Charlotte

Ni som gissade på tatuering hade rätt. Tro det eller ej, men jag, Charlotte, skaffade mig en tatuering idag. Inte sån från tuggummi.. en riktig!
Jag var beredd på smärta, riktigt smärta som skulle kännas i hela kroppen, men äsch, det var ju nästan skönt. Det finns härliga smärtor och detta var en sådan.
Så nu vet ni och det var inte så himla många som visste om det kan jag ju nämna.

Unnade mig 2 par skor och en tröja. Dum, dum, dum.. men äsch, jag får väl snåla resten av månaden i stället.
4 par skor på en vecka.. jag tar bara igen de månader jag tvingats plufsa runt i fula vinterstövlar men nu skulle jag behöva en större garderob. (alltså, jag halvskämtar litegrann, kolla inte snett!!)

Vädret alltså, what can I say? Så sjukt obeskrivligt tråkigt pissväder!!!
Men har haft värsta Chulls-Millie-dagen idag! Å hon har numera den hetaste mobilen!!! Så sjukt cool så till och med försäljaren funderade på att bli bög för att kunna ha den (riktig tjejmobil med andra ord)
Jag har varit ovanligt blåst idag också, mer om det ska jag ju dock inte skriva om här..

Underbar tisdag!

Smartass Charlotte åt bara frukost som följdes av 5 timmars städning utan ens lite vatten. Hade inte Emilie hjälpt mig hade jag inte varit halvfärdig och då hade jag känt mig rejält stressad nu. Det tackar jag henne för! Godast kinamat sen, en måndag, jag vet, men hallå.. vi hade varit megaduktiga och lönen kom idag.. skulle jag inte få spendera då eller? Försök stoppa mig!

Otroligt vilken tidsoptimist jag är också! "Äsch, detta fixar jag på några timmar!" Yeah right, jag får gå upp 06.00 imorgon för att hinna. Duktigt orolig att jag inte ska hinna ändå, men då är jag kass. Klockan 10 drar jag i vilka fall som helst för då går jag mot en smärta som sägs vara värre än att noppa ögonbrynen.
Tur att jag delar den med Emilie i alla fall.
Hur många vet vad jag menar för smärta? Guess!!

Huvudvärk och megatrött, men jag har aldrig mått bättre än jag gör just nu!

Underbart väder idag! Får gärna fortsätta mot vår och sommar nu alltså, känns som att vi haft vinter i över ett halvår nu, men jag kanske bara inbillar mig.
Trött på det vita som ligger vid vägkanterna överallt.. trött på att det ligger i vägen när jag ska hoppa in i bilen. Som något litet isberg som bara vill att jag ska bryta fötterna och ramla omkull innan jag hunnit slå huvudet i biltaket.
Jag vill se mer av den gula runda grejen man ser däruppe i det blå då och då som gör ont i ögonen om man tittar för länge.
Trött på alla bleka trista ansikten man möter på stan, alla lika deppiga över kylan.. Jag vill se glada solbrända ansikten som ler åt livet.

Nu vill jag däremot se mer av min underbara kudde och vakna till ännu en dag av solsken imorgon.

Ännu en underbart lyckad utgång. Fattar inte hur det kan bli så himla bra varje gång.. eller ja, med tanke på att jag festar med de allra bästa partybabsen är det ju inte så himla konstigt egentligen.
Jag undrar bara varför det händer så pass sällan?

Tips 1, ha aldrig grejer i stövlarna tjejer. Ni lär inte ha något med er hem. Jovisst, jag lyckades faktiskt hela hösten, men det funkar inte längre.. Inte alls. Hellre midjeväska alltså (eller inte.. men ändå..) för ska man ner där och rota märker man inte vad man tappar.
Tips 2, ha aldrig mobilen i bakfickan när ni går på toa. Gaaaah, Rebecca! Jag vill ha tag i dig idag ju (och mina grejer).. men ja, jag kan ju springa de 5 meter jag har till dig.. kanske...
Tips 3, börjar en kille tafsa innan ni ens börjat dansa tillsammans, dra illa kvickt.. annars kan det sluta med att han håller tag så hårt så du inte kommer därifrån. Och gissa vad, det är bara tjejen som ser slampig ut..
Förresten, varför gör killar så? "Ta på mig babe, jag dansar ju!".. eeeh eller inte. Dansa gärna med mig, men hey, jag bestämmer vem som får röra!

Älska vattenstämpel!! Inget fult märke på handen idag inte, men idag hade det lätt varit värt det!

Ser fram emot en luuuugn och skööön dag. Något annat orkar jag inte! No way!

Tack för igår!

Upp tidigt som attans idag för att åka iväg och jobba lite. Chaufför till och från jobbet, jag kan inte ha det bättre!
Fick lönelappen idag.. guess what, I'm coming to get you! Skorna får vänta lördag, söndag.. sen är jag där! Kommer dom finnas kvar? Lätt! Det är meningen att jag ska ha dom! I can feel it!

