. Jag tog tag i min shot och halvsprang därifrån.
Jag vet i alla fall till nästa gång att shoten slocknar.. och den är inte ens varmare än vanligt när den når strupen.