Charlotte

Jag har inga klagomål alls på tjejkvällen igår. Massa spel, massa skratt och lördagen är fulländad. Jag saknade inte ens dansgolvet men jag är säker på att dansgolvet saknade mig. Muahaha!

Om en timme drar jag mig iväg till ännu en arbetsdag. Jag hoppas på ganska lite att göra eftersom jag inte är van vid allting än. Hatar att inte kunna, hatar att behöva fråga hela tiden. Visst, jag har lärt mig massor på bara fyra gånger men jag kan inte sluta jämföra mig med dem som jobbat där i flera säsonger och då suger jag.
Längtar tills den dagen då det är jag som visar en nykomling runt..

Idag är det dessutom Valborgsmässoafton. När man var liten stod man och hejade på vilken av hästarna sommar eller vinter som skulle vinna. (Av någon konstig anledning vann alltid sommar. Ännu konstigare är väl kanske att jag aldrig fattade att det var uppgjort.)
Ikväll vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer men jag hoppas inte på att behöva stå och frysa ihjäl framför ett bål som jag inte kunde vara mindre intresserad av. Jag vill till dansgolvet men med tanke på att jag inte får någon med mig och att jag ska jobba i morgon så lär inte det heller hända.

Nu ska jag förbereda mig mentalt på att tappa 20 brickor med dricka inför 15 killar ur ett motorcykelgäng. Det är väl typ det värsta som hade kunnat hända på jobbet idag..

Har lidit av rastlöshet sedan jag vaknade imorse (alldeles för tidigt dessutom). Som tur var räddade Emilie mig genom att hänga med/skjutsa mig till köpcentra. Phew, dagen räddad!

Inköpen idag kunde ha blivit:
* Ett par Converse
* En asball klocka

Vilket hade resulterat i ett kalas på ca 1000 kronor.

Inköpen idag blev istället:

*Diadem som ni ser på bilden
* Halsband som ni ser på bilden

Ett kalas som endast kostade mig ca (plus minus hundra) 200 kronor. Kanon!

Anledningen till att det blev som det blev var helt enkelt för att jag varit inne på Converses hemsida och är inte längre sugen på de som säljs i Sverige och klockan var för stor för min himla barnhandled.

Nu i väntan på mat sitter jag och leker lite med Photoshop som ni ser reslutat av högst upp. Det gäller att kunna sysselsätta sig ordentligt.

Ikväll blir det en kanonkväll med tjejerna. Wonderful!

Ännu en lördag är här och för första gången på länge ser det ut att bli en lugn kväll med tjejgänget och det är aldrig fel. Innan dess ska jag gärna ha tvättat några maskiner och fått i ordning på rummen för jag står inte ut med denna röran.

Igår då ja, tänker inte avslöja för mycket eftersom jag inte ens brukar göra det efter en vanlig utekväll men det gick asbra! Narnia sågs det på och jag vill inte gärna rekommendera den. Visst, mysig och sådär.. en fin film liksom, men inte mer.
Såklart, jag fattar också att ni vill ha detaljer men eftersom risken finns att snubben hittar in här så väljer jag att inte skriva någonting om hur trevliga hans föräldrar var, hur mysig lägenheten var, hur coolt uterummet var eller att jag diggar hans hund.

Nu är dessutom temat ganska uppenbart och härmed avslutat.

Något av det första jag tittar på när jag träffar en ny person är skorna.Blev imponerad idag när jag såg att en av kontorsnissarna bar Converse, All star. Riktigt imponerande och han som jag tidigare inte fått något speciellt intryck av diggar jag nu till tusen. Skjorta, jeans och Converse.. ballt!

Är väl en ganska sjuklig grej för mig det där med fötter, skor och strumpor. Måste vara någon störning i hjärnan på mig för fötter är en sån grej som alla tycker är äckligt. Men Charlotte ska inte vara som alla andra och tycker i stället att fötter säger mycket om en person och faktiskt är ganska intressanta.

På stranden till exempel. Där alla visar upp sina snygga kroppar, snygga bikinis och badshorts. Slå en titt ner mot fötterna och du får reda på hur mycket som helst. Hur hett är det med förhårdnader och skoskav och fötter som gått i högklackat alldeles för mycket?!! Totalt avtändande enligt mig!

På beachen slipper jag i alla fall de där förfärliga vita strumporna från Intersport men det är inte svårt att gissa sig till vilka som drar på sig sådana när kvällen nalkas och det är dags att dra sig hemåt. Det är dem som aldrig fattat att man får nageltrång om man inte klipper naglarna eller dem som bär ruskiga förhårdnader.

Välfilade och fixade ska dem vara!

Ikväll ska jag på dejt och det sköna är att jag är 100 procent säker på att han inte kommer ha vita strumpor.

Olidligt även idag att dra sig upp ur sängen. Tror till och med att jag startade min dag med att säga "MEN ORKA!"
Den inställningen hade jag alltså när jag klev upp denna torsdag och det är aldrig positivt. Tror dock att den försvann efter dusch och sådär men tröttheten har hållit sig kvar.

Klagar absolut inte på mina arbetstider i alla fall. Klagar inte på jobbet heller. Klagar faktiskt inte på någonting i mitt liv just nu, mer än vädret men det gör så himla många fler än jag.
Kom igen, det är dags för vår och så småningom sommar nu..

Snart helg igen men det ser inte ljust ut på festfronten. Min eviga partybabe Emma flyr staden och de andra har planer på annat håll. Bryr mig inte jättemycket eftersom det ändå händer en del grejer för min del. På lördag tänkte jag lämna ut mig själv totalt i bloggen angående min fredag. Vill inte nämna någonting nu eftersom risken finns att jag ångrar mig men på lördag får ni hålla utkik.
Väl på lördag blir det förhoppningsvis spel/filmkväll med tjejgänget (de som är hemma vill säga) och på söndag är man en hårt arbetande kvinna ännu en gång.