Ikväll ska vi ut och röja. Det är aldrig fel alltså och det är alltför sällan vi får med oss så pass många som ikväll. Den enda som kommer fattas på dansgolvet är Matilda! Grymt orättvist att hon tvingas vara hemma när hon om någon vill vara med oss. Livet är inte rättvist mot dom som förtjänar det.

Håret tar väl en 2-3 timmar att göra vid (inte för att jag är fåfäng eller något, det bara tar sån tid!) så jag får sätta fart.

Ingen lyssnar längre. Jag menar inte just på mig, utan överhuvudtaget. Folk man ser på stan som träffar någon bekant. Utbyter lite information som dom sedan kan skvallra vidare till gubben därhemma eller väninnan på fiket. Men ingen bryr sig! Folk frågar, men ingen bryr sig om svaret.

Kallas det lyssna att bara låta orden flyga in genom ena örat men aldrig riktigt fastna därinne. Det gör det kanske.. "klart jag lyssnade, jag minns bara inte vad du sa!"
Jag förstår att alla har sina egna liv och mycket att tänka på. Säkert mycket större och allvarligare saker än jag vill berätta, men grejen med vänskap är väl att lyssna på vad som helst och när som helst? (bland mycket annat såklart)
När folk skaffar egna liv försvinner dom.. det blir aldrig samma sak. "Jag har större och viktigare saker för mig. Jag återkommer när jag har tid för dig vännen"

Jag vill inte bli sån! Då i framtiden när jag skaffat mig ett liv vill jag inte bli som alla er. Jag vill inte försvinna, även om jag förstår er. Visst, jag sitter ju här och jag är säkert kvar när ni kommer tillbaka. Är det så ni känner? Är Charlotte en sån man bara tar för given?
Är det en komplimang eller en rejäl förolämpning?

Inga konkreta exempel, bara en känsla jag fått. Ni kommer försvinna och jag är den enda som inte vill göra det.

Helt plötsligt är där ingen vänskap kvar.. Du frågar av nyfikenhet, inte för att du bryr dig. Jag bryr mig, jag slutar inte bry mig hur som helst.. Det går ju inte, även om jag skulle vilja.

Eller ska nya vänner ersätta de gamla?

Upp ur sängen tidigt idag trots att det tog emot. Men vill man vakna som om man vore sminkad så får man lida. Herrejisses, vad jag lider! Vill du plåga mig? Plocka ögonbrynen på mig! Jag bara tipsar alltså, för mer ont kan ingenting göra. Gaaaah!
Nu är det fixat i alla fall. Fyra veckor framåt är jag räddad från smärtan. Idag var jag inte ens beredd på hur ont det skulle göra så när hon började kändes det som att hela stolen började snurra och jag blev illamående. Men äsch, böla liksom. Bara att bita tag extra hårt i tuggummit och sluta andas.. typ..

Hey, bästa humöret idag! Så himla lätt fixat också! Solen behöver bara lysa lite och någon fågel här och där kvittra en liten truddelutt, så är dagen räddad!
Det behöver inte vara svårare än så!

Onsdag, jag borde plugga teori, jag borde städa lite.. men hur mycket skönare är det inte att bara strunta i dom sakerna, gå en stor runda, sola en skön stund och bara sooofta.
Undrar vad jag kommer välja...

Jag lagade precis mat. Eller ja, kokade soppa. Är det lika duktigt om det smakar bajs? Är det inte typ... tanken som räknas... men ja, jag lär ju få mer beröm om det smakade gott. Jag testade lite och det gick ju att äta.. men det smakade inte precis som mammas brukar göra..
Varför suger jag? För att jag inte övat tillräckligt? Men det har jag ju.. eller njae.. kanske inte..
Hur kul är det när ingenting blir gott, någonsin.. ?
Jag ska bli bra! Jag menar, jag måste ju bli bra! Annars får jag gifta mig med en kock.. och jag har redan planerat att gifta mig med en proffesionell musiker/dansare.. Jag får hitta mig en riktigt mångsysslare eller lära mig att laga mat. Tror det blir lättare att lära mig laga mat, trots att det verkar vara ett omöjligt uppdrag.

Fattar inte hur allt snusk når min hotmail. Inte bara det att jag får 20 mail om dagen från "bigandjuicy", "2girls-in-front-of-webcam" eller "getitforfree" utan det lyckas även rota in sig bland mina vanliga mail och lägger sig inte bara bland skräppost. Jag har aldrig bett om alla dessa mail som jag faktiskt bara raderar ungefär direkt efter jag sett rubriken. Rubrikerna kanske lockar vissa (många) men JAG vill inte ha sånt! Jag vill ha ett "ja!" från något sökt jobb och mycket hellre 200 kedjebrev än just sånt snusk!
Vart kommer det ifrån? Och hur fick dom tag i min adress =P

Jag kollar min mobil alltför många gånger om dagen. Alltför många gånger med tanke på hur ofta det bara är klockan som ändrats när jag tittar till den. Det har nog blivit något sorts beroende eftersom jag mår dåligt om jag inte tittat till den på någon timme. Ännu värre är det när jag är ute och promenerar med mp3-spelaren på högsta volym. Jag hade ju egentligen inte behövt ha telefonen med mig överhuvudtaget eftersom dom som vill nå mig säkerligen kan vänta någon timme, men jag kan bara inte vara utan den. Tänk om jag går och bryter benet så jag måste ringa någon som kan skjutsa mig hem (eller ja, till sjukhuset då).. vad gör jag utan mobil då? Med tanke på att svenskar inte reagerar när någon ligger på marken så får man ju ta hand om sig själv.

