Charlotte

Jag har blivit lite bättre på att inte spendera pengar. Jag vill inte kalla det för att spara.. det vore alltför duktigt för att komma från mig.. men okej.. såhär gick det till.
Jag drog in en runda på Lindex idag för att köpa hårfärg (detta håret kräver underhåll kan jag säga).. såklart hittade jag två klockrena tröjor som skrek Charlotte (på Lindex, hur ofta hittar jag grejer där annars?). Jag gick fram.. plockade åt mig båda två i rätt storlek för att sedan ta upp kortet som jag visste inte skulle tömmas totalt av dessa två tröjorna. Efter några sekunder insåg jag hur långt kvar det är till nästa lön och att jag faktiskt inte ens äger 500 spänn. Jag menar.. vi snackar 3-4 festhelger.. skulle jag inte ha råd då klättrar jag på väggarna så jag la tillbaka tröjorna så snyggt jag kunde och gick därifrån med en sketen hårfärg.. suck..
Men jag festar nog hellre i gamla kläder än sitter hemma i soffan i nya och snygga.. det gör jag väl rätt i?!!

Helt inne på svart-vitt-randigt nu.. megasnyggt!! Vill ha, vill ha, vill ha..

Jag är riktigt trött på att vara den som alltid är luspank nu..

I don't need a job.. all I need is money!

Nu har dagarna börjar flyta ihop till en enda massa igen och jag står inte ut med det. Har en del att ta tag i och hoppas kunna börja redan i morgon. Kan det kan jag ju, men frågan är väl egentligen om jag kommer göra det.

Skoshopping var det ju tänkt idag med Millie och det blev ett par balla för hennes del. Jag funderade ett tag (längre än jag brukar) på ett par.. men sa bestämt Nej!... Tro det eller ej, jag köpte inte skorna jag hittade för 180 spänn eftersom jag hellre sparar till dem jag sett ut för 700. Asbra Chulls, du är på rätt väg!
Alltid trevligt att strosa runt på gatorna och spana in allt möjligt folk.

.. some things are better left unsaid...

Det är relativt lätt att visa en person för alla andra som är den där stenhårda, kyliga och starka människan som inte låter sig knäckas av något/någon. Det är desto svårare att vara den där personen..
Faktum är att man inte är mer än människa och alla människor blir sårade många gånger under sin livstid. Grejen är väl egentligen att inte låta det ske gång på gång.
För att det inte ska ske gång på gång tvingas man bygga upp en mur runt sig själv som gör att man inte blir sårad så himla lätt.. den muren kan raseras på bara några sekunder om rätt (fel?) person kommer i ens väg. Den rasar för att man börjar tro på det goda en stund tills man inser ännu en gång att något sådant inte finns.

Jag vet inte hur många gånger jag tvingats bygga de där jävla murarna nu alltså men jag börjar bli trött.. jag blir typ mer och mer tom på något konstigt sätt.. Känns snart som att jag inte känner någonting.. alltså... inga känslor alls... och det skrämmer mig! Rädslan är det enda jag känner..
Rädslan för att bli sådär totalt kall att jag mister vänner och allt.. för att där inte är något kvar av mig.

En bra grej är väl att jag inte bara upprätthåller fasaden av den starka för alla andra utan också för mig själv. Jag inbillar mig själv att jag inte kan knäckas.. att jag aldrig blivit knäckt egentligen och att jag aldrig kommer låta mig själv bli det. (Vet inte om det är så himla bra egentligen men än så länge funkar det)
Skulle en tår ens försöka ta sig fram ut genom ögat på mig ger jag mig själv en smäll på kinden, en arg blick och sen sätts det på dunk dunk musik på högsta volym. Allt för att inte erkänna att jag är ledsen (för det ÄR jag inte!!!)

Jag börjar bli riktigt trött på att inte bara kunna lita på det dem säger mig, mer hur skulle jag kunna?!!

Now if the music is moving too fast
Grab my hand a little tighter
Don't be afraid to move a little closer

Allt var lättare förr... men hur mycket roligare är inte det här?!!!

Trots söndag och ännu mer snö (alltså, jag trodde att det var omöjligt men nu trillar skiten IGEN) är jag på ganska bra humör.
Igår var man inte någonting annat än sådär "dagen efter"-trött men jag fixade att jobba några timmar på kvällen ändå, jag är ju ung för sören och dessutom är det inte direkt ansträngande. Jovisst, vissa tanter har tyngre pälskappor än andra och liiiide rampfeber får jag precis innan jag går ut på scenen.. men det är rätt chill ändå alltså (vem tittar på blomflickan liksom?) och jag snubblade inte eller något.

Det var alldeles för längesen jag och Almedina fick flippa ut i dans bakom kulisserna och sjunga seriösa låtar som "Ain't no sunshine" nere i garderoben så det passade så himla bra igår.

Alla var lugna igår också.. Ingen som sprang nerför trapporna för att få sin jacka först, inga elaka kommentarer om att vi inte har någon koll på vilka som kom först.. inga problem alls! Det låter som ett simpelt och tråkigt jobb men faktum är att det är hur trevligt som helst att stå och snacka med de äldre (för det är mestadels sådana som går på teater)
Simpelt är det kanske, men absolut inte tråkigt!