En annan liten krydda denna dagen var massagestolarna på köpcentrat som jag och mamma testade. Första gången för min del, andra gången för henne. 20 kronor för 8 minuters massage och OJ vad den stolen kunde knåda! Kändes faktiskt som att det var en mans händer över hela min kropp och visst, det kan väl låta mysigt men det gjorde ont och det kittlades och brevid mig sitter mamma och njuter. Grym stol, grym massage men redan sedan innan visste jag att jag gärna ger men mindre gärna får massage. Vilken fruga jag kommer bli alltså, oj oj oj.

Temat är inte piano..

---

Idag var det svårare än vanligt att dra sig upp ur sängen. Jag hade till och med skrivit "LE!!" på min whiteboard för att påminna mig själv om att starta dagen på det viset men det första jag gjorde när jag klev ur sängen var att aggressivt stryka bort det där äckliga ordet.
Känner inte igen den Charlotte jag är innan ca. 10.00 på eftermiddagarna. Hon är läskig..

Fortsatte städa när jag kom hem. Badrummen, nedanvåningen.. men mina rum får nog vänta ytterligare trots att jag snart får skylta med en "Katastrofområde!"-skylt.

Ramlösa är något av det godaste som finns!



 

Temat fortsätter..

---

Kom idag underfund med vilket glidarliv jag lever när jag kom hem efter 2½ timmars jobb.
Kan ha att göra med att jag fick mer i lön än jag räknat med och såg vårjackan inom räckhåll. Eller så kan det bero på att maten var färdig och serverad av mamma när jag klev innanför dörren. Sådana smågrejer gör att hon är värd gåvor då hon inte anar dem. Idag väntar en liten påse på henne när hon kommer hem från mataffären.
Kan också ha med vädret att göra.. solen som bländar mig och fåglarna som överröstar allt annat.

Tror faktiskt att allting denna dagen har bidragit till hur bra jag mår. Tanten som undrade om jag kan städa till henne varannan vecka. Hur trevligt hade inte det varit? Bara att se hur glad hon blev då jag sa att jag kan höra av mig till henne var tack nog.
Eller när jag klev uppför trappan från Apoteket och såg mitt lilla gudbarn där och några huvuden upp min alldeles egen gudmor. Sådana oväntade överraskningar kan förgylla en dag fullständigt.

När expediterna är så trevliga som inne i Världsbutiken vill man bara spendera alla sina pengar (eftersom man vet att dem går till rätt ändamål) Idag fick jag dock nöja mig med en tröja och ett litet chokladägg med en handgjord liten docka i. Hur sött är inte det?

Sen att jag har min Matilda gör varje dag värd att leva. En runda på stan med henne och jag är helnöjd med tillvaron. Vi två med våra diskreta (eller inte?) garv och sjuka humor kan inte många överträffa.

Eller när man är jättetörstig och får en kall Coca Cola serverad..

Livet är underbart!

Ännu en ny vecka är här och ännu en lyckad helg har lagts i det förflutnas arkiv.

Jag tänkte ta tag i en massa saker idag och i natt när jag la mig för att sova kände jag mig riktigt laddad inför det. Saker och ting förändrades någonstans under nattens gång för ingen av den motivation jag kände i natt fanns kvar i morse. Kan därför inte riktigt säga vart min måndag tog vägen men jag mår inte sämre för det.
Jag fokuserar så oerhört mycket på framtiden så att nuet blir lidande och det är inte bra alls.

Tänkte köra med ett litet tema denna veckan när det gäller bilderna här på bloggen. Ganska uppenbart om ni tittar på dagens bild men vi får väl se hur pass smarta ni är.
Det går dessutom lite djupare än sådär men mer om det kommer vid ett senare tillfälle.

Smågrejer som kan förgylla en dag:
- Gulliga sms
- En promenad med musik i öronen
- Solsken
- Favoritlåten spelas när man sätter på radion

Det är just sådana grejer man ska uppskatta. Utan de smågrejerna hade man inte haft en aning om vad lycka är.

För exakt ett år sedan satt jag med en fot som gjorde fruktansvärt ont och massa att fixa i skolan innan studenten. Jag hade ingen aning om att jag tio dagar innan min stora dag skulle drabbas av det som fick mig att missa min studentvecka.
Jag hade heller ingen aning om att jag skulle tröttna på att vara arbetslös och helt seriöst vara lite sugen på att börja plugga igen.

Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig..

Nu vill jag komma ur min svacka och kunna skriva något vettigt till skrivarlinjen jag vill in på.

Aftonbladet 24 april, 2006

Forskare: Shoppare är galna - på riktigt.

Shopaholics har en störning i hjärnan, enligt ny studie.

London.
Människor som shoppar som besatta är galna. På riktigt.
En ny amerikansk studie hävdar att "shopaholics" har en liten störning i hjärnan. Olika delar av hjärnan reagerar positivt på olika attribut som färg, form eller pris.
Men beslutet av vad vi köper är koncentrerat till några få celler i främre delen av hjärnan, även kallad pannlobens associationsbark, visar studien som publiceras i det nya numret av Nature.
- När det handlar om överdrivet shoppande kan man lugnt påstå att det beror på ett fel i den delen av hjärnan, säger Camillo Padoa- Shioppa, neurobiologen som ledde studien, till Sunday Times.
Dylika disfunktioner kan även förklara spel- eller drogmissbruk.

Vill passa på att tacka för en lyckad discofest hos Cornelia igår med riktigt god mat och Ninas sjukt underbara tårtor som jag nog hade kunnat döda för en liten smakbit av idag.
Hur låter fyra lagers tårta med jordnötssmör och ett kilo smält blockchoklad över? Obeskrivligt god! Till och med så att Matilda tog sig en bit trots att hennes hals kliar av jordnötter.

Vid 00 begav vi oss mot utestället och där slutar jag med detaljerna. Kan bara nämna att musiken sög mer än vanligt och att jag fick hur många smällar som helst av armbågar och ben. Dessutom avskyr jag schlagergolvet! Förlåt om det låter fördomsfullt men jag tänker mig massa fulla svenska snubbar som står och hoppar till Sommartider Hej Hej för att dem helt enkelt inte klarar stegen på RnBgolvet.
Inget fel i att gilla just det dansgolvet men jag står inte ut.