Tacka vet jag mobiltelefonen! Jag kan ringa mamma när hon är i affären om jag kommer på något jag är sugen på. Jag kan ringa Matilda när hon befinner sig i ett annat land och jag bara behöver snacka av mig. Jag når alla, om dom är lika duktiga med telefonen som jag är.
Sen att jag sover med den under huvudkudden och tar den med mig vart jag än är (om det så är i Danmark, nere i köket eller på dass) det gör väl ingenting. Folk når mig och jag når dom. Vad gjorde folk innan mobiltelefonen fanns? Stackars människor!

Dags att ta tag i massa vettigheter igen. Idag måste det tvättas, städas lite (vilket är mycket roligare när man har lite nya kläder att lägga in i garderoben) och plugga teori. Dessutom har jag haft hög musik här nu ett tag och mobilen ligger i andra rummet.. kanske har det hänt något med den.. kanske inte.. men det är värt en titt.

Nej, detta är ingen hyllning till Danmark eller så. Jag och Matilda har varit i Köpenhamn idag och jag hade inte bättre fantasi än den danska flaggan. Kasst, jag vet!

Vi såg fram emot en myyysig dag med lite shopping och god lunch och sånt.. och det blev precis så! Charlotte är en av de få som vet hur man shoppar utan pengar! Otroligt att jag alltid lyckas på något vis.
Mitt lokalsinne suger verkligen! Hade inte Matilda varit med hade jag hoppat av på Kastrup. Hade inte Matilda varit med hade jag aldrig hittat till Ströget. Hade inte Matilda varit med hade jag gått på fel håll varje gång jag klev ut från affärerna och dessutom gått i samma affärer 2-3 gånger för att jag inte har någon koll på vilka jag varit i. Så illa är det alltså, så tacka vet jag Matilda!

Vi är sådär skönt störda också. En dag med Chulls och Matilda blir inte fel oavsett vad man gör. Sätt oss i ett kolsvart ljudisolerat rum och vi har samtalsämnen i all evighet.

Inget toppar en dag då man bara strosar runt, shoppar lite, fikar en stund och tittar på massa roligt, skumt, knasigt, illapratande folk. Sorry, men jag tåler inte danska. Tror det beror på att jag inte förstår. Jag förstår ingenting! Jag känner mig otroligt blåst och totalt bortkommen när dom frågar vad jag ska ha att dricka eller "om jag kan ta den utan prislapp eftersom det är sista".. Ännu en gång, tacka vet jag Matilda som får agera som tolk när jag bara står och säger typ.. "eeh.. ja?"

Det blev i alla fall 3 tröjor och jag är riktigt nöjd med.... en i alla fall... och en megaball, praktisk, söt plånbok. God mat och värsta mumsigaste brownien och dagen var fulländad.

"... inte med någon annan kan jag skratta så, inte med någon annan kan jag vara så, inte med någon annan kan jag vara den Charlotte jag är med min Matilda..."

Det känns som att jag har dålig karma hängande över mig och den råkar alltid drabba andra. Jag själv får ha det ganska bra men folk runt omkring ska ständigt drabbas av större eller mindre olyckor. Jag klandrar mig själv och jag vet ju egentligen att det bara är dumt.. och rent av egoistiskt, allting kretsar ju faktiskt inte runt Charlotte Andersson, men det är inget kul att känna att man kanske borde varna människor för att komma för nära..
Borde jag det?

Var på riktigt biohumör idag så vad passade då bättre än just bio?
Tågresor kan bli underliga alltså och idag klev jag på tåget med ett leende och klev av med orokänsla/sorg i magen. Och tågresan låg på ungefär 25 minuter. Alltså tio minuter längre än vanligt eftersom en kille/man tagit överdos och var tvungen att åka iväg med ambulans.
Jag blev orolig och kände grym sorg över att han hamnat så långt ner i skiten. Tjejerna (som jag ska berätta mer om) som satt vid oss sprang genast dit och pumpade information. Jag vill såklart inte nämna något om det här men jag hoppas innerligt att han klarar sig och fattar att han fått en ny chans, kanske en sista chans, att göra något vettigare av sitt liv. Hjälp honom!!