Idag är det söndag, en härlig söndag som kommer att bestå av massa mys, massa tvätt (om jag pallar) och andra vettigheter/ovettigheter.

Under kvällen undrade jag ett antal gånger om jag egentligen hade skoj eller ej men efter att ha vaknat idag med ett leende på läpparna så insåg jag att jag är meganöjd med ännu en utgång, trots att inte allt var klockrent.
Vad var inte klockrent egentligen? Mestadels folket och musiken antar jag... som vanligt... Men jag och Emms är ändå grymma på att göra det bästa av grejen.. och en hel del trevligt folk träffade vi ändå.

Hmm.. jag har för rå humor... jag måste bättra mig med det... dessutom måste jag lära mig att titta folk i ögonen när dem pratar med mig.. det är jag sämst på.. Jag ser tydligen ointresserad ut.. men faktum är att jag lyssnar bättre så. Skulle jag i stället titta på personen tar det upp för mycket av min koncentration och jag hör inte ett ord av vad personen säger. Men shit, jag måste bättra mig!

Vaknade utvilad och danssugen imorse.. Men ikväll är det jobb som gäller!

Tack allihop för igår! Min väntan på nästa helg tar sin början här och nu!

Thank God it's Friday! Veckorna går otroligt fort.. så känns det i alla fall när det är fredag. Hade precis ställt in mig på en softhelg när Emms ringde och var festsugen och jag är inte den som bangar. Fixad och klar.. packningen kvar sen börjar förfesten.
Jag hoppas få höra Hips don't lie och Pump it på dansgolvet ikväll..

Löning för alla utom Chulls idag så jag antar att där är en hel del som är villiga att betala en drink eller två ;) muahaha

Upp tidigt idag för att jobba.. Jajamensan gott folk, Charlotte jobbar då och då. Kan dock inte skryta med att jag hoppade upp ur sängen och sjöng mig igenom duschen. Men jag skrek inte heller Neeeeeej! när jag vaknade av den asjobbiga väckarklockan.
Vad är det med väckarklockor egentligen? Det är alltså någon jävel som installerade det jobbigaste ljudet som finns och sen körde resten på med det? Kom på något nytt, något som är skönt att vakna till.. inte det där skrikande "NÖ NÖ NÖ NÖ NÖ NÖ".

Ven/Hven... whatever.. där spenderade jag i alla fall några timmar idag och vilket väder alltså, oj oj oj.. våren kändes i hela kroppen. Underbart! Inte helt fel ö att befinna sig på när den svenska våren/sommaren når oss.. I alla fall inte om man älskar lugn och ro och typ ingen trafik alls. Bara ljud som kan framkallas av naturen, om jag nu får gå in för att låta som en pensionär. Jag känner mig som en också kan jag säga med tanke på att jag deckade i 2½ timme efter 4 timmars (slit) jobb.

Simen har blivit familjens egen fotomodell, han posar gärna inför kameran på alla möjliga skumma platser så honom kommer ni få se mer av här.. med tanke på att han blivit en stor panter nu så kan jag inte annat än känna mig lite stolt över att jag räddade det lilla livet. Jag visste att jag aldrig skulle ångra mig och än så länge har jag inte tvekat en sekund över om mitt beslut var det rätta. Hade jag låtit honom vara kvar hade han inte levt nu och en del av mig hade nog dött med honom.

Balen har man drömt om sedan man var liten, men när det var min tur förra året stämde ingenting så jag bestämde mig för att inte gå. Jag ångrar det inte, men hade jag varit ett år yngre nu och det var min tur så hade jag inte tvekat. Man kan alltid betala någon till att gå med en..

Idag var jag ute på roadtrip med Emilie på jakt efter... såklart... balklänning eftersom det snart är hennes tur. Men oj, till uthyrning hänger det bara tråkiga kvar (dessutom helt noppiga) och dem till försäljning är så himla svinigt dyra.
Jag blev fruktansvärt sugen när vi klev in i den allra sista affären måttligt trötta. Där hängde alltså klänningar som skrek både Emilie och Charlotte och hade jag bara haft pengar hade jag nog köpt en för att bara ta på ibland och känna mig som en prinsessa (som det står på mitt örngott att jag är)

Jag kände att turen var med mig och sa till Emilie: - "Vi går in i den här affären, köper en trisslott, vinner 10.000 och går in direkt och köper balklänning åt dig!" men inte ens det fungerade. Jag vann ingenting, var inte ens i närheten att vinna något.. och liksom.. jag hade varit nöjd med 5000! Jag vet hur gärna man vill vara vackrast på hela balen och hade jag kunnat så hade jag skänkt de pengarna till lilla Millie, men icke. Blääää! Jag sa ju JA! när han frågade om jag ville ha en med vinst...

Jag försökte i mitt huvud skissa upp en klänning som jag kunde sytt på 7 veckor nu som det är kvar till hennes bal.. men kom på att det enda jag lyckades prestera på syslöjden i skolan var en broderad morot... fick VG för det... men det är ju inte direkt i närheten av någon balklänning..