Eftersom Lina nu åkt till Turkiet för ett halvår framöver skrev jag och Matilda en låt till henne som vi framförde igår. Vi borde nästan satsa på Melodifestivalen nästa år!

Tänk er nu melodin till "hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unga vara glá"

Okej, känner mig stressad som tusan men kommer inte på något som måste göras? Ska iväg om lite mer än en timme så tidsmässigt ligger jag hyfsat. Hmm.. något jag glömt?
Skulle egentligen sovit någon timme innan men det var omöjligt. Låg och tänkte på allt som ska ske, kanske sker, inte får ske osv osv osv.

Dessutom fick jag samtalet jag väntat på sen i onsdags. Jobb nästa helg med, wonderful!
Så ikväll ska det firas!

Får gå och checka om fönen funkar eller om den fortfarande är överhettad. Suck!

Jag gillar fredagar alltså och denna fredagen har jag inte många klagomål på. Åt minsann frukost utomhus i morse och det var inte helt fel förutom huttrandet.
Trevlig fika med Matilda och Therese och sen for jag och Matilda (eller som vi också kallar oss, "Malotte") vidare till köpcentrat för att lulla runt litegrann.
Eftersom jag gav bort min supercoola dödskallesjal (till vem??) köpte jag en ny plus ett liknande halsband som minst sagt gick sönder förra helgen.
Jag hittade även en tröja för 200 kronor som jag provade men tänkte sen, nej Charlotte, vad väljer du nu? Att ha denna tröjan i garderoben eller att festa för de pengarna? Lätt val, tröjan hängdes tillbaka.
Kan inte tyckas vara något speciellt, men ett enormt framsteg för Charlotte Andersson som förr i tiden hade köpt tröjan i två olika färger.

Försökte förgäves hitta någon klockren discooutfit, men den matchen var inte lätt. Nu är vi i alla fall nöjda och extremt laddade inför fest imorgon (eller ja, idag blir det ju med tanke på vad klockan är). Mer säger vi inte än... (muahaha)

Kvällen klagar jag inte heller på. Har velat se Rosa Pantern aslänge eftersom jag garvade till bara trailern och den var himla rolig alltså.. Fast jag hoppas få se slutet någon gång?
Mycket trevlig kväll i alla fall!

Nu blir det lite skönhetssömn innan jag har massa att greja med imorgon. Livet leker!

Var inte människa när jag skulle upp 07 i morse. Ställde om klockan till 07.30 (på den halvtimmen jag egentligen skulle äta frukost) men tror ni jag var piggare då?! Icke!
Tror ni jag blev piggare under dagen som gick? Inte det heller nej.. På grund av den halvtimmen extra sömn har tröttheten hållit i sig hela dagen och förstört för mig totalt.

Antar att man får ha sådana dagar också men jag hade verkligen behövt städa och tvätta. Får bli imorgon då..

Som grädde på moset skulle MASSA folk in på Hven idag. Vad händer? 08.30 på morgonen ska väl alla snarare in mot centrum? Men nej, två feta grupper med människor skulle såklart över och där snackar vi morgonpigga. Fick nästan migrän direkt bara jag råkade lyssna på männen i den ena gruppen. Hur vågar man prata om offerter och kostnader och siffror och bla bla bla sådär tidigt? Borde bli böter på det, eller i alla fall skadestånd till mig.

Jag överlevde och här sitter jag nu, ännu några kronor rikare och det känns skööönt.

Fest med discotema på lördag. Ska bli megaskoj och jag är laddad till tusen redan.. önskar bara att garderoben vore lika laddad med kläder så att man kunde välja och vraka. Nu får jag istället ge mig ut och försöka shoppa billigt.. Ser inte ens framför mig vad som skulle kunna gälla.. glitter och sånt?
Tips uppskattas!!

Vissa saker står man bara inte ut med.
Som de där prislapparna som folk bara glömmer ta bort från undersidan av skon.
Värsta är väl ändå när dem är röda så det dessutom skriker REA. Blärk!

En annan grej är om man lyckas träffa en trevlig kille som ser ut att ha klädstilen klar för sig.. tills man sätter sig ner med honom, byxorna kasar upp litegrann och hans vita strumpor bländar mig.
Kom igen, fatta att det är svarta som gäller och aldrig, aldrig någonsin 10 för 100 från Intersport.

---

Trots mitt kuvert med texten "Dessa pengar skall sparas!!" var jag där och nallade idag. Jag kan bara inte låta bli! Mitt gamla jag skulle tagit med allting och spenderat på grejer jag just då får för mig att jag är i stort behov av. Mitt nya jag tog inte ens med hälften och shoppade i första hand för presentkorten jag haft alldeles för länge. Det kallas väl framsteg?

Läppglans blev det i alla fall..

Ett litet hugg i hjärtat känner jag när jag tittar på vissa barn. Ni vet sådana barn som man bara behöver slå en blick på för att veta hur hemskt dem har det. Kan till exempel vara att se dem sitta ensamma på en skolgård när alla andra barn springer runt omkring och leker med varandra. Eller genom att höra några barn skrika "Neeej, vi vill inte leka med honom!"
Det svider till riktigt ordentligt och jag vill bara göra någonting. Jag vill skälla på de barn som håller på sådär och jag vill vara vän med de barn som har det jobbigt. Men så enkelt är det ju inte..
Finns det någonting man kan göra eller kommer det alltid vara så att vissa barn bara inte passar in?

Det stannar inte där i barndomen. Även ungdomar går ensamma och är totalt utfrusna och i den åldern är det sjukt viktigt med vänner. Jag minns på högstadiet när min lärare sa vid ett tillfälle på en lektion "Ingen klarar sig om han eller hon inte har en enda vän"
Min första tanke då var "Det har ju jag gjort i snart ett år" innan jag kom på att mamma var min vän. Kanske också min enda vän vid just den tidpunkten.
Idag tycker jag grymt synd om den tjejen som satt där och knappt kunde hålla tårarna tillbaka. Samtidigt ser jag hur hon blev och hon blev ju faktiskt en riktigt bra tjej.
Antar att det stämmer att det som inte dödar faktiskt härdar.

