Charlotte

Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle kunna falla sådär BUMS för någon. Ni vet sån "kärlek-vid-första-ögonkastet", existerar det egentligen? Finns det någon i världen som kände den känslan för att sedan leva resten av livet lycklig med just den personen?
För finns det inte ett enda bevis så existerar det ju faktiskt inte eftersom det då inte vore äkta kärlek, eller?!

Jag har till och med väldigt svårt att tro att man skulle fastna för en person och endast en för att sedan aldrig ens känna frestelse för någon annan. Det beror inte på att jag tycker att det finns så många bra så att man vill ha många utan mer för att det bara finns några halvbra så att man typ måste ha några stycken för att vara lycklig.
Nu menar jag inte heller att jag vill ha många pojkvänner samtidigt, jag är övertygad om att jag kommer falla och att jag då endast ser den personen. Samtidigt vet jag att förälskelsen tar slut så småningom och vad säger då att jag inte vill söka efter något nytt?

Med andra ord kanske jag inte tror på livslång kärlek, men vad vet jag som inte ens levt 20 år. I tjugo år har jag levt med mig själv (och min familj såklart) men de som levt tillsammans med någon på det där andra speciella sättet vet så himla mycket bättre än vad jag vet.
Allt jag vet kanske visar sig vara helt fel och inte stämma alls men om jag ser mig omkring ser jag inte många exempel på den där eviga kärleken som alla lever för att finna.

Just nu kunde jag i och för sig inte bry mig mindre om den jag ska leva med resten av livet. Hade jag funnit honom idag hade jag bangat ur och blivit livrädd. Inte än, nu ska jag festa och ha kul och testa mig fram så att jag vet vad jag vill ha, så att jag vet vad det är jag söker efter.

Kanske därför jag springer så fort någon närmar sig. Så länge det är jag som drar i trådarna är jag helt lugn men så fort någon annan börjar ställa krav och säger saker jag inte är van vid att höra så blir situationen ohanterbar och jag drar mig ur.. varenda gång.. och ingen har tålamod nog att stanna kvar, det är bara inte värt väntan.. Det förstår jag också..

Jag klagar inte över mitt liv just nu alltså. Gick in på min åttonde dag som hårt arbetande kvinna idag och det gick kanonbra! En vettig grej jag lärt mig genom mina tjugo levnadsår är att aldrig tacka nej till ett jobb. Ett jobb knyter nya kontakter som kan ta dig hur långt som helst så därför sliter jag hellre rejält än att tacka nej.
Det ger en dessutom gott om livserfarenhet att jobba på så hårt man bara kan. Aldrig någonsin trodde jag att jag kunde bli en vettig servitris men jag hade fel. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle kunna vara nära spindlar ännu mindre döda och ta bort deras spindelnät men även den rädsla har jag mer eller mindre övervunnit.
Sist men inte minst, för bara något år sedan var jag socialt missanpassad då jag knappt vågade titta på människan jag pratade med, blev nervös bara jag skulle åka buss tillsammans med massa folk och att kunna slappna av på ett dansgolv där folk tittar fanns inte på kartan. Tack vare jobb på teatern där jag tvingades upp på scen, tvingades prata och vara trevlig mot folk och tack vare alla andra platser jag jobbat på där jag tvingats vara på samma sätt ser jag nu en person i mig själv som jag är nöjd med.

Följande text kan upplevas lite äcklig (och totalt onödig):

Då andra fick vanlig kikhosta fick jag det tio gånger värre
Då andra fick två vattenkoppor fick jag hundra
Då andra blir snuviga blir jag dunderförkyld
Då andra får magknip för jag magkatarr
Varför göra något halvdant när man heter Charlotte Andersson?

För ett antal år sedan drabbades jag av magkatarr och har man fått det en gång kan man räkna med att det återkommer. Magkatarr kan bero på många olika faktorer som tunga lyft, sena kvällsmål, stress, kaffe, starkt kryddad mat osv och det är väl ungefär så mitt liv ser ut för tillfället så jag blev inte förvånad då smärtan flög på mig. Rädslan för den smärtan är hundra gånger värre än min spindelrädsla någonsin varit eftersom jag tror att jag ska dö varenda gång.
Även denna gång blev smärtan värre med varje andetag jag tog tills jag var tvungen att stoppa fingrarna i halsen för att få luft. Man drabbas lätt av panik och kallsvettningarna är hemska. Dessutom är man totalt matt i hela kroppen efteråt och fruktansvärt rädd för att äta eller röra sig överhuvudtaget.

Anledningen till att jag skriver hur det går till är ifall någon stackare någonsin skulle drabbas av det. Ge då inte upp, stick inte en kniv i hjärtat för att slippa smärtan, tro inte att du kommer dö, drick Ramlösa och ta ett hårt tag om toastolen så ska du se att allt blir bra.
Jag överlevde även denna gång!

Dessutom är det svårt för folk som aldrig drabbats att förstå hur illa det faktiskt är. Ni kanske fick en liten inblick efter mitt inlägg och om jag säger att det sägs göra mer ont än att föda barn, då förstår kanske i alla fall en del kvinnor vilken nivå av smärta vi snackar om.

Jag och Emms började bli oroliga för att våra utekvällar skulle ligga bakom oss med tanke på att de senaste blivit lite halvt misslyckade. Därför var det inte två partyladdade tjejer som mötte lördagskvällen men efter några timmars förfest var vi lika på G som vanligt trots att vi då inte hade en aning om att det skulle bli den bästa utgången någonsin.
Tro aldrig att det inte kan bli bättre!

Det bar av till utestället och Emms hinner inte ens ta upp kameran förrän man har en på kroken (som hon säger på en av filmerna som spelats in). Där hade man i alla fall jackan betald!
Stört roliga människor på ställe nr 2 som gav oss foton att minnas. Tillbaka till ställe nr 1 där vi spenderade hela natten lång på dansgolvet och på lite andra ställen på egen hand.. muahaha! Eller ja, inte på egen hand men i alla fall utan varandra.

Sen gav vi oss ut på rejäla äventyr men allt det smaskiga har jag som vanligt valt att hemligstämpla. Tycker ändå att jag gav er mer detaljer än jag brukar denna gång.

Spela inte svår när du é lätt!
Det handlar inte om att vara tillräckligt ful, det handlar om att vara tillräckligt desperat!

- Det är bara några av klokheterna som sades denna otroliga natt.

Efter en slitsam dag på jobbet är det idag dags för ännu en arbetsdag så nu går jag in på min sjunde dag non stop utan lite ledigt. Livet är underbart!

"X é singel, jag é singel, X vill ha mig, men han luktade vitlök"

Tackar Emms, vi fick en kväll vi sent glömmer!