Tjejer alltså, det finns såna där typiska tjejer som ger andra normala tjejer dåligt rykte. Jag kan bara inte hjälpa att jag bara hångarvade åt brudarna som satt vid oss på tåget idag. Jag kan inte hjälpa att jag bara inte kan acceptera att man inte kan lista ut att man inte magpumpar en människa på ett tåg eller på perrongen utanför. Jag kan inte hjälpa att jag ogillar folk som rusar till olycksplatsen bara för att kolla, bara för att sedan sitta och skratta åt hur han hängde med huvudet eller hur hans ögon rullade. Jag kan bara inte hjälpa att jag avskyr när folk sitter och klagar på att tåget står stilla när det ligger en man som är nära att dö i väntan på ambulans i andra änden.
Jag var nära att säga åt dom, predika ett tag.. men jag insåg att det inte hade gjort någon nytta. 15-16 år, då har man väl rätt att vara sådär otroligt blåst antar jag. Har jag varit det? I så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt! Det var inte meningen!

Walk the line. Jag föll för den, det var precis en sån film jag kände för idag. Dock var den ganska tyst, alltså.. volymen var perfekt.. men dom pratade så djupt hela tiden så mina chips för 29 spänn blev inte uppätna. Jag vill inte sitta och knapra hela tiden och bli känd som "bruden som kränger chips högst någonsin". Lite konstig i kroppen blir man faktiskt av att sitta sådär i över 2 timmar. Trött, lite ont här och där och dessutom fryser man aset av sig när man kommer ut i kylan. 
Men det var en mysig film. En sån man skulle sett med en av andra könet kanske? Sitta och småpussas när det är som mest romantiskt i filmen. Bläää varför gör man så? Typ om snubben i filmen friar så blir du hångelsugen? Det håller inte alls!! Såklart fick man två såna par framför sig, såklart! Hallå, har ni inte fattat det än? Jag heter Charlotte Andersson!

Jag uppskattar att det är fredag mest för att alla andra gör det. Eller kanske också för att jag äntligen får tag i folket som annars är upptagna med skola, jobb eller ja, ett liv överhuvudtaget.
Jag kan ju lova er att det inte är som jag är lat. Folk som frågar vad jag gör om dagarna rynkar på ögonbrynen när dom hör det där svaret om att jag sover otroligt länge för att sedan bara softa heeela dagen.
Men vill ni lyssna på hur mycket jag hänger inne på ams hemsida i hopp om att hitta något?

Det är ju inte det att jag njuter av det här livet, inte ens lite! Hur njutbart är det utan pengar? Och vem älskar inte pengar? Jag tillhör nog en av de många som avgudar pengar och till och med skulle kunna gifta mig med en rik, äcklig, gammal (väldigt gammal) gubbe för att få tag i förmögenheter. Jag tror till och med att mamma är på min sida.. för hur lätt är det att hitta kärlek?
Jag skulle inte ens vara egoistisk med pengarna ju. Jag skulle spendera en massa på alla nära och kära och vad är kärlek om inte att göra andra lyckliga? Sen att min enda lycka är att lägga pengar på allt och alla, det är sånt man får ta.. man kan inte få allt. DET vet jag med all säkerhet i alla fall!!
Love is cash!

Fick megaballt musikprogram idag! Jag kan ju ingenting om datorer å sånt, men jag tycker det är ballt i alla fall. Och jag hittar massa musik jag inte trodde att jag hade.. Massa jag aldrig ens hört. Så detta blev en riktigt meningsfull dag oavsett vad jag trodde när jag vaknade i morse.
Inget kul att vakna i värsta Tja Vinterland när man är så sjukt trött på skiten. Jag tror inte ens ungarna pallar åka pulka mer. Och overallerna vill dom slippa dra på sig varje morgon.
Jag ogillar mössor som förstör frisyren. Jag ogillar vantar som kliar när händerna börjar bli varma. Jag ogillar jackor som aldrig är varma utomhus men när man kommer in är det precis som hela skiten omvandlas till en fet värmekudde och man blir så sjukt varm (i värsta fall svimmar man till och med). Jag ogillar röda näsor!! Förstör verkligen allas utseenden!

Vååååår! Jag vill höra fåglar kvittra och jag vill höra allas snack om vårkänslor och sånt nonsens.
Dessutom vill jag se lite färg i min garderob! Jag blir mörkrädd när jag öppnar den nu alltså!

Bio ikväll. Idag är jag verkligen på biohumör så det ska bli helt underbart!

Don't go looking for Mr Right! Go look for Mr Right Now!

Dagarna denna veckan har sett ungefär likadana ut och det knäcker mig! Vaknar, funderar cirka 5 minuter på om det just nyss drömde var dröm eller verklighet och ungefär 2 minuter på vilken dag det är. Sen funderar jag ytterligare 5-10 minuter på om jag ska gå upp eller somna om och det brukar sluta med att jag i 2 minuter försöker somna om men plötsligt kommer på att jag faktiskt bara kommer förstöra hela dagen om jag somnar igen.
Jag lär mig aldrig att när jag vaknar så vaknar jag och då ska jag gå upp. Och jag menar, det spelar ju faktiskt ingen roll i mitt fall om det är onsdag, fredag eller söndag.