Jag hade turen som hade en så bra lärare som inte såg igenom sånt. Dessutom såg han den jag verkligen var och inte den jag verkade vara i skolan.
Vet inte vart jag hade varit eller hur jag hade varit om han inte hade räddat mig. Just då var jag totalt hjälplös och totalt desperat efter en räddning. Tusen tack!

Sov helt underbart skönt till klockan 10 idag. Kändes som att jag behövde det efter en minst sagt speciell helg.
Jag har ju tidigare inte nämnt på vilket café jag jobbat men ja, Flinckmans var det ju som gällde.
När min moster ringde och frågade om jag var intresserad kopplade jag inte vilken Flinckman det gällde.
Har fortfarande inte kopplat hur känd han är. Folk på caféet frågade mig alla möjliga frågor om honom som jag inte kunde besvara. Vi snackar mannen som precis stått och sprutat ånga på mig från espressomaskinen? Är han kändis? Neeej?!! Eller?...

"Hur mår han nu? Vi hörde att han varit sjuk men vi kan väl äta fikan utan att behöva vara oroliga?"
"Du, är Lasse här idag?"
"Var det han som precis sprang förbi? Ooh va roligt"
Massa folk som fotade hela tiden, ett foto i After Dark rummet var såklart tvunget. Folk som sken upp när Lasse sprang förbi.. Där var han ju i egen hög person.. La Dolce Vita- mannen himself.

Folk är galna.. Men himla trevligt att dem utan problem väntade i timmar på bord, bara för att ha fikat på just hans café. Inga sura miner om maten tog tid eftersom där är så himla mycket att titta på och uppleva. Just dessa dagarna när Lasse själv var där var alla extra trevliga.

Jag diggar Lasse stenhårt alltså! Trevligare människa får man leta efter!
Men hans kändisskap tillhör nog en annan generation för jag har ingen koll alls.

Sista dagen på jobbet och vi hade som mest att göra. Rösten blev värre och värre och till sist var där ingen kvar alls så att gå ut med en bricka och försöka ropa ut "Nummer tjugotre?" var totalt omöjligt. Jag stod ut i alla fall och nu är det över! Även detta överlevde jag trots att typ ingenting ville vara på min sida dessa fyra dagar. Men det börjar man bli ganska van vid?!!

Skönt! Imorgon ställer jag ingen klocka och sätter nog mobilen på ljudlös också. Bara för att få sova ut riktigt ordentligt.. dessutom kan jag inte svara i telefon. Moster A blev livrädd innan när hon ringde eftersom hon bara fick höra ett hest kraxläte..
Jag minns inte att jag varit såhär hes någonsin?!!

Ajja, man får vara glad att det inte är värre.. nu är jag sådär härligt trött.. så God Natt!

Sista dagen på jobbet idag. Gick upp för en halvtimme sedan och är så gott som stum. Har druckit varmt men jag vill inte direkt säga att det hjälpte. Detta håller inte! Hur ska jag kunna gå runt och ropa ut "Nummer elva?!! Ja, där var ni ja.. Varsågoda!" OMÖJLIGT!
Har aldrig varit såhär hes, men det kunde jag väl ha listat ut? Trodde jag att jag skulle få ha en helt underbar helg och få kunna göra bra ifrån mig när jag fått ett toppenjobb?
Men Charlotte, har du inte fattat att du inte har sån tur än? Illa..

Inatt sov jag i alla fall helt underbart och jag känner mig riktigt utvilad och ser fram emot en frukost med ägg och fil och hela köret.

Var faktiskt lite orolig över hur dagen skulle gå med tanke på att jag bara fick två timmars sömn inatt. Det var riktigt tungt att dra sig upp ur sängen men resten flöt på kanonbra!
Det går såklart bättre och bättre på jobbet men jag är fortfarande, enligt mig själv, totalt värdelös. Jag gillar inte den känslan.. inte alls..
Dock har jag inte ännu spillt kaffe över någon eller tappat tallrikar, men vänta bara.. jag har en dag kvar..

Klarade mig igenom dagen och det känns otroligt lyckat. Då vet man att man klarar även det fastän att rösten inte är som den ska. Just nu är den värre än någonsin och jag fattar inte grejen, jag har varit hes kanske 1 eller 2 gånger i mitt liv, varför nu när jag verkligen måste kunna snacka? Blääää

En dag kvar.. känns ändå skönt eftersom jag vill låta detta sjunka in ordentligt, smälta helgen jag haft som inte liknar någon annan helg någonsin. Det har varit slitsamt med tanke på hur ovan jag är. Men otroligt kul att träffa så sköna människor hela tiden..

Nu slocknar Challe för idag alltså! Lär ju sova bättre än någonsin..

Efter två slitsamma jobbdagar var jag värd en utgång minsann och det fick jag vill jag lova. Therese, Emma och jag satte igång lide för sent för min smak men det blev kanonbra ändå.
Sen låter jag nog bli att berätta om resten men jag hade sjuuuukt skoj.

Kom hem alldeles för sent (tidigt?) och har sovit alldeles för lite för att vara taggad för ännu en jobbdag men det ska väl funka det med.

Tackar för igår!

Men vart tog min röst vägen? Illa..

Ungefär som den bilden känner jag mig. Totalt slutkörd efter en slitsam dag!
På plats klockan elva, fick "lära" mig alla kakors namn, chokladtårtor, citronrutor, hallonkyssar, rulltårtor, banankakor, chokladsnittar, ckokladmums osv osv osv. "Lära" mig inom sådana --> " " eftersom jag glömde ungefär allt sekunden efter hon hade rabblat. Detsamma gällde vilka glas som var till vad och hur många kiwibitar som skulle ligga på varje tårta.
Försökte ta in så mycket information som möjligt men allt var glömt då dörrarna öppnades klockan ett och folket forsade in. Tänka sig att folk struntar i väder och vind för att ta en fika!?!