Dagens tips : Ut och festa och träffa människor! Det ger dig gott om livserfarenhet som du lär behöva hela livet ut!

Idag fyller mamma år så hon väcktes tidigt med paket och sång. Jag hoppas att hon får en härlig födelsedag och att vädret håller sig såhär fint (trots att jag egentligen föredrar regn när jag ska jobba)

Fick sms från smslandet igår där det stod att jag skulle få bra erbjudanden men att jag kunde avanmäla mig genom att skicka ett mess till ett visst nummer. Jag gjorde det direkt eftersom jag avskyr sådana sms men tro fan att jag blev avanmäld! Snarare vip-medlem med tanke på 5-6 mess därifrån natten igenom. Suck! Precis som att jag fått virus på mobilen.. går det?!!
Tror att jag fått virus på datorn också eftersom den inte gör annat än fibbar för tillfället och om inte detta vore nog så fungerar inte min lampa härinne så jag sitter i så gott som mörker.

Ska detta bli en sådan dag då allt går mig emot? Det har jag inte krafter till!

Ännu en underbar arbetsdag nådde sitt slut. Som en av de arbetande sa "Livet är en fest så varför skulle inte morgondagen bli underbar?!" och det stämmer ju faktiskt. Ingen negativitet, pessimism eller depression här inte.
Har dessutom lärt mig ännu fler grejer idag så jag ser tillbaka på dagen som grymt meningsfull.
Nu stinker jag kaffe, har ryggont och allt det där andra som hör till, men jag kunde inte må bättre!

Matildas pappa har nått 50 år och det gratulerar jag honom för och måste även påpeka att man aldrig skulle kunna tro det då man tittar på honom. Jag tackar så hemskt mycket för att tanken slog honom att jag kunde varit med på kalaset också! Deras släktmiddagar går dock inte att jämföra med en annans alltså.

Inte bara han fyller år i helgen utan det gör även min mamma. Om jag minns rätt blir hon 35 år så imorgon blir det till att dra sig upp tidigt och locka fram sångrösten innan ännu en arbetsdag.

Känns verkligen som att jag har goda krafter till att jobba ordentligt ett tag nu så jag ser fram emot sommaren också. Oj, vilket glatt inlägg det blev idag.. men det är väl så det ska vara när livet leker.

"Var glad så länge du är ung och är ute och festar! När du kommer upp i min ålder vill du bara sitta hemma och mata gråsparvarna och titta på tv."

Är rätt glad att jag har några år kvar innan det sker.. Fast vissa verkar ha missuppfattat och tror att pensionen börjar efter 20!

Den person som åker iväg hypernervös på morgonen inför ännu en arbetsdag är inte samma person som åker hem när det närmar sig kväll. Den Charlotte på kvällen förstår inte vad det var som jag oroade mig så himla mycket för. Jag förstår fortfarande inte varför ångesten kommer några timmar innan det är dags men jag vet att det återkommer imorgon och dagen efter det.. Himla jobbigt!
Gick i alla fall toppenbra även idag och jag trivs riktigt bra på det där stället förutom dagens huvud- och ryggvärk. Kvällen kommer därför bestå av massa vilande i soffan med möjligtvis någon bra film och något gott. Låter utmärkt och mer än så begär jag inte.

Sommarens glass kommer för min del att bli den nya Magnum vit, strawberry. Helt otroligt god så den rekommenderar jag starkt!

Nu ser jag fram emot lördag med partyEmms!

Om det fanns ett piller för att få bort nervositet hade jag missbrukat stenhårt. Vaknade varje timme hela natten och gick igenom om och om igen hur man gör cafe latte, cappuccino osv.. Fick panik då jag inte kunde klura ut hur man skummar mjölken tillräckligt till cappuccinon. Har fortfarande panik eftersom jag är alldeles säker på att jag hamnar vid den maskinen idag.
Det är säkerligen endast bra för mig att jag går igenom det här men när man väl befinner sig mitt i situationen är det inte lika kul. Jag vill typ fly, resa iväg endast för att slippa mina skakiga händer då jag häller upp en dryck som jag inte ens vet kommer bli drickbar..

Jag får i alla fall känna att jag lever!

Att man kan oroa sig för en sån sak som egentligen bara är en liten skitsak.. det är helt otroligt och jag avskyr mig själv för det.

Dagen började med ett leende på läpparna då jag insåg att det jag drömt faktiskt inte var verklighet. Otroligt att man kan känna äkta oro i sömnen och det gjorde jag verkligen då Simen gick runt och nosade på det jag trodde var en bomb som låg i trädgården. Kan tyckas löjligt men han är min lille son och jag visste att han kunde sprängas i luften vilken sekund som helst så självklart log jag stort då jag vaknade och ännu större då han låg raklång nere i hallen då jag kom ner redo för en arbetsdag.
Dagen fortsatte med en minst sagt gungande båttur till Hven. Det där lär jag känna när jag lägger mig i sängen ikväll!
Lönen kom dessutom idag så nu är jag inte så himla fattig, ännu en gång! Underbart! Fast shoppandet
får minsann vänta nu ett tag.. (så säger jag varje gång, men denna gång måste jag hålla i pengarna)

Har hittat ascoola t-shirtar som jag måste ha! Räknade ihop allt jag skulle vilja ha där och då steg notan till 2- 3000 kronor och det kan jag glömma lika snabbt som miniräknaren räknade ut summan.

Helt otroligt att det snart bara är två veckor tills Matilda lämnar mig för Tyskland ännu en gång. Förra gången kändes det svårare, men nu vet jag att det är det enda hon vill och då är det bara till att vara glad för hennes skull. Jag har vant mig vid tanken på att hon inte kommer bli någon trogen Svensson. Hon kommer antagligen inte ens att bosätta sig i Sverige för gott men det är okej. Inte för att jag slutat bry mig, usch nej, det kommer aldrig hända. Mer för att jag vet att hon aldrig hade trivts i radhus med Volvo och två barn utan hon är som gjord för skidbackarna och ett liv fyllt av äventyr.
Bosätt dig på andra sidan jordklotet Matilda, det är ändå du som står mig närmst.

Vissa saker lär man sig med tiden att tycka om. Precis som att det skulle handla om någon sorts mognad.
När jag var mindre hatade jag kaffe. Svart kaffe går fortfarande inte men däremot Cafe Latte och Cappuccino.
När jag var mindre hatade jag spenat. Nu är det just det jag ber om när mamma frågar vad jag vill ha till middag.
När jag var mindre hatade jag kyssar. Jag såg inte tjusningen i det, inte alls. Det såg ju så himla gott ut på tv och personerna såg ut att njuta av det, men varför? Kanske bra att jag mognat då, för nu ser jag tjusningen i det.
Det kvittar däremot inte hur man kysser! Vissa verkar ha fått det om bakfoten. Det är alltså inte godare ju snabbare man håller på och jag vet faktiskt ingen som uppskattar racerhångel. Ändå finns det alldeles för många som kör på den stilen.
Grejen är väl att inse att man är två om saken, känna av varandra. Det finns egentligen ingen som kysser bra för det krävs två som samarbetar.