Så fort man börjar lukta lite vår i luften så kommer det där äckliga vita nerströmmande från skyn. Deppigt!! Jag vill inte använda fula vinterstövlar längre och jag vill inte svettas i stora vinterjackor. Jag vill köpa vårskor och slippa jackan helt.
Men jag gjorde faktiskt ett riktigt kap häromdagen. 100 kronor för ett par vinterstövlar.

Jag behöver färga håret igen. Så är det när man är blond och inte vill vara det..
Två kaxiga brudar i lördags som kallade mig slampa med mera frågade "är du blond egentligen eller?"... Dom tyckte väl att jag verkade blåst när det i själva verket var jag som drev med deras pojkvänner och inte tvärtom. Jag är inte den som låter folk driva med mig och försöker dom så spelar jag med tills dom tror att jag är helt tappad. Sorry, men jag har svar på tal.. och ja, dom hade inte så mycket att säga till om på dansgolvet. Muahaha!

Tycker dock att det är sorgligt att man nästan varje utgång blir ovän med någon brud som börjar kaxa helt utan anledning. Där är det bättre med killar. Dom ger varandra en jävel sen är dom bästa polare. Men neeeej, tjejer ska håna, knuffas, dra i håret och snacka skit.. Det är precis som det är sånt som gör en utgång lyckad för dom. Jag fattar det inte!

Torsdag idag, snart helg.. då kan man ju sova länge.. eeeh...

 Ena sekunden kan man tänka att allt faktiskt är ganska bra. Livet leker mer än vanligt och vänner har man gott om. Små problem har väl alla!
Nästa sekund ser man endast problemen och allt det som är bra har suddats ut, tynat bort på något konstigt vis utan att man kan förklara hur eller varför. Allt det bra blev plötsligt så himla litet och allt det som är mindre bra verkar regera hela min värld.
Lika snabbt inser man hur lycklig man är och sådär håller det på i världens längsta och oförutsägbara berg- och dalbana. Och det kittlar inte ens i magen!

Vilken känsla ska man lita på? Eller ska jag bara acceptera att jag ena sekunden är nöjd och lycklig och andra sekunden duktigt missnöjd och olycklig? Så kan det väl inte fortsätta?
Nej, jag väljer att tro att jag är lycklig och att de där sekunderna i olycka bara är tillfälliga störningar.
Så länge jag inte fäller några tårar är det ju faktiskt inte så farligt.. och jag minns inte senast jag grät... inte alls... möjligtvis till typ OC på tv, men det kan man ju inte räkna!

Jag är fortfarande sms-nörd! Oavsett vart jag befinner mig eller vad jag gör rusar jag till telefonen varje gång jag hör pipet. Fattar inte vad det är.. Jag kanske hoppas på det där messet som förändrar hela ens tillvaro, men oftast rör det sig om "Katten är ute!" från mamma eller "Va gör du?" av Matilda som har lite rast och är uttråkad. Jag får aldrig roliga mess, men å andra sidan vet jag nog inte vad jag skulle vilja ha. Ett mess liksom, vad betyder det? Hur obetydligt som helst och man kan skriva massa man inte menar. Men ringer det blir jag bara nervös och vågar knappt svara.. TöntChulls, jag vet! But I just can't help it!
Det är bara så spännande att se ett litet brev på displayen efter duschen eller när man glömt den på ljudlös och bara tittar till den efter några timmar. Kan ni inte hålla med mig?

Dagens tips till partybabesen som ska ut och ragga i helgen. När killen ber om ditt nummer ska du ta bollen ifrån honom och lägga den i dina egna händer genom att säga "Ge du mig ditt, så hör jag av mig!" På det sättet slipper du gå och vänta hela söndagen och dessutom bestämma om han var så himla het egentligen. Det kanske bara var kvällens dimma som gjorde att han såg behaglig ut?

Man kan faktiskt stå ut med ännu en måndag när helgen varit så bra.. Faktiskt... Det är inte ens jobbigt. Jo, möjligtvis för att det är så många dagar kvar till helgen, men jag behöver lite vila... bara lite...
Dessutom är min tvättkorg proppfull så jag behöver några dagar för att tvätta skiten. Det blir till och med tvätt av strumpor!!! Kommit på att jag byter strumpor upp till fyra gånger om dagen, varför kan jag egentligen inte svara på men jag gör det!
Hellre det än att jag byter var fjärde vecka antar jag..
Det läskiga är att det ALDRIG går jämt ut. Jag räknar dom innan tvättmaskinen.. 12 stycken, 6 par.. nog fan fattas det en, två, tre eller fyra när det är dags för torktumlaren. Vart tar dom vägen??