Oroa dig inte Millie, på något sätt fixar vi den vackraste klänningen till dig.. låt mig sova på saken!

Rent utseende och personlighetsmässigt vet jag ju egentligen vad jag söker hos en... man... Pojkar skippar jag nu, det är män som gäller.
Jag tror att en något rockig man hade passat mig utmärkt. Matilda träffade nog min drömman i Österrike.. Mike.. Ååh, Mike.. rent utseendemässigt i alla fall. Hans personlighet vet jag ju ingenting om, mer än det lilla Matilda berättat som låter helt PERFEKT..
Men ja, lite skäggstubb, tatuering här och där, mörkhårig såklart, kramgo (kalla det lönnfet om du vill) och sådär allmänt söt.. det söker jag! Men alltså, dem finns inte här i närheten.. ska jag behöva åka till Australien för att hitta en man med randiga Converse?
Det låter inte direkt som idealet.. jag kan väl erkänna det också, jag faller inte för ideal.. dem är väl ganska vackra att titta på, men sen händer det inte så mycket mer..

Men vem vill hitta sin drömman i 19års åldern? Jag får väl nöja mig med pojkar sålänge... (ni vet såna som precis kommit ut ur lumpen och inte har långt kvar till manligheten?)

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra var de där rockiga snubbarna gömmer sig, för dem finns väl?

"Våren är här" står det stort på Aftonbladet men om jag tittar ut är det rena rama julafton, som Matilda kallade det.
Ännu en gång lyckades jag trots många svek få upp hoppet om att våren faktiskt var kommen men icke.

Igår trotsade jag den bitande kylan med väst och kjol (med strumpbyxor i och för sig) så att en kille till och med frågade på stan (lite weird men okej) om jag frös.

Idag KAN man inte trotsa kylan! Idag MÅSTE man leta upp sina hatade vinterstövlar och sin tunga vinterjacka.. om man inte går i ide... Jag funderar helt seriöst på att gå i ide så om jag inte svarar när ni skriver eller ringer så ligger jag i någon dvala i några veckor tills våren är här, för jag orkar inte och jag vill inte mer nu.

Det räcker!!!

Inatt skulle jag på semester med typ varenda människa jag känner.
Där var knappt några platser kvar när jag klev på planet så jag fick sitta i en beige fåtölj utan bälte.
Planet startade och körde genom hela Stockholm.. innan det fick stanna av någon skum anledning.
Jag och ett gäng (som jag känner så himla väl men nämner inga namn här) klev av planet en stund.

 Det regnade och började åska när vi ser att planet börjar köra. Som tur är får det syn på oss så dem stannar ungefär 500 meter framför oss. Åskvädret närmar sig så vi måste skynda på. Från planet kastas en stor badboll som en och en skulle rulla sig fram på så att det skulle gå snabbare men det funkade inte.
Till sist hoppar det ut 10 polismän ur pikébilen som stått framför oss och ber oss kliva in istället. Poliserna lägger sig uppradade med gevär på vars en sida av vägen i fall att fienderna ska komma. Vi åker bil till planet och alla applåderar när vi kliver på.

Säg mig nu att jag inte behöver läggas in (???)

Det blev rätt bra igår.. Melodifestivalen syftar jag på... Det var inget hårslitningsmoment inblandat i alla fall trots att jag hellre sett Andreas eller BWO som vinnare.
Men Carola håller och låten suger inte.. det kan jag inte tycka.

Jag har drabbats av lite skrivkramp än en gång.. Mest för att jag har så mycket att skriva om egentligen men som jag inte kan.. inte här.. där alla ser.. det funkar inte! Och alla saker jag faktiskt kan skriva om känns obetydliga..

Jag hade behövt en riktigt lyckad helg, men nu blev det inte så... får väl ladda inför nästa istället.

Ännu en måndag alltså.. skoj?!!

Har jag världens underbaraste katt eller?!!

Det vore inte rättvist av mig att säga att festen var misslyckad igår. Jag är övertygad om att många hade hur roligt som helst men det blev inte lyckat för min del. Jag passade inte in! (och jag var inte intresserad av att göra det)... Kändes som att jag befann mig på ett stort schlagerdansgolv hela kvällen och det är det enda dansgolvet jag brukar undvika.
Jag klagar inte, det var bara ingenting för mig.. sorry!

Sen fattar jag inte hur man kan låta sin polare gå ensam hem. Istället fick jag och Rebecca följa en främmande tjej hem i natt. Inga problem eftersom jag inte hade kunnat leva vidare om det stått "flicka våldtagen på väg hem från fest!" i tidningen imorgon. Sånt händer och just därför går man aldrig ensam hem sådär.. och man låter aldrig sina vänner göra det!!

Eeehm, utan att lämna ut mig för mycket i bloggen kan jag ju skriva att det hände saker som jag helst sett inte hade hänt alls.. men sån makt har jag inte.

Dock alltid skoj att träffa såna man inte träffat på aslänge..

Tack för igår! Det hade sina ljuspunkter och jag är glad att jag var där.

Helsingborg, här kommer jag!