När man väl hittar den där som kysser bättre än alla andra man någonsin haft är det lätt att köra fast och falla pladask.

Så ut och öva tjejer och killar så att ni blir kyssen de sent glömmer!

Som Cher sjunger.. It's in his kiss

Försöker få fram vettiga tankar. Såna vettiga tankar som fick mig att börja blogga, men det vill bara inte komma ut. Nuförtiden skriver jag bara om sådant jag gjort under dagen, precis som att det skulle vara intressant för andra att läsa.

Jag vill kunna skriva om att kärleken suger, eller att världen är ond, eller om varför allt är som det är, men jag kan inte sätta ord på någonting längre. Behöver kanske en paus från skrivandet, låta allting lagras tills det måste ut.

Nu ser mitt liv ut på följande vis.

Jag har jobb i sommar. Minst sju veckor och jag kommer vara totalt slutkörd efter sommaren men med pengar så det räcker och blir över.
Jag skulle vilja få jobb i höst, helst av allt på Scorett eller liknande. Jag vill inget hellre och jag vet inte hur jag ska lyckas eftersom alla söker erfarenhet. Hur ska man kunna ha erfarenhet som 19åring? Är vi totalt förlorade redan? Vill ingen ge oss det där första jobbet får vi aldrig chansen att skaffa oss den erfarenhet som alla söker. Dött lopp..
Sen skulle jag vilja hitta en lägenhet i Helsingborg till mig och min älskade Simen. Då hade jag varit den lyckligaste i hela världen.

Knappast omöjliga drömmar att uppnå, men så himla svårt ändå..

Resten av veckan är det i alla fall jobb som gäller. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag.

Alla tjejer borde läsa boken "Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig!" och sedan leva efter den! Författarna till Sex and the City har skrivit denna bok och den handlar helt enkelt om hur vi tjejer ska hantera det killar gör.
Oprah Winfrey har ägnat tre program åt boken och kallat den överlevnadsguide och jag är inte sen att hänga på.
Det blir dagens tips till alla tjejer därute som gör de klassiska misstagen att messa när dem inte ska, gråta över någon som inte är värd det och tycker att killar ger dubbla budskap då dem inte alls gör det.

Ni minns kanske att jag skrev om min dejt för några veckor sedan. Sedan dess har vi inte setts men det har varit på tal länge. Idag är jag imponerad av hans tålamod och förståelse!

I helgen sattes jag på plats av killen som öppnade upp med att säga "Keep the distance". Det tryckte ner mig på jorden fort som tusan och jag ångrar det jag gjorde. Jag måste välja med omsorg så att jag inte sårar någon som inte förtjänar det. Supergo grabb som jag hoppas att få träffa fler gånger trots småpikarna (som jag skulle ha) hela kvällen.

Bästa låten just nu: Mary J Blige feat. U2 - One

Dagens sanning : Livet är alldeles för kort

Det blev lördagskväll precis som jag ville och det blev en lyckad sådan. Inte en av de bästa kvällarna i mitt liv men enda orsaken till det var att musiken sög och att det är helgen innan lön (lite folk). Förfesten blev i alla fall kanonbra och kakan Therese lagt ner sin själ i gjorde kvällen ännu bättre.
Jag tycker det är skoj när personer som bjuder hem anstränger sig litegrann och det hade Therese gjort kanonbra med potatissallad (med en liten tomat högst upp) och dukat fint och bakat och grejer.
Det tackar vi för!

Sen kan jag inte hjälpa att det faktiskt är lite komiskt att Finland vann Eurovision. Att aldrig vunnit förut och sedan sveper hem första plats med monsterkostymer och en låt som egentligen pissar på allt som har med schlager att göra, det är skrattretande. Jag gillar dessutom låten! Den är maffig!

Det tog emot att dra sig upp ur sängen i morse. Trötthet är inte ordet för vad jag kände men jag hade inget annat val än att dra på mig arbetskläderna och iväg. Kunde inte hålla räkningen på antalet gäspningar innan klockan slog 13.00 men efter det flöt det på bra.
Tycker synd om Nicole som tvingades göra riktigt många cafe latte och cappuchino idag men det lär bli lika synd om mig nästa helg så det går väl jämnt ut.

En rolig grej från igår var när en tjej på tågstationen frågade mig om hon kunde låna min telefon och eftersom hon stormtjöt lät jag henne ringa såklart. Bruden ringde såklart sin pojkvän som var ute och festade med sina polare och bad honom hämta henne. När han vägrade stormtjöt hon ännu mer och bad honom dra åt helvete sen sprang hon därifrån.
Killen ringer upp mig i hopp om att få tag i sin flickvän men det hela slutade med att vi snackade i femtio minuter om allt och ingenting och jag fick honom att inse att gränsen var nådd och att det nog var dags för honom att dumpa tjejen.
Muahahaha!
Tjejer kan vara riktigt jobbiga och jag hoppas innerligt att jag aldrig blir sån som ringer och stör då min pojkvän festar eller umgås med sina vänner. Slå mig hårt i huvudet då, okej?!!

På väg hem såg jag ett nygift par som var på väg in på hotellet för sin allra första (förhoppningsvis sista) bröllopsnatt. Det gjorde en varm i hjärtat att se de två trots mina två manshatare till vänner brevid mig. Jag önskar dem all lycka!

Igår tillbringade jag 3h med att ta bort spindelväv i trappor trots min spindelfobi. Svartklädd som jag var tog det inte lång tid förrän jag var totalt täckt av spindelväv och damm. Brydde mig inte om att ta bort skiten eftersom jag inte träffade en människa ändå men såklart kommer brevbäraren springande och fick väl en chock då han såg mig. Jag hade inte brytt mig om det var Gunnar 56 men nu var det typ Johan 22 såklart. Suck!