Veckorevyn, ååh Veckorevyn. När den ligger i brevlådan vet jag att dagen är räddad trots att mitt intryck av nya chefen Ebba inte är det bästa. Vet inte varför, kanske för att jag hört så mycket dåligt om henne från alla håll, men jag brukar inte vara den som dömmer.
Jag kan i alla fall inte hjälpa att jag fortfarande älskar tidningen. Den får mig att fly från alla egna problem och jag drömmer mig bort till den världen där jag faktiskt har råd att köpa kläderna som annonseras.. och ja, till och med vet vilka alla märkena är..

Visst, jag förstår att man måste få stämpel på uteställena, men borde det inte bli vattenstämpel överallt snart? Eller i alla fall stämplar som man inte måste skrubba av skinnet för att få bort. Just nu står det svart och mäktigt "Zanzibar" på min hand och jag gillar det inte! Dels för att det är allmänt fult och dels för att jag vill sluta tänka på allt som hände. Varje gång jag får syn på min hand dyker det upp nya minnen som jag helst inte ville komma ihåg överhuvudtaget.
De bra minnena hör inte ihop med den där fula stämpeln!
Det som är så himla underbart är att jag kommer kunna leva på lördagen hela veckan nu. Varje dag behöver inte vara något alldeles speciellt när endast EN dag kan rädda en hel vecka.

Me and Millie rocks!

Vädret är grått och trist idag så jag låter bli att titta ut. Istället slänger jag mig lite halvslött i soffan med en varm filt och några bra tidningar. Simen joinar gärna!

Grattis Rebecca! 20 år!! Först ut i tjejgänget! Hoppas du får en riktigt bra dag!
This is your day, and only yours!

Jag å Millie ordnade en hejdundrandes kväll igår, helt på egen hand. Förfest som ägde och sen utgång som blev kanonbra! Tänkte dela med mig av lite läckerbitar från kvällen men vissa speciella smakbitar sparar jag faktiskt.

Killarna innan Stinsen, vart tog dom vägen sen?
Dejt fixad med bartendern, eller ja, nästan =P Å bruden var impad av oss! Det hade jag också varit, om jag inte vetat sanningen!
Killarna i kön som var trevliga till en början, men ja, sen höll jag på att bli nitad av deras flickvänner. Så nära att bli nerslagen har jag nog aldrig varit å jag menar, jag var bara trevlig! SORRY!
Jag var dessutom inget annat än trevlig mot flickvännerna, men sånt uppskattas inte det minsta.

Tur vi kom in i god tid i alla fall, typ inte en enda människa jag kände igen därinne, men fettskoj hade vi!
Ut och in, ut och in pga värmen.. och i slutet hittade vi minsann en kille på golvet som vi hjälpte ut. Fixade taxi och grejer till ja.. han hette Johan men ville kallas Fredrik eller vad han nu sa.. eeeh?

Vars ett kap... kanske? eller?... ja... sen hem =P

De smaskigaste detaljerna sparar jag! Men verkligen en toppenkväll och det har jag Millie att tacka för!

Söndag.... sååå söndag!

Var bara tvungen att shoppa liiiiite idag. Bara lite! Och endast nödvändigheter, som alltid.
Men seriöst, hittar man ett par byxor för 50 kronor köper man dom, oavsett hur dom ser ut eller om dom passar.
Jag ville ha dom, bara för att kunna ta fram dom då och då och säga "Hey, dessa kostade bara 50 spänn!"

Men det var faktiskt nästan outhärdligt att vandra runt i stan idag med alla dessa himla hjärtan överallt. Affärerna satsar fullt ut precis som alla med förhållande gör, på den där äckliga dagen som kallas "Alla Hjärtans Dag". BLÄ!
Hur illamående gör det inte en? Alla 14åringar som kommer förlova sig på den där vanliga tråkiga tisdagen precis som om dom vore i trans.
Gaaaah alla hjärtans dag, idag ser vi bara hjärtan och rött och rosor och choklad och kärlek.. bla bla bla bla... you make me sick, for real!

Jovisst, jag hade inte bölat om jag fått en liten nalle i present... eller något annat för den delen.. Faktum är att jag nog skulle kunna döda en å annan myra, ja, kanske till och med fluga, för att få något fjantigt på alla hjärtans dag, men då ska det vara på riktigt, äkta.. och inte ENDAST för att det är just den dagen.
Å sure, jag skulle inte tacka nej till en dejt, men det skulle jag inte göra den 35 mars eller den 56 augusti heller.

Jag avundas inte paren som kommer fira Alla Hjärtans Dag på de mest romantiska sätten.. jag avundas inte paren som kommer ge varandra de mest underbara presenter någonsin..
Jag avundas paren som faktiskt inte bryr sig så särskilt mycket om Alla Hjärtans Dag utan firar sin kärlek varje dag, året runt, istället..

Men alltså, helt seriöst, vad tänkte ni när ni inskaffade Alla Hjärtans Dag?
"Vi bara måste trycka ner singlarna lååångt ner under jorden så att dom verkligen inser hur ensamma dom är!"