Hade kunnat skriva en bok om hur första dagen var för så mycket hände, så mycket fanns det att göra, så mycket människor träffade jag, men ni får nöja er med det här.

Positivt med dagen:
Jag vet vad alla kakor heter och hur de ska läggas upp, hur många kiwibitar som hör till och hur mycket grädde respektive vaniljsås som ska klickas på.
Jag vet vilka glas som hör till vad och vad alla konstiga förkortningar betyder (1 EG, 2 CAL, 3 B + sal osv..). Jag vet hur mycket jag orkar bära på en bricka. I början både underskattade och överskattade jag mig själv.
Alla var underbart trevliga mot mig likväl personal som kunder och det uppskattar jag.

Negativt med dagen:
Oerhört stressigt då väntelistan var lång och grejerna skulle ut så fort som möjligt.
Svårt då man hade fem kaffe och skulle ut genom en dörr som knappt gick att öppna vilket resulterade i en rejäl knuff med baken som fick kaffet att skvätta och servetterna att flyga och fara av vinddraget.
Att hela tiden behöva be om hjälp är inte min grej, men herrejisses, det var första dagen, ingen begärde att jag skulle kunna allting.. det är bara jag som ställer höga krav på mig själv antar jag.

Mitt högsta mål med fortsatta helgen:
Lära mig göra latte, cappuchino med mera.. (för mycket begärt? mycket möjigt!)

Det positiva överväger i alla fall det negativa och inatt kommer jag sova bättre än någonsin!

Passar på att tacka moster Ulla för att hon tänker på mig! Tyvärr höll inte det dåliga vädret folket därifrån. Men det är kanske bra att få känna på det på riktigt med en gång.

Det var egentligen dags på söndag igen men det blev ändrat till imorgon. Redo för ännu en dag? Absolut inte, men efter lite sömn klagar jag inte!
Det jobbiga är att jag hade en orsak att vara dålig idag. Min ursäkt var "det är ju första dagen!" men imorgon har jag inte den ursäkten kvar. Har jag rätt att vara dålig en dag till?!

Såklart, färdig alldeles för tidigt så att man hinner sätta sig ner och tänka efter "Vad har jag gett mig in på?!"
Jag, Charlotte, känd för att vara klumpeduns och kan knappt bära min egen tallrik från spisen till köksbordet utan att snubbla och få all sås över fingrarna.
Nu snackar vi hett kaffe, ömtåliga kakor och dessutom inför en massa människor. Suck!
Inte lönt att tänka på grejer som vad jag tar mig till om/när jag snubblar och spiller kaffe på en tant som börjar gallskrika och gör så att alla tittar på mig.
Inte lönt att tänka på hur illa min huvudräkning är efter alldeles för lång tid utan mattelektioner.
Inte ens lönt att tänka på att jag snart är på väg dit. Oavsett vad jag tänker eller hur jag förbereder mig så sker det som sker.

Skönt att jag vaknade alldeles lugn i morse och att jag har behållit det lugnet ganska bra. Istället för nervositet känner jag längtan efter att lära mig och efter att träffa folk.
Matilda vet bäst av alla att jag brukar oroa mig för småsaker som ingen annan tänker på, men jag har nog blivit bättre på det där. Det kan man ju hoppas i alla fall..

Tackar så hemskt mycket för era lyckoönskningar och "krya på dig!". Det kan behövas!

Simen smygtittar när Tass badar. Illa..

Nu börjar det alltså närma sig "första dagen på jobbet". Har haft ett antal sådana dagar förut så själva den "nervositeten" är inte helt främmande. Dock har jag aldrig utfört den sortens jobb som jag går mot imorgon. Herrejisses, jag vet knappt hur man kokar kaffe.. men det är väl på tiden att jag lär mig.
Mer än så känner jag typ inte. Ingenting sånt "shit, jag får inte göra bort mig!" för det lär jag göra. Det gör jag alltid, mer eller mindre. Grejen är väl att man tacklar det rätt och lär sig av det.

Sen har jag blivit grym på att ta en dag i taget och det hjälper inte om jag skulle sitta och vara hypernervös nu. Men jag ser definitivt fram emot det!

Halsont och hostan finns kvar, men erkänner man inte att man mår dåligt så mår man inte dåligt. Så är det bara!

Önska mig lycka till?!!

När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag grannens färgglada påskfjädrar som får kämpa för att hålla sig kvar på riset. Både regn och blåst sliter i de stackars fjädrarna och det ser bara fel ut. Sådana fjädrar klär mycket bättre i solsken men det ser inte ut till att ljusna idag heller.
På radion sa någon precis att påsken handlar om vår förutom i Chile där det är höst, men hallå, titta ut genom fönstret och säg sedan att detta kallas vår?!!

Jag tror att någon jävlas med mig, på riktigt! Jag har haft sällskap i natt, sällskap av hosta och halsont och oron över att bli sjuk. Det får inte hända! Inte nu!! Så dagen ska spenderas med piller, filtar, tjocka strumpor och varm dricka. Imorgon ska jag vara fit for fight igen! Något annat alternativ finns inte!

Är det nu man säger Glad Påsk?!!

Jakten efter svarta byxor började i Landskrona centrum med mamms. Visst, vild chansning eftersom vi har ungefär 3 dugliga affärer här.. men vad gör man inte i ett desperat ögonblick?!!
Min ekonomi är som ni kanske vet inte den allra bästa så ett par byxor som jag endast ska ha att jobba i för över 500 spänn var inte att tänka på.
Dum som jag är tänkte jag att man kanske för en gångs skull ska gå in på KappAhl eftersom det var sådana där finbyxor jag var ute efter. Megatabbe med tanke på att alla midjorna därinne slutar ungefär där hakan börjar. Så efter två försök drog jag därifrån igen.

Lindex har däremot börjat satsa lite mer på yngre tjejer så jag gav även denna affären en chans. Testade allt som gick att testa men icke alltså.. det funkade bara inte. Dessutom var speglarna fruktansvärda! Dem brukar ha smalspeglar så att man ska vilja köpa en massa, men Lindex vill nog inte ha sålt grejer med tanke på att man ser ut som ett riktigt fetto i dem.