Idag är det lite nervigt igen. Jag har verkligen problem med det där, att oroa mig alldeles för mycket över småsaker men jag kan inte hjälpa det! När alla andra var nervösa inför redovisningar i skolan var jag mer nervös över att ta bussen dit. Tänk om den bara kör förbi, eller om där är fullpackat med folk, eller om där är en plats kvar, eller om att dem har höjt priset så att jag inte har råd att åka med.
Bilresan till jobbet är värst, då hinner jag tänka igenom alla scenarion som kan uppstå under dagen. Utskällningar, tappade brickor, kallt kaffe, felgjord cafe latte osv osv osv. Jag är fortfarande nybörjare men nu känns det inte längre som att jag har rätt att inte kunna. Nu känns det som att det är meningen att jag ska klara av allt och tyvärr kan jag långt ifrån allt.
"Gör ditt bästa, mer än så kan du inte göra!" klingar i mina öron men någon vidare tröst är det inte.

Kvällen längtar vi till! Då är det ännu en utgång som gäller. En utgång som ska bli bättre än förra helgen.

Är ju tvungen att kommentera vad jag personligen tycker om bidragen i semifinalen. Vet inte om det är intressant att läsa men jag måste skriva av mig eftersom jag blir så till mig av kass (och bra) musik.

Armenia - Ni vet den där killen med bakåtslickad hästsvans och ETT ögonbryn.. Ja, jag tänker inte skriva mer än så..
Bulgaria - Het tjej med bra röst men mycket mer än så var det väl inte?
Slovenia - 18 årig kille (bara det är status) som sjöng om att han är Mr Nobody. Ooh, nej.. det är du inte alls pojke lilla. Helt okej låt!
Andorra - Förlåt, jag tänker inte ens kommentera att hon tänkte ha på sig korsett från början.. och jag tänker inte heller kommentera att dansarna glömde ta på sig resten av outfiten.
Belarus - Coola dansare. Luarde mig till att tro att låten skulle röja i början men ack så fel jag hade.
Albania - Dansade som ungefär halva Landskrona (mer än halva) men inget fel med det. Skönt gung i låten också!
Belgium - Hur hamnade Jessica Andersson där??
Ireland - Naw, mysig låt, men ingenting för Eurovision, sorry
Cyprus - Klonad Beyonce, med grym sångröst!
Monaco - En riktigt coco låt!
Former Yugoslav Republic of Macedonia - Efter att ha läst det namnet var man för trött för att lyssna på låten.
Poland - Rädd för killens peruk, för koncentrerad på dräkterna och "rapparen" för att lyssna på låten.
Russia - Modell, ögongodis, jadåå, rätt klädstil, jadåå, bra låt, tveksamt..
Turkey - Vad var det för pipiga ljud som kom emellanåt?
Ukraina - Söt tjej ......
Finland - Känner sig nästan så rädd att man röstar bara därför
Netherlands - Det sägs att droger är lagliga där.. Tjejerna bevisar det..
Lithuania - Winners of Eurovision - Dream on boys. Ganska kaxigt dock!
Portugal - Wannabe Waterloo? Jadåå
Sweden - Vilken röst! Vilken Carola! Hon röjer ju!
Estonia - Sandra, bra röst och mycket möjligt att låten duger efter att ha lyssnat på den några gånger
Bosnia Herzegovina - Bara trist
Iceland - Seriöst, bottenskrap?

Oj, vad negativ jag låter.. till typ alla utom Sverige.. men man är väl lite hemmablind.

Dessutom tycker jag att en låt förtjänar mer än en chans!

Denna veckan har gått alldeles för snabbt men det får gärna bli lördagskväll nu. Då är det grillning, härligt sällskap och festande som gäller.
Innan dess blir det torsdag kväll och då ska jag till Almedina och spana in Semifinalen i Eurovision. Tänk om det bara skulle bli så att vi inte kommer med i tävlingen i år. På grund av grymt fel vinnare förra året. Vi gillar Martin S alltså, men låten Las Vegas trodde vi väl inte att vi skulle ha någon tur med?
Sen blir det fredag och då är det jobb som gäller några timmar innan softkväll med Matilda.
Efter det blir det lördag och även då är det jobb som gäller fram tills kvällen. Förlåt, men jag hoppas på regn i helgen! Servitrisen (är det verkligen det vi är?) som är mest van är bortrest och får jag en beställning på sju cafe latte och fyra cappuchino börjar jag gråta! (Gråter gör jag väldigt sällan så det blir väl att jag skriker högt inombords)

Ska man tacka när man går över övergångsställen och en bil stannat för en? Egentligen behöver man ju inte eftersom det faktiskt är lag på att de ska stanna men man kan ju lika bra tacka, världen behöver lite mer av sådan vara. Men om JAG går över och ska tacka så stannar jag nästan upp litegrann mitt framför bilen eftersom jag måste koncentrera mig på att få upp armen och nicka och mina ben samarbetar inte medans jag håller på med armen och nickningen. Då slutar det med att bilisten blir irriterad för att jag inte istället skyndar mig över och mitt tack är inte längre väsentligt.
Jag vill tacka, så jag får väl öva här hemma på att gå samtidigt som jag vänder huvudet åt sidan, ler och sträcker upp armen i ett tack.

Dagens lögn: Det är skoj att städa trappor
Dagens sanning: Det är megaskönt att rensa öronen med tops!

Ibland möter man människor som allting klickar med direkt. Behöver inte nödvändigtvis gälla pojke-flicka-kärlek utan det kan röra sig om ren och trogen vänskap. Att kunna skratta tillsammans med någon är något av det bästa som finns och att kunna prata med någon om precis allting är ungefär lika underbart.
Man möter säkerligen många sådana människor i sitt liv. Trogna tjejkompisar, balla killpolare och underbara pojkvänner. Vissa etsar sig fast i minnet lite längre än andra. Som de där som allting gick snett med, där det inte ännu känns avslutat men ändå förbi och försent.
Frågan är väl egentligen hur länge de stannar kvar i ens minne, hur länge det svider till litegrann så fort man hör namnet eller hör talas om personen.
Man ville ju vara den som visste allt det senaste, den som stod sidan om alltid i vått och torrt. Så insåg man att man var den enda som brydde sig så mycket och bestämde sig för att sluta vara den som hörde av sig och vänta och se hur lång tid det skulle ta innan man blev kontaktad.
Svaret hade man väl redan innan men det svider kanske ändå extra mycket när det blir uppenbart att den enda som brydde sig tillräckligt var jag.

Helt plötsligt inser man att en sådan människa som man trodde alltid skulle finnas vid ens sida har varit försvunnen sedan långt tillbaka. Blicken man trodde innehöll massor som aldrig sades i ord visade sig vara totalt tom och likgiltig.

Jag är inte den som står kvar på samma plats och väntar. Den som öppnar armarna efter ett simpelt förlåt är inte jag.
Jag är den som fortsätter gå i samma takt som när jag kom, men minnet kommer jag alltid att ha kvar och det är det som irriterar mig mest en kväll som denna.

Jag skriver för att få ur mig det jag inte vill prata om!