Trots arbetslösheten går jag runt och längtar till helg. Då är det lättare att få tag i alla och dessutom dags för fest. Jaaaaaa, denna helgen sitter minsann inte Charlotte hemma.
Idag blir det dock lugnt vilket kan behövas inför imorgon. Lite som ska tvättas.. det blir myyys.
Imorgon ja, melodifestivalen är såklart ett absolut måste! Jag håller tummar och hejar för allt jag har på BWO trots att Carola redan bokat hotell i Aten (enligt skvallret)

Internet fungerade inte nyss och jag blev "tosig" som mamma kallar det. Jag kallar väl mer det... fruktansvärt irriterad. Som om inte dagen vore dryg redan. Men hey, det ordnade upp sig ganska snabbt.
Pheeew!

Dessutom är mamma fotograf. Spana in hennes bild på www.landskronadirekt.se
Lide skoj!

Ååååh tack! Finally Friday!

Jag är en av de människor på jorden som föddes blond. Efter att ha varit blond i 15 år färgade jag håret för första gången. Efter det gick det väl bara utför egentligen. Rosa, pissgult, svart och vitt, you name it.
Just nu påminner jag om en thailändska (enligt en skum man på ICA) och därför måste ju även mina ögonbryn matcha mitt kolsvarta hår. Jag färgar och plockar och grejar ungefär en gång i månaden.

Smärtan då hon plockar får ju mig till tårar varje gång men det är faktiskt nästan värre att gå hem därifrån efteråt. När det är alldeles nyfärgat har lite färg fastnat på huden också och det ser ungefär ut som att jag har två skogssniglar planterade ovanför ögonen. Inte alltför hett och därför kollar jag ner i marken hela vägen hem med musiken så högt i öronen så att jag verkligen inte ska höra om någon skriker efter mig.
Det får bli solbrillor hädanefter alltså för snart går jag rakt in i någon lyktstolpe och då drar jag ännu mer uppmärksamhet till mig.

Får ju passa på att göra lite reklam för min skoblogg också nu när jag ändå är i farten. Den uppdateras dagligen med skor jag skulle vilja ha, skor jag har och skor jag ska ha.
Och massa tips till alla tjejer (så småningom även killar) såklart!

www.chulls.blogg.se

Visst är det vackert med vinter. Det är liksom tillåtet att krypa upp i soffan med en stor mysig filt över sig och titta på massa filmer och äta lite gott (ni vet precis som jag att man inte kan titta på film utan något att knapra på.. och varför skulle man?)
Men usch vad trött jag är på soffan, filtar och allt det där andra som symboliserar lathet (??)
Jag vill trippa runt utomhus utan jacka och klumpiga vinterstövlar.

Beautiful Winter please go away..

Sägs ju till och med att vi ska ha det lite mildare nu några dagar för att vintern sedan ska återkomma ytterligare en gång. Snart orkar vi inte mer..


Hade det varit sommar nu hade man kunnat gå en promenad, eller nej just det, gängen här i Landskrona gör att man inte kan vistas utomhus ensam längre. Då blir man nerslagen och rånad eftersom det inte finns något ställe för ungdomar att hålla hus efter skolan. Så skrevs det i alla fall i tidningen häromdagen.
Vad hände med att man kan vara hemma hos varandra och ta det lugnt som jag gjorde när jag var i den åldern som de här livsfarliga gängmedlemmarna är i (för dom är alltså inte mer än 16-17 år de flesta)
Visst, de sprider säkert skräck i Landskrona, för att vi låter dem skrämma oss. Det handlar alltså om ett antal (ganska många alltså) killar som inte har något bättre för sig än att slå och råna folk. Föräldrarna anar ingenting (ni funderar aldrig på hur era ungar kan ha senaste märkeskläderna trots att ni inte ger dem en krona??)

Det tråkiga är att de två snubbarna som ställde upp i tidningen och snackade om hur tufft det är att göra Landskrona till ett rent helvete för oss andra normala människor är att dem ger hela stan helt fel intryck. Det finns normala människor här också, men vi märks inte lika tydligt eftersom vi inte slåss och håller på med skit.
Det bästa var artikeln dagen efter där två killar i ungefär samma ålder berättade att det faktiskt finns de som spelar basket och fotboll efter skolan.
Tyvärr märker vi ingenting av dem. Tyvärr märker man bara dem som skriker hora efter en på stan..

Sådana underbara skor kan man finna på tradera.se. Det värsta är väl egentligen inte att man blir fullständigt äcklad av att se dem utan att de faktiskt var uppe i över 600 spänn när jag hittade dem.
Bläää!
I brist på annat att göra gjorde jag i ordning min www.chulls.blogg.se igår. Nu handlar den om... gissa vad.... skooooor och bara skor!
Den kan ni ju alltid spana in om ni vill ha senaste tipsen! Insåg igår att det faktiskt är bland skor jag hör hemma. Det är inte sån där vanlig "Jag är tjej och älskar skor"-känsla. Jag är fullständigt besatt!
Jag vill åka runt i världen och spana in de senaste trenderna för Scorett. DET vill jag göra!