Nej usch, rusade nästan därifrån och ville bara hem men ett par svarta byxor var ju ett absolut måste, så det fick bli köpcentra. Där flöt det på alldeles utmärkt! Jag trivs som bäst på köpcentra alltså, där mår jag bra!
Svarta byxor för 150 kronor
Svart kjol för 150 kronor
Svart kofta för 130 kronor
och dessutom ett par svarta skor för 100 kronor.

Lindex och KappAhl, känn er bojkottade!

Tackar mamms för allt det fina! Inte ens detta billiga hade jag råd med på egen hand.. illa!
Men nu ska jag minsann skärpa till mig med det ekonomiska! Allt jag tjänar från och med nu ska hanteras med omsorg! Det ska sparas och donas så att jag för en gångs skull förstår att pengar tar slut!

Nu är jag megaredo för servering. Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle säga,skriva,tänka,mena.

 

I morse när jag vaknade var jag tvungen att tänka efter en eller två gånger om jag drömt eller ej. Men nej då, jag ska alltså jobba på det där caféet. Jag är lite förvånad själv.. eller... riktigt förvånad över att jag gett mig in på det här med tanke på att jag alltid fruktat servering i alla former.
Kanske har jag nått ett sådant stadie där jag vill utmana mig själv litegrann, se vad jag klarar av. Eller så är jag bara så fruktansvärt desperat efter jobb nu så att jag tar vad jag får. Oavsett vad det är så ska det bli otroligt skoj att testa.

Det värsta är att jag inte äger ett par svarta byxor. Ni vet sådana där fina byxor som alla servitriser har?! Det har aldrig varit min grej och nu måste jag hitta sådana på två dagar. Såna byxor jag inte hittat på 19 år liksom.. herrejisses. Redan där har jag en rejäl utmaning att ta tag i.

Sen det där med svarta skor. Otroligt nog äger jag bara ett par svarta och det är Converse. Känns inte riktigt rätt med finbyxor och punkskor...

Sen jag i uppsatt hår, det sker väldigt sällan men nu måste jag..

Shit, det här yrket är än så länge ingenting för mig...

Men det känns ändå sååå bra!

Sen fick jag ett besked idag som fick mig att göra en del glädjeskutt. Jag ska jobba tre dagar i påsk på ett café som jag hoppats få jobb på ett tag nu. Jag väntar nog med att nämna mer om det där, men det ska bli riktigt ordentligt roligt!

Kan inte låta bli att undra vad nästa stöt blir.. ska jag åka på en rejäl förkylning så att jag inte kan jobba i påsk? Kommer jag tappa 50 tallrikar så att jag inte har en chans att få mer jobb? Eller skickades brevet om jobb i 7 veckor till fel person? Ingenting förvånar mig längre..

Men så länge jag får och kan så är jag lycklig!

Simen gör så att man varje dag går upp från sängen med ett leende på läpparna, oavsett vad klockan står på. Inte ens ett år gammal och redan en riktigt stor mise. Trots storleken är han en riktig räddhare när vi är ute i trädgården och rusar in så fort okända ljud når honom.
Går inte en dag utan att jag tänker på vart han vore nu om jag inte hade fått ta hem honom. Tror inte jag vill veta..

Tisdag alltså. Under måndagen fick jag ingenting vettigt gjort men idag fick jag i alla fall ringt ett samtal som jag väntat länge på att göra. Dessutom var det inga problem att komma fram, vilket det brukar vara.. så det var ju skönt. Behöver jag göra fler vettigheter nu eller ska jag vara nöjd för idag? We'll see..

Såg idag att stövlarna jag festar i är totalt utslitna. Är alltså i behov av ett par nya, wow, det var längesen jag var i behov av något och inte bara ville ha. Men illa att vara i behov av när man är fattig.. Får se hur det kan lösas..

Efter en otroligt lyckad helg är det alltså måndag igen. Vet inte riktigt hur det känns.. Känner mig fortfarande trött efter lördagen med tanke på hur lite jag sovit efter det.. Att dra sig upp klockan 8 i morse var inte det lättaste jag gjort men det gick.
Känner mig dock inte redo för en ny vecka. Jag har egentligen massa att ta tag i och det är sånt man borde göra på måndagar men än så länge har jag bara ätit frukost. Det är typ det vettigaste jag har fått gjort idag och det räcker ju inte?!!

Nagelbanden har rykt på båda mina tummar också och vem kan ana att det ska värka i hela handen? Herrejisses.. Kan inte ens skala en clemetin ännu mindre trycka på fjärrkontrollen och det är ju så mina dagar brukar se ut.

Just det ja, påsklov.. det fattade jag när jag drog mig ner i stan klockan 9 i morse och det bara var Chulls och pensionärerna vakna. Jag letade fram solbrillorna eftersom solen sken (ytterst lite) och en härligt påskgul halsduk och VÅRSKOR. Hur underbart var inte det då? Hade kunnat trippa sådär hur länge som helst men hungern distraherade.

Vågar man ännu en gång hälsa våren välkommen eller riskerar man ännu ett snöfall då?

På tal om sjuka drömmar..

I natt drömde jag om den snubben jag inte kan namnet på men gick på samma skola som och såg varje dag. Han var ingenting speciellt för mig då, det är han i och för sig inte nu heller.. men jag trodde inte att han hade etsat sig fast i minnet så. Jag har aldrig pratat med honom, har nog aldrig hört honom prata.. förstår faktiskt inte överhuvudtaget varför det var just han jag drömde om.

Jag hade fest.. till en början var det så himla tråkigt tills jag och Emma bestämde oss för att dra till tivoli.. då ramlade folket in.. allt från små barn till mina mostrar och festade loss ordentligt.
Då kom han.. lyfte upp mig (där borde jag ha fattat att jag drömde!) på övervåningen där vi var alldeles ensamma. Ehm, ja, han hånglade i alla fall utmärkt tills jag märkte att han spottade in små piller i min mun. Han drogade mig.. och jag märkte att jag började försvinna..