Idag har jag haft en riktig musikdag för mig själv. Började med att jag satte igång duschradion då jag städade badrummen, vilket ljud där är i den lilla apparaten alltså. Sedan dess har musik hörts i hela huset (antagligen inne hos grannen med) och det är inte fel.

De mest spelade låtarna idag är:

Cascada - Everytime we touch (candlelight remix samt radio version)
Howie Day - Collide
Gnarls Barkley - Crazy (håller i sig ett tag till)

Totalt såld på långa halsband för tillfället i alla storlekar och färger. Är megaglad att jag fick på Emilie två riktigt fina sådana till studentdagen. Riktigt balla kläder hittade vi till henne faktiskt så något annat än asball och fin kommer hon inte känna sig.

Tänka sig att det snart är ett helt år sedan det var jag som skrek på trappan "Sjung om studentens lyckliga dar.." lite dåligt att man inte lärde sig hela den låten kanske. Ett helt år har gått oerhört fort och jag som trodde att jag skulle vara mogen nu, oj så fel jag hade. Jag är nästan precis samma person som jag var då och har verkligen inte tagit något steg ut i vuxenlivet.. kanske ett halvt men inte mer.

Jag är glad att det inte är min tur i år, kan tyckas konstigt men jag minns hur jobbiga de sista veckorna i skolan var, man ville bara därifrån.. Jag är fortfarande oerhört skoltrött vilket skrämmer mig lite med tanke på att jag antagligen måste plugga vidare någon gång.
I alla fall gött att min Millie snart får uppleva en av de bästa dagarna i hennes liv och jag är där för att fira henne, såklart.

Jag gillar bilden jag har idag starkt!

Mitt liv leker för tillfället.. så känns det i alla fall just i denna sekund. Om någon minut kan allt kännas helt upp och ner så därför njuter jag av just denna stund.
Idag har det varit en bra dag trots vädret. Innan kl. 16.00 (mera exakt 16.04) hände det egentligen ingenting speciellt men efter tågresa till Helsingborg blev jag hämtad av Emilie och det bar av till köpcentrat - that place feels like home - för att köpa studentkläder åt henne. Jag hade inte ett öre med mig och såklart hittade jag en massa som jag skulle vilja ha. Till exempel en klockren tröja med en gitarr på, den måste jag ju ha!
Hittade säkert 4-5 jeanskjolar som jag letat länge efter och säkerligen 7-8 tröjor och linnen som skrek Charlotte, men ingenting fick följa med mig hem.
Fick bära Emilies kassar där ett tag och det kändes skönt, lugnande och för ett ögonblick kände jag mig tillfredsställd (ungefär tills jag kom på att det enda jag skulle komma hem med var samma grejer som jag åkt iväg med, blää)

Skjutsades direkt hem till Matilda och sen bar det av till havet för att hämta lite havsvatten, eeh.. resten får ni ta med henne.. Att Tupperware skulle hålla tätt är däremot dagens lögn!

Promenad med Rebecca på det och dagen är inte mycket att klaga över.

Tre kära vänner träffade jag idag och det uppskattar jag starkt med tanke på att det fanns en tid då jag inte ens hade tre vänner att träffa, någonsin. Mitt liv har verkligen ordnat upp sig till det bästa och jag är oerhört glad över att jag faktiskt förstår hur bra jag har det. Det hade jag nog inte vetat om jag alltid hade haft det underbart. Så stackars dem som alltid haft det bra.

Strosade runt i skobutikerna även idag trots att jag mycket väl vet att jag inte kommer dra upp plånboken där på ett tag (snyft på den) men det är alltid skoj att kolla. Om jag hittade? Är du dum eller? Det gör jag alltid!
Är väääldigt nyfiken på kusin Maries skor eftersom jag diggar flipflops starkt. Däremot inte på mina egna fötter eftersom jag får sjukt ont mellan tårna. Grattis till er som kan ha sådana för ballt är det!
Testade med mammas flipflops och gick till soprummet men det var ju värre tortyr än när ögonbrynen plockas så där och då svor jag att aldrig bära sådana igen.

Jag är lycklig över att endast ha riktiga i-landsproblem. Som till exempel vilka skor jag ska bära eller vad jag ska dricka till helgen. Jag uppskattar allt det lilla och jag vet hur bra jag har det. Läser man min blogg så gott som dagligen så vet man detta och skulle inte ifrågasätta. Det finns många bortskämda människor, jag är en av dem men förstår detta och har alltså inte fel attityd.

När vi har det på det klara fortsätter jag med att berätta om min besatthet av skor. Det har gått så långt att jag inte kan tänka på något annat än när nästa par ska köpas. Jag kan tillbringa timmar åt att fixa och dona i min "skogarderob" (japps, jag har en sådan också) och jag får aldrig nog av att trippa runt i skobutiker och spana. Hade jag fått spendera dagarna i ända i någon skobutik hade jag blivit världens lyckligaste tjej så ni kan väl förstå att det är mitt drömyrke?
Sen att man inte tjänar 50 000 i månaden eller kan kalla det värsta karriären kunde jag inte bry mig mindre om. Jag brinner för det och dessutom kan man alltid jobba sig uppåt i skobranschen och kanske resa runt i hela världen och spana in senaste trenderna. Vilket drömliv...

Idag har jag i alla fall fikat med mamms och ätit megagod kladdkaka. Inte helt fel en måndag som denna men vädret kunde ju varit lite roligare (om jag nu får klaga på mitt fruktansvärda liv som jag inte alls uppskattar). Det blev ju höst helt plötsligt?!!

Vårskorna sitter i alla fall där dem ska (på mina fötter såklart) och jag njuuuter av bara den känslan. Spana in www.chulls.blogg.se så får ni se mina senaste inköp också.

Idag har jag ont. Riktigt ont!
Varje månad drabbas jag av smärtan i ungefär två till tre dagar och det lamslår mig totalt. Kan inte sitta, ligga, stå eller någonting utan att känna smärtan som känns som att någon sitter inne i mig och sliter och drar för att jävlas med mig. Förstår inte hur det kan göra så ont..
Igår var det fruktansvärt och idag är det inte mycket bättre. Trots detta måste jag jobba idag och just nu förstår jag inte hur det ska gå till. Vill inte att någon ska ana att jag har ont ens men det är oerhört svårt att dölja då jag känner att tårarna är på väg nästan hela tiden.
Är sjukt irriterad också! Varför ska det komma just på helgerna? Och just de helgerna då jag ska jobba. DET kallas min otur!

Jag gör mitt bästa, jag kan inte göra så mycket mer än så.. men vafan har man gjort för att förtjäna detta?