Detta inlägg ska till skillnad från alla andra inte handla om mig. Jag skänker tankar och rader till de två unga män som just nu befinner sig på death row på det värsta fängelset i USA. Den tredje som intervjuades avrättades/mördades år 2005 efter 16 års väntan på döden.

Det är otroligt lätt för oss att säga att de som dödat inte ska få leva.. Såklart att det är lätt för oss som inte har någon anknytning till dem överhuvudtaget.
Vi kan omöjligt föreställa oss ett liv fyllt av misshandel och andra övergrepp av såväl föräldrar som totala främlingar. Vi kan omöjligt föreställa oss den mardröm som människor i världen lever i varje dag.
Både Clinton Young och Obie Weathers är två unga män som olyckligtvis hamnade i den mardröm vi aldrig någonsin ens vill drömma.

George W Bush försöker förbjuda abort i USA. Han anser att människan inte har rätt att bestämma vilka som ska få leva eller dö.
Precis som jag hoppas jag att ni ser hur motsägelsefullt detta är då det är fullt tillåtet med dödsstraff.

Jag har valt att behandla en otroligt svår fråga idag och jag vet egentligen inte om jag kommer komma fram till någon slutsats. Fram till igår var jag stensäker på att det bästa är att få bort dem som kan försämra samhället för oss andra. Helt känslokallt tänkte jag inte överhuvudtaget på mördarens situation utan endast på offret och dess anhöriga. Jag är övertygad om att fler än jag tänker så. Efter programmet och efter att ha sovit på saken ser jag inte bara den sidan. Jag ser den där andra, jag ser orsakerna till att morden sker och det är just det vi i första hand måste motverka.

Trots att 94% av de som sitter på death row inte kommer ut därifrån levande hoppas jag något helt otroligt mycket att Clinton och Obie förklaras oskyldiga i rättegångarna som pågår trots att de bevisats skyldiga tidigare. Inte för att jag tror på deras oskuld utan för att jag anser att dom förtjänar en andra chans.

Bort med dödsstraffet och lägg istället mer pengar på att motverka att brotten sker överhuvudtaget. Pengar har USA gott om, men det verkar inte bättre än att de spenderas på helt fel saker (som vapen och annat som gör att brotten och dödandet bara ökar till exempel)

Jag vet också att de gärna vill ha brevvänner för att stå ut med dagarna i fängelset. Jag skulle aldrig någonsin klara av det! Jag skulle nog inget hellre vilja än att skriva men jag vet inte vad jag hade gjort om jag sedan fått reda på att dem avrättats.

Jag avslutar med några ord från Obie Weathers:

- "Could you imagine no human contact, no visits from family and friends, one hour out of your cage only to go to another larger cage and call it recreation, when there is nothing to recreate with but bars and concrete. How about 5 minutes showers? Or food rations that could barely sustain a child let alone a grown man."

.. i samma presentation skriver han:

- "I'm more than #999396. I am an individual, a human, just like everyone else on this earth. But in my small world I'm not treated as such."

Clinton Young

Obie Weathers



 

Vykortsliknande bild helt klart men sådär blå var faktiskt himlen idag när jag och mamma tog en promenad nere vid vattnet. Vad är en vinterpromenad utan varm choklad på en bänk i solen?
Hela själen blir alldeles lugn av sådana promenader och det kan behövas då och då. Dagens tips måste alltså bli att ta på sig gott om kläder och gå en promenad..  gärna någonstans långt från trafik och andra stadsljud. Underbart!

Insåg igår kväll att även jag kan ha sådana där roliga ringsignaler som till exempel "Hallå, det ringer... svaaara då!!" så jag tog hem några stycken.. eller ja, ganska många.. Kostade det något tro?

Visst skriver man så himla mycket bättre och djupare när man mår lite kasst men jag mår alldeles perfekt så ni får kanske räkna med en tråkig blogg framöver.. too bad!

En liten rolig grej idag är att Sofi tipsar om de hetaste vårskorna på Aftonbladet. Och vem har nummer ett på listan om inte Charlotte?

Gråter mig igenom varje avsnitt av One Tree Hill. Tårarna börjar strömma ungefär i den sekund man hör textraden "I don't wanna be.." ur introt. Slutar strömma ungefär då reklamen startar efter programmets slut. Jag hatälskar den serien! Den får mig att må så himla bra men samtidigt sämre än någonsin. Jag är fast.. mer fast än jag någonsin varit för någon annan serie.

Älska One Tree Hill 

Jag känner mig så gott som alltid uttråkad på söndagar. Vet inte vad det är med denna dagen som är så himla illa egentligen eftersom jag inte direkt behöver fasa inför ännu en måndag och såna grejer.
Det händer ingenting.. vare sig man vill det eller ej och det stör mig!

Visst, nu har jag dessutom känt på att ha softhelg och det var ingenting för mig. Jag tyckte inte ens att det var lite skönt att bara vara hemma.. bara kolla på tv.. bara göra ingenting.