Nej, vad hände med "Singlarnas Dag!" då?? Det hade varit något uppiggande för almanackan!

Som sagt, jag fick mer eller mindre psykiska problem när jag tvingades promenera runt på köpcentrat igår utan pengar. Det blev så illa att kortet letade sig ur plånboken trots att pengarna på kortet inte var mina. Då är det illa!
Bara jag får shoppa så bryr jag mig inte om vems pengar det är. Inte för stunden! Inte förrän när jag kommit hem och klippt av prislappen å slängt in skiten i garderoben.
När jag säger till folk hur gärna jag vill ha saker säger dom ofta "Det har du glömt imorron!" men faktum är att jag aldrig glömmer!
Jag har inte glömt skorna jag stod och kollade på, 3 par för att vara mer exakt varav 2 par liknade såna jag redan har.
Jag har inte glömt tröjan som egentligen inte var så himla speciell men ändå grät när jag gick därifrån "Snälla, Charlotte. Adoptera mig!"
Jag har verkligen inte glömt den heta svarta tröjan som tyvärr kostade mer än 20 kronor som jag hade kvar i mynt!
Jag kommer inte glömma, inte förrän jag kan öppna garderoben och se allting hänga där så himla prydligt (eller snarare ihopknycklat med allt annat skit jag bara köpt å slängt in)
Jag måste ha!

Jo, det kan nog tänkas att jag behöver proffesionell hjälp, men det kommer inte en människa märka förrän jag gått ner 40 kilo pga no cash for food, miste lägenheten pga 6 månaders försenad hyra och katten dog av svält.
Men hey, när jag ligger där på gatan så har jag i alla fall det snyggaste och senaste på mig! Det är ju det viktigaste!

Innan klockan 10 på morgonen (speciellt en söndag) bryr jag mig inte om pengar, jag bryr mig inte om nöjen, jag bryr mig inte någonting, jag bryr mig inte ens om skoshopping!
Att väcka mig innan klockan 10 är som att gå in i en tigerbur endast klädd i griskotletter, totalt dömt att misslyckas!

Klockan 8 ringde telefonen i morse. Jag anade väl egentligen vad det gällde kanske till och med innan signalerna gått fram, men ville väl inte förstå att det var dags att dra på mig kläderna.
Konversationen sedan gårdagen ekade i huvudet:
-"Nu ska det kanske komma mer snö i natt, då är det väl okej att du får ett samtal om skottning i morgon Charlotte?"
-"Såklart! Inga problem! Jag behöver ju pengarna!"

Jag hatade den Charlotte som svarade sådär dumt istället för "Skulle inte tro det va! Låt mig va!"
Jag ÄR ingen morgonmänniska. Jag försöker att bli bättre, men eftersom jag inte är någon snöälskare så lockade det inte det minsta att dra på sig två par strumpbyxor, arbetarbyxor och tjocka tröjor i stället för att ligga kvar i sängen som aldrig varit skönare.

Det var faktiskt inte så himla jobbigt att salta och få bort lite snö om jag ska vara helt ärlig och pengarna behöver jag ju faktiskt. Såååååån tur att jag inte festade igår, det hade ju aldrig funkat!
Mammas goda mat väntade på mig när jag kom hem och sen såg sängen väldigt inbjudande ut trots lakanet på sned och kuddarna någonstans under sängen. Minns inte senast jag sov så gott alltså!

Nu är jag pigg igen och gamla vanliga Charlotte som tackar ja till alla morgonjobb. Den där Charlotte som morronChalle hatar alltså. Niiiice!

Smågrejer kan verkligen förändra allt! Idag vaknade jag med inställningen "Blä!!" ungefär, men efter en promenad, ett möte och en minishoppingrunda hade den förändrats till "Shit, livet är rätt underbart ibland!"

Mötet kunde inte gått bättre. Galan är uppskjuten till mars (minst), TACK!!
De tunga stegen in i huset förvandlades till glada skutt ut därifrån. På bara 30 minuter, på grund av ETT besked, förändras hela min syn på mitt liv de närmsta veckorna. Underbart!

Efter ett sånt besked kan man ju inte annat än unna sig ett par nya örhängen, som för att fira ungefär..
De där tankarna som alla tjejer har (tror jag) som låter typ "men jag ska ju ändå inte ut i helgen, då kan jag ju spendera dom pengarna på något annat!" ploppade upp i mitt huvud lika självklart som reklampauserna under hockey VM.
Jag ångrar inte mitt köp, inte än! Inte förrän jag blir frågad om en fika och tvingas säga nej för att jag sitter med jättefina örhängen, alldeles ensam, här hemma och inte ens har råd med ett glas vatten.
Men hallå, jag har i alla fall ett par fina örhängen till. Ännu ett par, som egentligen kanske liknar tre andra par.. Skitsamma!
Jag hade egentligen kunnat gå in i affären och bett om en kasse för det var bara den känslan jag ville åt. Att knuffa på dörren med ena handen och hålla en kasse i andra och gå ut på affärsgatan med det där smilet "Jag har precis handlat något roligt och ni vet inte vad!"