Igår fick jag känna på att jobba på riktigt. Massa trappstädning från 8 - 16 minsann.
När man kliver in i vissa trappuppgångar därute känns det som att man kliver rakt in i något annat land. Jag förstår inte hur dem kan vilja bo sådär och jag vill kanske inte veta hur det då ser ut inne i deras lägenheter.
Varför inte tömma skorna på grus INNAN man går in i trappen istället för att göra det utanför dörren?
Varför inte torka upp läsken man spiller istället för att låta det torka in ordentligt så att städerskan (i detta fallet jag) får ägna många minuter åt att skrubba bort fläckarna för hand.
Varför inte låta bli att slänga nötskal rakt ner på golvet och kanske istället ha med en liten påse att slänga det i, om det nu är så himla tvunget att äta de där nötterna överhuvudtaget.
Folk beter sig som svin och det är en ren befrielse att komma in i ordentligt städade trappuppgångar utan den där äckliga stanken av smuts och skit.

Sen kan det bli missuppfattningar också. Som en man av utländsk bakgrund (och nej, jag skriver inte det av ingen nytta som tidningar gör. I detta fallet har det faktiskt betydelse att han inte var svensk eftersom hans brytning ställde till problem i huvudet på mig) kom igår och konversationen såg ut ungefär på följande vis:

Han (som hette Alladdin?!!) : - Har du jobb?
Jag : - Nej! (eftersom jag är arbetslös egentligen!)
Han : -  Här ute?
Jag : - Aaah, jo det har jag ju då!
Han: - Har du? Hur många hus?
Jag: - Fem stycken
Han: - Ah, hur lång tid tar det?
Jag : - Fem timmar kanske
Han: - Är det timlön?
Jag: - Jajamensan.
Han: - Jättebra, när kan jag börja?

Damn, vilken missuppfattning, enda från början sökte han jobb och jag uppfattade det som att han bara var nyfiken på mitt. Eftersom jag inte bara tvärt kunde dissa honom slutade det med att jag tog hans nummer och lovade att kontakta min chef om jobb till honom och bla bla bla. Jag förstår inte hur det kunde bli så, men jag tyckte synd om honom. Så nu kan jag aldrig visa mig därute igen..

Eftermiddagen/kvällen igår tillbringades hemma hos Matilda och vi lekte bagare. Nu längtar även jag massor till hennes 20års fest på lördag (trots att jag jobbar både lördag,söndag)

---

Jag har i tidigare inlägg hyllat min mamma så idag är det faktiskt min pappas tur. Ni förstår, jag har inte bara världens bästa mamma utan även världens bästa pappa (tro det eller ej men jag har det faktiskt så bra!) Som igår då han ordnade bullar och dricka och grejer när jag var ute och jobbade hos honom, eller då det ligger en rejäl slant på köksbordet idag i "namnsdagspresent" eller då han alltid är genomtrevlig mot alla mina vänner som också tycker väldigt bra om honom. Det är ingen blivande pojkvän som någonsin behöver frukta min pappa i alla fall och det hyllar jag honom för.

Fick även asballa strumpor av mamma som även dem låg på köksbordet i morse så min dag kunde inte starta på bättre sätt. Tack så jättemycket!

Sen har jag en moster med stil också, Siv minsann som har stenkoll på vad jag tycker om. Det visar i alla fall väskan hon köpt till mig då hon var iväg och jag tycker om den jättemycket. Jag har inga släktingar att klaga på i alla fall.

Idag hoppas jag på att både mamma och jag hittar vad vi söker när vi ska iväg på en minishoppingtur.

Jag gillar fotboll.. i alla fall att kolla på det.. att hålla på med såna sporter har aldrig varit min grej. Där har jag och Matilda ingenting gemensamt med tanke på att hon spelat massa pingis och älskar alla lekar på midsommar och sånt. Själv försöker jag smita iväg på toaletten så fort det nalkas lekar alltså. Spelar mer än gärna asnitad för att slippa, så illa är det!
Vet väl inte varför egentligen eftersom sånt mest är på skoj, men jag lyckas alltid hamna med någon tävlingsmänniska som skriker att jag ska skynda mig när jag faktiskt redan gör mitt allra bästa. Som pustar och stönar och ber att få byta ut mig mot någon annan i andra laget. Det är i alla fall såna grejer jag fruktar..

Fotboll ja, var riktigt trött på det under min uppväxt eftersom jag tvingats hänga med sedan 0års åldern då min brorsa alltid spelat. Nu börjar jag inse tjusningen med det igen och hänger mer än gärna med på matcherna. Inte endast för att spana in pojkarna utan för att det faktiskt är skoj med själva sporten. Kan väl erkänna att det dock inte hade varit lika skoj om det varit tjejer som sprungit runt.

Sen är det inte vettigt att vara brudig och hänga med på sin pojkväns matcher och tro att dem springer runt och ser heta ut.. som Beckham alltid lyckas göra ungefär. Nej nej, här snoras och spottas det och dessutom är dem så fokuserade på matchen att ett "hej" är för mycket begärt. Med all rätt kan jag tycka eftersom det krävs koncentration och ansträngelse. Ska han behöva hälsa på en jobbig brud då också? Skärp er tjejer! Gillar ni inte sporten så stanna hemma!

Känner lite huliganvibbar i mig själv på vissa matcher. Hamnar jag brevid någon som håller på motståndarlaget knyter jag nävarna hårt och irriterar mig något fruktansvärt om där skulle komma någon kommentar som "Äääh, det där var ingen straff!" om det är uppenbart att det visst det är så eller om dem skriker onödigt högt då dem lyckats få in en boll i mål.

Än så länge har jag hållit mig borta från bråk, men det kan bero på att det är division 4 jag kollar på. Hade jag hamnat på fotbolls VM hade nog en och annan legat risigt till, däribland jag själv. Dessutom vet jag väl att våld inte har med sporten att göra, jag har till och med sånt armband för att stoppa fotbollsvåldet.. någonstans i gömmorna i alla fall.

Dagens lögn: "Jag ska sluta äta onyttigheter!"
Dagens sanning: "Rådhuscaféets chokladmums är underbart goda!"

Om man inte har någonting att gråta för och ändå känner att tårarna lagrats ett bra tag är det perfekt att titta på någon sorglig film eller liknande. Igår slog jag på stort och började med ett grymt sorgligt avsnitt av Grey's Anatomy. Att man kan leva sig in i en serie så alltså! Jag satt och var förbannad över att han inte valde henne trots att man kanske kan lista ut att det inte är över mellan dem än.. eller är det det? Neeej?!!
Och för dem som hade en pelare rakt igenom sig. Den man flyttade på skulle inte överleva.. Hur gör man valet om vem som ska få leva vidare? Usch!!