Nej, hädanefter får det bli minst en utgång per helg och jag får bannemej hitta något vettigt att göra även på söndagarna för detta håller inte.
Här sitter jag en söndag och verkligen lääängtar tills det blir helg igen, vad ska jag leva på hela veckan egentligen?
Det blir inte softhelg för min del på ett braaa tag framöver.

I veckan har jag en del att fixa.. men denna söndagen verkar aldrig ta slut!

Eftersom jag valde att inte sura mer över en ofrivillig softhelg så tänkte jag slå på stort med Melodifestival, chips och läsk ikväll med tre av de ballaste tjejerna.
Massa annat också för den delen som morötter och dippa (såklart) och massa godis.
Jag ska dock snart äta både förrätt, varmrätt och efterrätt så vi får väl se hur sugen jag är på allt gott sen ikväll.

"Lev inte för att äta. Ät för att leva!"

Jag lider inte av den här lugna helgen än men jag undrar vad jag ska leva på hela veckan tills det är dags. Men OJ som det är dags på lördag. Gaaah vad jag längtar, redan!
Man bara längtar framåt hela tiden i stället för att njuta av varje dag som kommer. Men det är väl så det är!

Måns vann Let's Dance.. Jag har inte följt det programmet alls men igår satt jag som klistrad och hejade snart mer än någonsin och höll tummarna och grejer. Men visst var han söt och underbar och charmig och het och.. såklart... bra på att dansa också.

Kollar på reprisen av Outsiders nu också. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det verkar lite konstigt när en lugn och skön snubbe blir värsta divan när han sminkat sig till Carola. Att han sen har en hemhjälp som går brevid honom alltid och som dessutom behandlas som en slav.. det finner jag ännu konstigare.
Det FINNS konstiga människor! Sen har väl ingen rätten att säga vad som är normalt, men det där kan inte ens vara i närheten av normalt.
Han som lever som Peter Pan tycker jag bara är lite söt. Han har liksom funnit sin grej. Men att man blir en helt annan person när man klär ut sig tror jag inte ett dugg på.

Visst, kläderna jag har på mig förändrar hur jag känner mig, men inte fan blir jag en bitch som inte kan bära mina egna kassar bara för att jag råkade få rött läppstift på mig!

Här har ni låtarna som hörs mest i mina högtalare just nu:

Marcos Hernandez - If you were mine
Chris Brown - Yo
Ne-Yo - So sick
Juanes - La camisa negra
Counting Crows - Accidentally in love
Ryan Adams - Wonderwall
Shakira feat. Wyclef Jean - Hips don't lie (vem började shejka till den om inte jag och Almedina efter dirty dancing 2.. "Dance like this".. men denna versionen håller också alltså)

Farlig blandning där alltså, but that's me!

Då var det fredag igen och för första gången på 4-5 veckor ska jag bara vara hemma (ofrivilligt.. sååå ofrivilligt)

Det blir vad man gör det till !

Smått irriterad över att det inte blir utgång i helgen. Efter att ha varit ute varje helg nu ett bra tag har jag blivit lite smått beroende av det.
Ska jag vara helt ärlig är jag inte smått irriterad. Jag är ganska mycket irriterad alltså och dessutom inte bara lite smått beroende.
Jag har blivit beroende av att ha så sjukt roligt hela natten lång och sedan leva på det hela veckan tills det är dags igen.
Mina vardagar är inte särskilt roliga alltså. Går mestadels ut på att försöka hitta något vettigt jobb... egentligen behöver det inte ens vara vettigt längre. Jobb räcker!

Det lockar inte det minsta att sitta hemma och kolla på film och melodifestival och sånt som egentligen kan vara ganska mysigt. Jag klättrar redan på väggarna och det är bara torsdag.

Jag lever för mina helger och jag bara längtar till sommaren då alla vill ut, varje helg, varje dag, alltid.

Men neeeej, ska vi börja spela bingolotto också eller?

Solsken förändrar verkligen ens syn på allting! Visst, det är fortfarande kallt och snön ligger kvar men solen skiner i alla fall och det känns underbart!

Traskade iväg till tandläkaren idag för allra sista gången innan det börjar kosta en massa. Som tur var fick jag en underbart snäll sköterska som inte tvingade i mig de megastora röntgenplåtarna. Istället blev hela avdelningen inblandad i sökandet efter "bebisplåtar" till tjejen med för liten mun, japps, det är jag det!
Men hey, min grymma tandläkare lyckades lirka in de stora efter meningslöst letande. Jag fick in vuxenplåtar! Jag är vuxen!
Inga problem alls och efter 10 minuter var jag ute igen. Tog mig en promenad i solskenet men det var rätt kallt alltså så det fick bli till att dra sig hemåt ganska snart igen.

Jag har ett litet tips till er alla idag också. Nu när kylan slår emot en när man kommer utanför dörrarna är det lätt att läpparna blir torra. Är ni lika bra på att göra av med lypsyl som jag är så smörj läpparna med vaselin varje kväll innan läggdags. Läpparna blir mjuka och fina och det brukar faktiskt hålla hela dagen efter ett tag.
Fina läppar = Hett !!