Där vaknade jag..

---

Igår fick Rebecca ett flipp. Jag trodde knappt att hon menade allvar förrän jag stod med färgflaskan i handen och skulle färga hennes hår svart. Dock inte hela, det misstaget gör bara jag.. men luggen och lite till. Jag trodde inte på mig själv alls, så det var tur att hon verkade så säker på att jag skulle klara det. Jag gjorde faktiskt det också och håret blev megaballt, om jag får säga det själv.
Kanske borde satsa.. Sugen på att färga håret? Charlotte fixar!
Fast jag borde komma på en bättre slogan... den sög...

Ikväll.. ooh ja, ikväll.. blir det minsann fest trots min tillfälliga depression igår. Jag slog sönder spargrisen, nästan bokstavligt talat, och skramlade ihop pengar som räcker till kvällen. Ännu en helg räddad, resten får lösas med tiden..

Jag är sämst på att hålla i pengar. Helt seriöst tror jag att jag behöver proffessionell hjälp för att sluta handla men sålänge jag har pengar gör det ju inte så himla mycket. Dock tar pengarna slut, speciellt när man har sån himla otur med jobb som jag haft det senaste halvåret. Ska Charlotte få glida och ha enorm tur någon gång? Neeeeej, det skulle aldrig ske. Alla andra Charlotte kanske, men inte denna.

Nu är jag handikappad tills den 27.e. Äger 66 kronor som jag lika gärna kan kasta åt helvete för jag kommer ingenstans med dem.
Därmed är kommande helger totalt förstörda för min del och det är just nu dem jag lever för. Tack för den!
Med handikappad menar jag typ att jag inte kan göra någonting som kostar. Hmm, då kan jag lika gärna lägga mig under täcket och sluta leva tills nästa minilön kommer in på kontot.

Sorry, men jag lever i denna värld där pengar har enormt stor betydelse.. jag kan inte hjälpa att jag föddes och uppfostrades här.. och jag kan inte hjälpa att jag är i ständig jakt efter mer pengar om det så gäller enkronor. Här kommer man ingenstans utan pengar och jag känner typ att hela mitt liv stannar upp ungefär samtidigt som pengarna slutar komma in på kontot.

Känns just nu som att jag hade kunnat varna alla från att ta kontakt med mig nu på ett tag för jag är inte människa förrän den 27.e. Ring mig då om ni vill ha tag i den gamla vanliga Charlotte.

Jag kan inte säga att jag klagar över att jobba och slita när pengarna nu äntligen börjar rulla in igen. Jag trivs inte som fattig eller ekonomisk, vad ni nu än vill kalla det. Jag är megadyr i drift och jag måste spendera. Dock är det så himla mycket roligare att spendera pengar som man jobbat ihop på egen hand.. så det känns rätt underbart att jobba! Detta säger jag efter att ha varit arbetslös alldeles för länge.. jag börjar säkert klaga efter en tids arbete också..

"Jag gillar riktigt små bikinis, dem får mig att känna mig fri och naken".. visst, så kan ju en Victorias Secret modell säga.. knappast en vanlig brud.. nu inför sommarsäsongen funderar man snarare på att bli muslim så att man utan att skämmas kan dra på sig våtdräkten på beachen.
Man kan ju alltid satsa litegrann.. Jag och Emms drog på oss promenadskorna även idag.. trots att flabben går mer än benen förbränns det nog en del kalorier.. förhoppningsvis.

Träffade en stockholmare som frågade om vägen och jag får alltid hjärnsläpp då. Så även denna gång men som tur var hade Emma lite koll. Dock kallade han oss skåningar för tossor.. vad nu det ska betyda.. men det lät inte direkt som någon komplimang.

Jag och Emms tog på oss promenadskorna och gick en lååång runda. Fick för oss att det kunde va trevligt att gå nere vid havet, jovisst, det är det också.. möjligtvis på sommaren då det inte blåser så att det tjuter i öronen och man inte kan föra ett normalt samtal. Blev mest skrikande "VI GÅR UPP NÄR VI KOMMER TILL DEN VÄGEN VA???" svar "JAAA!!!"
Kändes nästan bastuvarmt när vi kom upp igen.. men eftersom vi fick motvind också därnere så brände vi nog ett antal kalorier om man nu ska se det positivt. Köldskadorna i ansiktet kan man ju bortse från..

Vi är i alla fall grymma på att hålla samtalet igång. Det finns så mycket att säga hela tiden så vi till och med får slå ihop två ämnen för att hinna med. Ett samtal kan alltså likna detta:
"Sen kommer han då där, sån bil har Isabelle som gick på vår skola innan, och säger att han typ ska ringa mig, fast hon har en gul tror jag, och jag bara dissade och sa typ att jag ringer om jag vill, men jag tycker inte den är skitfin, hon har ju en rik pappa.." Oförståeligt för andra kanske men otroligt nog hänger vi med på noterna båda två och sparar dessutom massa tid.

Sån runda skulle man tagit varje dag, dock inte nere vid vattnet kanske.. inte än.. det får vänta någon månad till då man slipper tina armar och ben i mikron när man kommer hem.. fast surt nog funkar inte den apparaten om inte luckan är stängd.. too bad..

Ikväll blir det i alla fall OC med Matilda som är på väg hit i full fart just nu!

Igår hämtade jag och Emms våra biljetter till Hultsfredsfestivalen. Ganska många som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag ska dit.. massor som säger att jag inte vet vad jag ger mig in på.. Men jag är laddad till tusen tio veckor innan det är dags. Ännu mer laddad kommer jag vara när det börjar närma sig.
Sen alla skräckhistorier om spyorna överallt, om att gyttjan inte direkt består av lera och om de millånga köerna till dassen dag som natt bryr jag mig inte om.
Att i tre dagar vandra runt i ett par gummistövlar (som kommer vara de coolaste på hela festivalen, såklart!) och låta hela kroppen dunka av musik ska bli helt underbart. Resten löser sig!