Sen "Skicka vidare" som den heter så fint på svenska på tv3. Om en liten pojke som kommer på den briljanta idén att hjälpa 3 personer med något viktigt som i sin tur hjälper 3 personer som i sin tur hjälper 3 personer och så vidare i hopp om att göra världen till en bättre plats. I verkligheten hade det väl inte fungerat men i den filmen lyckas han och det knäcker en totalt då han blir knivhuggen och dör i slutet. Damn, what a movie!

Så ja, nu behöver jag inte gråta på några år igen. Perfekt!

Idag vaknar man till ännu en sommardag och vad passar då bättre än en runda på stan med lunch, skitsnack och möjligtvis lite shopping?!! Wonderful.

Läste nyss i tidningen om poliser i Landskrona som polisanmälts för övervåld då de gripit tre män häromveckan. Poliserna hade tydligen skrämt barn som stått och tittat på då de stannat en bil med tre män som var misstänkta för brott. 
Okej, för det första så får poliserna knappt använda sina batonger i detta landet. Jag tycker att dem borde få använda pistoler till och med.. med tanke på hur ofta folk blir skjutna nuförtiden. 
För det andra var de tre männen tidigare kända av polisen och skrek skällsord och försökte smita då polisen grep dem. Vad tycker ni att poliserna ska göra då? Ska dem börja fråga först kanske? "Är det okej om vi griper er? Inte?! Okej, ha det bra och fortsätt med kriminaliteten tills ni tröttnar så kan vi ju gripa er då? Överenskommet?! Perfekt!"
För det tredje, vad gör det om barnen blir lite uppskrämda av polisen? Kanske var det inte ens rädsla dem kände, utan respekt.. och hallå, är det någonting poliserna i denna stan behöver så är det faktiskt respekt!

Det går snabbt och säkert utför för denna stan, för detta landet, om poliserna ska vara så himla humana och mesiga hela tiden. Låt dem använda sina vapen och inte låta dem bära på tio kilo prydnadsskit. Just nu är nycklarna det enda dem får använda som hänger i det där skärpet.

"Alla har pistol utom Louise, för hon är polis!"

När jag och Almedina jobbade på teatern och Per Nuder var där på besök hade han två poliser på vars en sida om sig och tre stycken nere med oss vid ingången.
Vi frågade rakt ut "Vad hade ni gjort om någon störtat upp på scenen?"
"Inte ett skit!" fick vi som svar..
Tidigare hade en polis fått samma fråga i England och han svarade "Vi skjuter dem i benet direkt! Bara för att vara på den säkra sidan!"

Dagens låt måste bli Cascada- Everytime we touch (även den lugna versionen är grymt mysig)

Har spenderat hela dagen i trädgården tillsammans med radio och annat smått och gott. Somnade till i solstolen ett tag och vaknade av att jag i drömmen hoppat från något himla hus och precis skulle slå i marken. Ni har säkert varit med om det.. Man rycker till något alldeles fruktansvärt.. Sjukt jobbigt att vakna på det viset!

Jag och Matilda besökte jultomten idag också. Det känns i alla fall så när man tar sig ut för att hämta paket på Posten. Ännu fler roliga halsband och armband från nätet. Det förgyllde min måndag!
Jag rekommenderar inte solbrillor inomhus! Man ser ju absolut ingenting och får nästan huvudvärk men på grund av mina skogssniglar till ögonbryn var jag tvungen att gå runt på Kvantum som om jag endast ville visa upp mina nya brills (så nya är dem inte ens)

Kan även tipsa om Advance Patrol - Blågula färger. Härlig låt!
Såklart Gnarls Barkley - Crazy också, men när den kommer på utestället, hur dansar man då??

Ibland när man ser en människa med mp3 på tåget eller liknande kan jag bli otroligt nyfiken på vad han eller hon lyssnar på. Killen i Converse och stuprörsjeans sitter kanske och lyssnar på Sven Ingvars och tjejen med spetsskjorta och knälång kjol diggar kanske till Blink182. Det hade varit spännande att veta!

Dagens lögn: "Jag är svårflörtad!"
Dagens sanning: "Sms är uppskattade!"

Klockan 8 ringde klockan som väckte mig ur mina drömmar. Inte helt fel att vakna rakt i solskenet och veta att jag kan steka hela dagen.
Dagar som dessa skulle jag inte vilja vara något annat än arbetslös.

Underbart att trippa genom området med sina nya vårskor (som gett mig blödande skoskav) när alla grannar är ute och röjer i sina trädgårdar. Ett evigt "hej"-ande men det känns inte ens lite ansträngande.

Känns riktigt skönt att se att alla slängt sina vinterjackor all världens väg och visst skiner människor lite extra i detta vädret? Jag kan svära på att mer än hälften av de jag träffade på väg ner till stan i morse log och ögonen tindrade på dem. Jag kollade gylfen och allting men nej, det är vädret som gör att alla ser lite extra lekfulla och lyckliga ut.

Nu ska jag ha en riktigt skön dag i solen!

Var i veckan rejält orolig för att folket skulle banga utgång på lördagskvällen. Kan tyckas att jag hänger upp mig för mycket på festande och att jag blir onödigt deppig utan men jag kan inte hjälpa det, jag är ung!
Folket bangade också.. men inte min partybrutta Emms inte! Startade kvällen med grillning och Emms grillmästaren fick till ordentligt goda kycklingfiléer och flintastek.
Jag, salladsmästaren, hackar grönsallad som ingen annan.. Det var väl ungefär det som jag fick gjort men jag tog hänsyn till Emms som tidigare varnat mig för att vara dominant i köket.

Vidare på vår färd mot Helsingborg och en kväll som skulle bli den roligaste på länge. Varför?!! Det kan jag inte avslöja och ni borde vara vana vid att inte få veta detaljerna vid det här laget.

Bussen hem då det hade blivit ljust, känns faktiskt lite B.. ungefär som när lamporna tänds när det är dags för stängning och man ser hur alla ser ut. Dessutom är heeeela denna dagen förstörd med tanke på när jag kom hem och jag har missat en fantastisk sommardag (men det var det värt)

I alla fall, roligaste utekvällen på länge och jag tackar Emms!

Nu ser vi fram emot Matildas födelsedagsfest nästa lördag. Man tackar..

Igår körde jag och Matilda i värsta Brum-Brum-bilen till Örenäs slott för att spana in massa människor i fina kläder. Det var alltså dags för årets bal. Jag var där främst för att spana in Emilie och Kalle men det var inte helt fel att titta på alla andra också.
Såklart kom Emilie och Kalle näst sist av allihop, inte oväntat alls, men det var värt väntan. Sååå fina dem var! Jag hoppas att dem fick en riktigt trevlig kväll därinne och att Emilie behöll det där leendet som hon kom med.