 

Det där med att vara glad för någon annans skull verkar inte existera längre.
"Jo, tack. Jag mår jättebra just nu!" säger jag. "Nej, men vad kul!" säger deras läppar men ögonen säger något helt annat.
Ska man endast kunna glädjas med någon annan när man har det som bäst själv?

Nog bättre att hålla den där glädjen för sig själv. Beklaga sig om problem som inte existerar med alla andra, bara för att göra dom glada liksom.

Vem vill sitta och läsa en blogg om någon som mår kanonbra när det finns en massa andra roliga av folk som mår skit?
För visst mår ni bättre av att veta att det finns dom som mår sämre?

Säger jag att jag mår fint undrar folk varför. Hallå, jag är ju både arbetslös och säkerligen misslyckad på andra sätt så hur kan jag må bra?

Jag behöver inte mycket mer än hälsan för att må underbart! Så himla svårroad kan man inte vara och det där med jobb och allt annat trams löser sig med tiden. Just nu lever jag och det är det viktigaste.
Jag önskar att fler kunde lära sig att leva och lära sig att glädjas med andra.

Det kommer alltid finnas folk som är bättre och lyckligare än vad du är. Det viktigaste är att du finner något som du är lycklig med utan att behöva jämföra dig med någon annan.

Ta inte livet på så himla stort allvar!

Jag måste slagit rekord i antalet spyor idag! Ett antal gånger har magsäcken varit totalt in- och utvänd och alla inälvor på väg upp. Så känns det i alla fall!
Jag beundrar dom som säger "äsch, låg sjuk i vinterkräksjukan förra veckan!" för jag kommer nog mer säga "Jadu, höll på att dö i vinterkräksjukan förra veckan" (om jag överlever vill säga)
Kan faktiskt inte minnas någon gång jag mått såhär dåligt om jag nu får beklaga mig ordentligt.

Sängliggande hela dagen, såklart.. och mellan varven krupit in på toaletten.. detaljer behöver jag ju inte nämna..
Avslagen Coca Cola måste jag rekommendera! Det är den som gör att jag kan sitta här nu ett tag innan det är dags igen.

Men hey, det är bara måndag.. med andra ord.. jag hinner bli frisk till helgen!

Grattis Emms, detta är din dag och ingen annans.. Jo kräksjukans dag, men ändå.. 20 bast!!! Woohooo.

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Det har verkligen gått från total öken till något jag aldrig varit med om förut. Både på gott och ont.
Det var inte så kul det här heller trots att jag kanske längtat efter lite action ett bra tag nu.
Men kan det aldrig bara vara lätt i stället? Eller blir man lyckligare om man får kämpa sig till precis allting?

I morse när jag vaknade var min första tanke (efter "shit, vad är det för dag? vad är klockan? vem är jag?") att jag faktiskt just nu är lyckligare än någonsin förut. Sekunden efter vetefan om jag kände på samma sätt men jag minns i alla fall tanken och det är inte helt fel alltså!

Sitter och väntar på Oscarsgalan nu. Vet fortfarande inte om jag orkar vara vaken till 01.00 men jag ska göra mitt bästa. Det kan vara värt det!

Trots min fasa inför en dööölång söndag i förmiddags ordnade det upp sig till en riktigt vettig dag med god mat och trevligt skitsnack (at Millies') och massa annat härligt snack med.. hrm hrm, lite andra vettiga människor.

Det där som blir för mycket för mig är totalt hemligstämplat. Mest för att jag inte vet varken fram eller bak själv. Jag antar att jag kanske avslöjar mer den dagen det finns mer att avslöja. Om den dagen kommer för en sån som Charlotte Andersson. Det ser inte ljust ut!


 

För en gångs skull satt jag inte och svor och slet mig i håret till Melodifestivalen. Kan bero på att jag satt på släktkalas.. men jag tror att det mestadels berodde på att jag faktiskt tyckte att precis rätt låtar gick vidare.
BWO (som dom numera vill kallas) ägde helt klart och det skadar absolut inte att sångaren dessutom är bästa ögongodiset.
Sen är det lite skoj att få inslag av hårdrock också. Visst, det kallas schlagerfestival och så men seriöst, vi får samtidigt hänga med i tiden litegrann!!

Man kan absolut ångra en tatuering och det finns massa människor som gör det. Vem vill vara tatuerad i balklänning till exempel? Det förstör verkligen hela outfiten.
Men ja, jag har inte planerat att gå på nobelmiddag och baler och så resten av livet. Jag drar hellre till ett vinylgolv och shejkar hela natten lång och vet ni vad, där funkar det med tatueringar alltså!

Sen det här med att jag just nu känner att jag aldrig vill ha barn. Jag har faktiskt blivit mycket mer barnkär på senare dagar.. är det en roll man växer in i? Inte det att jag har något emot barn, jag är bara kass på att handskas med dom. Jag blir en usel mamma om det ska fortsätta såhär. Om jag inte vaknar någon morgon och vet vad som är fram om bak på en blöja eller hur man kokar potatis. Hur höga är oddsen att jag över en natt blir en lika bra mamma som jag själv har?
Jag inser att det kommer komma en dag då alla andra kanske skaffat någon liten plutt och jag själv blivit hjärntvättat till att vilja ha barn.. men växer man inte in i den där mammarollen, blir jag inte mer intresserad av matlagning eller typ.. lär mig att torka näsor och kunna se en unge äta utan att hålla på att kräkas, då blir jag utan tvekan en av de sämsta mammorna någonsin!