Dagens bästa ord är "Tannapregaren"!

Okej, jakten på balsko gick utmärkt! Nu är det fixat och endast smyckena är kvar. Känns som att jag lever mig lite väl in i Millies bal men OJ så roligt det är!
Jag blev lite sugen på att testa bröllopsklänningar idag när vi var i storstan för att lägga upp hennes tjusiga balklänning. Bara därför.. inte direkt för att jag är sugen på bröllop.. eller jo, jag hade nog kunnat gifta mig.. men äktenskapet som följer hade jag aldrig pallat med.. och det ska jag väl inte heller som 19årig tjej? Nej för sören!

Jag trivs i köpcentra alltså.. Vet inte vad det är men så fort jag kliver innanför dörrarna sprider det sig ett lugn inom mig.. Charlotte is home.. Några sekunder senare har jag ångest över att jag inte har några pengar att spendera men det där lugnet gör att det är värt det. Alla bekymmer lämnas utanför dörrarna när jag vandrar runt bland tröjor, SKOR, småprylar med mera, med mera.

Det som är ännu mer illa är att jag alltid på något sätt lyckas få fram lite pengar för att kunna köpa någonting. Idag blev det ett halsband som jag absolut inte behövde och en sjal med dödskallar.. bara därför.. Så onödigt, men så underbart att dra kortet och få en liten söt papperspåse.. dem gillar jag!! Papperspåsarna! Känns lite lyxigare fastän jag inte direkt handlar i flashiga butiker.. inte en chans med min ekonomi.

Jag har nämnt förut att jag har världens bästa mamma. Jag har dessutom världens coolaste mamma! Av många anledningar.. Hon är precis lika shoppinggalen som jag så idag drog vi ner i stan utan att ens plocka undan smör och stänga kaffekokaren.. bara för att få handla ett tag. Konstigt att jag blivit som jag är?!! Sen kan jag ju nämna att pappa är precis likadan.. Jag har liksom fått dubbelt upp.

För att göra det hela ännu bättre bjuder hon också på världens skrattanfall när hon säger "Jag ska till tannapregaren!" vilket då på något sätt betyder att hon ska till tandläkaren.. Alltså, snacka om skånska!






 

Don't you wish that we could forget that kiss
And see this for what it is
That we're not in love

Idag känns det lite tungt.. och det har ingenting med festandet igår att göra. Känns bara lite halvt sorgligt att smågrejer som egentligen inte har någon betydelse kan förstöra vänskap som kunnat hålla mycket längre.. kanske riktigt länge..

Det är kanske i och för sig inte kört än.. men jag är en sån man bara sårar en gång.. fler chanser får man inte..
Är du inte villig att krypa är du inte värd det!

Underbart väder idag.. no tears will fall from these eyes

Irriterande att webblogg.se inte fungerar som det ska för tillfället. Ungefär lika irriterande som när man hade Lunarstorm och det inte fungerade som det skulle. Jag gjorde mig av med den för en tid sedan och jag saknar inte ens det litegrann.
Blev deprimerad av alla mammor som satsade på PRO och grejer och på alla 14åriga brudar som gjorde det klart och tydligt att dem bara ääääälskar sina pojkvänner for ever and ever.. blää!

Slår man upp Landskrona Posten nuförtiden handlar det endast om allt skit som händer i L-a.
Visst, L-a Bloodz och G.a.t.u sprider skräck i vår lilla stad men herreguuud, endast för att vi låter dem göra det!
Egentligen handlar det om totalt uttråkade barn och ungdomar som fått för sig att det är skoj att slå ner gamla tanter och sälja stulna mobiltelefoner.
Det är hemskt, verkligen jättehemskt att tjejer i 12års åldern mordhotar en när man går förbi eller när 17åriga snubbar skriker hora efter tanter som varit och handlat.
Samtidigt är det sjukt komiskt! Hora till en gammal tant är fel ord... och hur fan ska en 12årig tjej kunna döda mig? Snacka om att dem kollat på för mycket film!

Jag blir förbannad, såklart.. låt de gamla va i fred, skaffa andra intressen än att slåss och stjäla.. men samtidigt garvar jag.. jag menar.. hur kul tror ni inte att gängen tycker att det är när det skrivs om dem i tidningarna... när folk knappt vågar titta på dem i rädsla för att bli rånade.. Haha, alltså.. nästan så att jag hade tyckt det var roligt.. fast jag har inte direkt samma intressen.. Jag har aldrig sett tjusningen i att slå.. Jag har slått en gång i hela mitt liv och den bruden skulle ha det!!

Våld löser ingenting sägs det.. Jag vet inte alltså.. Jag är ju inte för krig och så, men en örfil får en att inse ett och annat.. det ÄR så!
En örfil liksom.. man blir ju inte ens röd efteråt men lite mer vett i skallen har man!
Jag är kanske helt ute och cyklar om jag säger att jag nog hade slått till en 12årig brud som försökt typ.. ehh.. knivhugga mig.. (??)
Det hade inte förvånat mig.. ibland känns det som att man går och väntar på att bli rånad i denna stan. Jag tror knappt att jag hade blivit rädd alltså.. Jag hade kanske till och med klappat dem på axeln och sagt "Visst, ta du min mobil.. vi ses i helgen!".. för så är det.. man vet vilka dem är.. och man träffar dem ofta..
Och det handlar om ett antal mesar som blir coola i ... flock...

Det är uppmärksamheten dem älskar! G.a.t.u först.. efter all uppmärksamhet ville deras småsyskon också vara med och startade L-a Bloodz.. hahahaha.. KOMISKT!
Äsch, jag diggar dem alltså! Det tråkiga är att ordentliga ungdomar inte syns längre.. "Gängen" tar över Landskrona? hahahaha

Nu har det i alla fall börjat göras litegrann för att motverka allt som händer.. Lite sjukt att man kan avsky ungdomar som slåss och rånar när världens ledare ställer till med krig som dödar otroligt många oskyldiga människor varje dag. Så undrar ni hur ungdomarna blir som de blir?