Till och med kortet höll på att snirkla sig upp ur plånboken, upp i min hand, vidare till butiksbiträdets hand för att slutligen dras genom kortläsaren. Men jag hann hindra det, eller ja, inte jag egentligen.. mer mina ben som är smartare än vad jag är och vandrade illa kvickt därifrån när mina ögon fick syn på ett fint armband där lite längre bort och mina fingrar precis skulle börja peka och min mun precis skulle börja säga "vi tar det där också!"
Mina ben kan jag minsann lita på! Eller var det kanske fötterna som i ren protest hjälpte benen att slita mig därifrån. Mina fötter borde vara less på fula vinterstövlar nu i alla fall. Jag menar, jag kan i alla fall låta bli att titta ner men mina fötter tvingas ha dom på sig, samma jävla stövlar, varje dag!

Nu kallar sängen, sängen som hade lockat såååå mycket mer om jag varit nyduschad och den hade varit totalt nybäddad. Men istället ligger lakanet antagligen bara över halva madrassen, några kuddar har säkert letat sig in mellan sängen och väggen och täcket ligger väl upp och ner.
Men jag älskar min säng ändå!

Lurar jag mig själv när jag tror att allt kommer bli bra?

När jag var liten hade jag allting klart för mig. "När jag är 23 år ska jag gifta mig och vi ska få barn när jag är 25. Sen ska vi flytta till hus och skaffa en hund och en katt och leva lyckliga i alla våra dar!" Hade allting planerat till 80 års ålder ungefär.. tiden efter det vågade jag inte tänka på eftersom jag blev helt hysterisk när jag kom på att när man dött en gång kommer man aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin leva igen.

Jag minns den dagen då jag kom på det. Jag minns inte hur eller varför men jag var ensam på mitt rum och började gråta hysteriskt så att mamma och min bror kom spingandes och frågade vad som hänt.
"När jag dör kommer jag aldrig någonsin leva igen!"
Vad säger man som mamma? Hon kunde ju knappast säga "jooodå, det kommer du visst!" för då hade hon ljugit och det var ju just det svaret jag ville höra egentligen. Hon kunde inte heller säga "Nej det kommer du inte? So what?" för då hade jag nog aldrig slutat gråta igen. Hon drog nog ett säkert kort och sa "Det är jäääättelång tid tills något sånt kommer hända så det ska du inte tänka på nu!"

Allt det jag drömde om som liten kommer aldrig ske. Jag kommer inte gifta mig som 23åring, jag kommer inte föda barn när jag är 25.. ska jag vara helt ärlig var jag nog mer sugen på barn i 7års åldern än jag är nu. Det är inte direkt något jag lipar över. Jag har absolut inte samma drömmar nu som jag hade då. Som tur är! Då hade jag fått skynda på ordentligt!!

Jag hade dock velat se på en grej på samma sätt som man gjorde som barn. Jag hade velat lita på att allt kommer bli bra. Att jag kommer bli lycklig och få allt jag drömt om. Den synen hade jag velat ha kvar. Den försvann väl någonstans då jag insåg att folk dör, folk blir olyckliga oavsett om dom förtjänar det eller inte.

Livet är inte rättvist mot alla och man ska vara lycklig sålänge man vaknar på morgonen och känner att allt är ganska okej.

Känner mig nästan som en helt ny människa bara för att jag börjat gå upp lite tidigare och börjat utföra lite vettigheter om dagarna. Vad förväntar jag mig egentligen? Såna grejer som att gå upp innan 12 och dammsuga lite, städa badrummen... kanske till och med gå en promenad och äta gröt till frukost. Vill jag ha medalj för att jag gör såna grejer som typ alla gör?
Neeeej, jag förväntar mig väl ingenting men efter att ha varit latast på jordklotet i några månader så kan jag väl få vara liiite stolt över att jag faktiskt tagit tag i mig själv. Ingen behövde hjälpa mig, jag klarade det helt på egen hand.
Jag är lite nöjd i alla fall och jag behöver inte beröm av massa andra, jag berömmer mig själv!

Snart är ännu en vecka förbi! Jag hinner inte med!! Jag klagar inte på att tiden går fort, inte just nu. Den får gärna gå fort tills våren är här, tills jag skaffat mig ett vettigt jobb, tills Matildas arm är bra igen och allt annat roligt som det finns att se fram emot.
Vid denna tiden förra året var jag kräkfärdig på allt som hade med skolan att göra och den känslan minns jag som om det vore igår. Just därför KAN jag bara inte börja plugga nu, men däremot ska jag kolla upp om det finns någon kurs i teckenspråk som jag hade kunnat fördriva lite tid med. Det hade varit ballt!

Nu ska jag lyssna massa massa massa på Miss you love.. jag är totalt förälskad i den låten. Å tänka sig att det var ballaste snubben som skickade den!

Den nya början är här! Let's make it this time!