Min plats är på dansgolvet! Där trivs jag, där lever jag!
Vaknar på danshumör efter att ha dansat i 3 timmar non-stop. Bakfylla? Har jag aldrig hört talas om!
Jag vill ut idag också och hade plånboken tillåtit det hade jag inte bangat!
Helst hade jag dansat till Juanes- La camisa negra... men den lär jag väl aldrig höra ute så det får bli här hemma.

I wanna dance! I just wanna dance baby! Let me be, and let me dance!

Förstår fortfarande inte hur det kan bli så himla lyckat varenda gång man rullat upp håret och tagit på sig kortkort och går in med bästa festinställningen. Ännu en underbart lyckad utgång med Emms igår.
Tänker inte nämna några detaljer alls, vissa väljer att blotta sig totalt i sina bloggar men jag kan bara inte göra det. Sorry!
Men jag kan ju bara nämna att ni skulle varit där!

Har ingenting att klaga på. Musiken kan väl alltid bli bättre men hittar man någon som klarar movesen så funkar det med! Dom kan vara svåra att finna på RnBgolvet men där finns några guldklimpar som faktiskt dansar med en UTAN att tafsa! Tro det eller ej..

Nu är jag megasugen på en dusch och ikväll blir det lite kalas hos mitt gudbarn Celia.

Dagen efter undrar jag alltid varför inte fler hängde med ut.

Min lilla mise som var smal och sjuk när jag tog hand om honom har nu blivit en stor, fin, underbar, frisk panter. He's gorgeous!
Min egen häxkatt!
Kommer passa alldeles utmärkt i inredningen i min framtida lägenhet (muahaha)

Har fortfarande inte riktigt fattat att jag märkt mig för livet nu. Jag gjorde aldrig det till någon stor grej men det är ju en ganska stor grej med tanke på hur länge den faktiskt kommer sitta där.
Jag är verkligen meganöjd och det känns skönt att jag inte är den mesiga Charlotte som jag var förr i tiden. Jag gillade inte henne alls och det tror jag inte att någon gjorde egentligen.
Nu visade jag att den Charlotte är glömd och borta, för alltid!

Det löjligaste jag kan se är såna som tatuerar in sin "älskades" namn och liknande. Det enda som med all säkerhet kommer stanna kvar efter en sån grej är den inbrända kladden och definitivt inte kärleken. Jag hade blivit asrädd om min pojkvän gjort något sånt. Han får gärna köra med "henna"tatuering för några månader kanske förhållandet kommer att hålla, men mer än så ska han dock inte förvänta sig.
Nej, jag körde på ett C för att hylla mig själv.
Jag och min tatuering, tills döden skiljer oss åt.

Kom ut på värsta äventyret i all snön idag också trots att jag valt att bojkotta den totalt. Försökte ignorera den men det var inte så himla lätt alltså. Det piskade i ansiktet och var så himla ljust så jag hade behövt solbrillor.

Hallå, imorron är det fredag!

What's that???

Jojomensan! Där har ni den lilla kladden som ska sitta där resten av Charlottes liv! Tänkte jag igenom det ordenligt egentligen? Jag tror det...
Såklart jag gjorde!
Jag är inte så dum som jag ser ut.. tro det eller ej..



Så ser den ut.. webbkamerors kvalité är ju inget att skryta med alltså men ett litet C med ett hjärta i, det är väl jag?!!
Såååå jag!

Där har ni en riktig vårsko! Den står numera i min garderob och där har den det underbart bra! Jag tror att det var i samma veva som jag sträckte fram kortet för att betala som skiten började falla från skyn, ännu en gång! Där gick jag runt i mina tygskor på köpcentrat med leendet på läpparna tills jag råkade titta ut. Bläää! Fram med vinterstövlarna som jag precis hade hunnit gömma längst in i garderoben där ingen ser. Där dom inte finns..

Bara vitt, vitt, vitt ute nu. Jag kan inte ens uppskatta att det ser fint ut längre. Såhär trött har jag aldrig varit på snön, kylan och ja.. vintern. Vart tar våren vägen? Jag vill ha vår nuuuu!!

Där har ni hetaste mobilen just nu som både jag och Emilie föll hejdlöst för igår. Otroligt snygg, tjejig, charmig och festlig!

Idag vill jag bara bojkotta snön och stanna inne men nej, det går inte!

Simen står därnere och skriker som någon liten unge.. Fattar inte riktigt hur han kunnat få för sig att han är en utekatt men han verkar helt säker på det. Han sprang till dörren idag när jag tog fram kopplet.. säg aldrig att djur är dumma! Dom är smartare än vi tror!

Nu ska jag lyssna på lite smörig kärleksgojja.. Varför inte en dag som denna?
Tror dessutom att jag är sugen på en mysig helg denna veckan.. fast så brukar det inte kännas på fredagkväll. Vi får se vad plånboken säger!