Jag stod rakt framför ingången i rabatten som ni ser på bilden. Dock inte just precis i rabatten utan på stenarna runt om den. Dock bryr sig folk inte om blommorna i den när dem ska fotografera. Kötta, kötta, kötta varenda påsklilja i hela rabatten för att få en fjantig bild. Suck?!!

Hörde en massa som viskade "Ååh, jag blir också sugen på att gå på bal!" men det där suget kände jag inte alls. Jag såg mig själv snubbla ut ur någon fin bil och bli alldeles röd i ansiktet av nervositet och tappa sjalen jag hade runt axlarna så den for iväg med vinden så jag fick springa efter den och.. ja.. behöver jag skriva mer?!! Jag blev alltså inte alls sugen på att gå på bal!

Jag stod kvar förgäves alldeles för länge eftersom jag trodde att Emilie och Kalle skulle gå ut på balkongen däruppe precis som ALLA andra hade gjort (vissa lite fler gånger än andra..) Så typiskt just dem två att strunta i det!

Ikväll blir det utgång som tur är! Emma räddar mig som vanligt.. En helg till här hemma hade jag inte klarat av!

Detta vädret uppskattas förhoppningsvis av alla som klagat över vintern. Nu fick vi vår och sommar på samma gång och jag är inte sen att slänga av mig strumpbyxor och tjocka tröjor och steka i solen. Idag ska jag packa väskan med tidningar, mp3, vatten och solbrillor och ge mig ut i trädgården och mysa.

Trots våren i luften och strålande sol verkar alltför många vara allmänt deprimerade. Jag som trodde att det var nu alla skulle låta det svarta ligga kvar i garderoben och låta tårarna lagras till det blir mörkt och trist igen.
Folk surar och deppar och gråter och skriker.. men varför?
Har ni missat alla ljusa fäger i klädbutikerna och alla vårskor i skobutikerna som man inte kan annat än le åt? Vad gör man då shopping inte hjälper längre..
Vi går stadigt mot ljusare tider. Sommar och sol och solbränna och allt det där andra som hör till. Jag tycker att det är alldeles underbart trots att jag inte lever något liv att skryta med.

Jag har alltid haft inställningen att om man inte har något att leva för så får man skaffa det. Under tiden man letar efter något att leva för får man leva för andra. Det kan handla om sin mamma, sin kompis eller vafan som helst.. sin hund om det nu ska behövas. Faktum är att det ALLTID finns någon därute som behöver en.
Kassörskan på ICA behöver ditt leende under sin usla förmiddag.
Den hemlösa gubben behöver flaskan du kastar i papperskorgen.
Din kompis behöver ditt råd om vilka skor som ska köpas.
Telefonförsäljaren behöver ditt vänliga "Nej tack!"
Framtiden behöver dig!

Man har rätt att komma in i deppiga perioder. Vi har alla varit där och har många att se fram emot. Grejen är att inte låta det förstöra ens liv totalt. Ta tag i dig själv och tillåt inte att svackan blir långvarig. Det drabbar både dig själv och vänner runt omkring.

Vill tacka Matilda för en underbar dag i Helsingborg trots inkräktning på två ställen, flykten från vakthönsen (som Matilda kallade dem) och andra missöden.
Vår otur är som en liten droppande vattendroppe på näsan. Första gångerna är det inte så hemskt men efter flera års ständig otur gällande smågrejer blir den där vattendroppen oerhört irriterande och knäcker dig psykiskt sakta men säkert. Men ser ni någon av oss gråta, skrika eller deppa? Inte en chans!

Vaknade ur världens mardröm i morse vid nio tiden.
Jag befann mig i sexan ännu en gång och dessutom på klassresa med de tjejer som var värst. Jag var totalt utfryst trots att jag gjorde allt för att få kontakt. Jag hånades, skrattades åt och ignorerades totalt.
Efter många försök att prata med någon sprang jag ut, satte mig ner, ringde mamma och grät hysteriskt.
"Vet du vad som svider mest? Det är inte att bussen lämnade mig. Det som svider allra mest är att ingen märkte att jag inte var kvar. Jag klarar inte detta mamma!"

Tårarna sprutade när jag vaknade innan jag insåg att det faktiskt inte är sådär. Jag är lycklig!

Ville vakna till vackert vårväder idag och fixa mig lite för att strosa runt på stan i min ensamhet men istället vaknar man till ljudet av regndroppar mot fönsterrutan.

"Can't you see that it's just raining? Ain't no need to go outside!"

Fick i alla fall slängt lite soppåsar som stått på mitt rum alldeles för länge så nu börjar flugorna försvinna (skooooja!!)
Skulle vilja ordna någon slags hängare till smycken så att dem slipper ligga i en liten låda och sidensnören till mina skor idag. Hur ska det gå till?!

Såhär kassa inlägg blir det när jag inte har något att klaga på. Jag har drabbats av skrivkramp.. igen..
Damn this happiness!

Servitrisen Chulls (det trodde jag aldrig att jag skulle skriva) har jobbat även idag och det gick utmärkt. Jag gillar det där med att småsnacka lite om goda kaffesorter och det dåliga vårvädret med totala främlingar i medelåldern som jag aldrig någonsin kommer träffa igen.
Blir nästan besviken om det kommer in bekanta ansikten, vad gör dem där i mitt nya liv som smidig servitris?
Dem kanske vet eller hört hur klumpig jag är och att jag inte alls har servitrisen inom mig.
För det kan jag faktiskt erkänna att jag inte har. Mina händer och armar är inte gjorda för brickor med tunga tallrikar, mitt balanssinne är inte gjort för att hålla brickorna i styr och mina ben vet jag ju aldrig riktigt vart jag har.
Scchhh, säg inget till chefen.. Han lär märka det på egen hand ändå.

Gick ut i butiken för första gången igår för att spana in smyckena och där hade jag kunnat bränna hela min lön. Jag har blivit helt besatt av långa halsband i alla möjliga olika färger och gissa om där var att välja på, oj oj oj.

En positiv grej är att jag inte ätit en kak- eller tårtbit sedan jag började. Det finns en sån tallrik för oss i personalen full med godsaker men Charlotte har inte ens sneglat ditåt. Eller jo, det har jag väl.. bara för att kolla om där kan finnas något som är värt det, men jag har aldrig ens närmat mig skedlådan som sedan hade fortsatt i att jag drar bort och tar mig en bit. I will not!

Nu ska jag titta på en dokumentär om udda yrken. Bland annat en kille som är frisör. Dock inte åt håret på huvudet... Uggh